Job 31
1 Jag hafver gjort ett förbund med min ögon, att jag intet skall sköta efter någon jungfru.
pepigi foedus cum oculis meis ut ne cogitarem quidem de virgine
2 Men hvad gifver mig Gud till löna ofvan efter, och hvad arfvedel den Allsmägtige af höjdene?
quam enim partem haberet Deus in me desuper et hereditatem Omnipotens de excelsis
3 Skulle icke heldre den orättfärdige hafva den vedermödona, och en ogerningsman sådana jämmer lida?
numquid non perditio est iniquo et alienatio operantibus iniustitiam
4 Ser han icke mina vägar, och räknar alla mina gånger?
nonne ipse considerat vias meas et cunctos gressus meos dinumerat
5 Hafver jag vandrat i fåfängelighet, eller min fot skyndat sig till bedrägeri?
si ambulavi in vanitate et festinavit in dolo pes meus
6 Man väge mig på en rätt våg, så skall Gud förnimma min fromhet.
adpendat me in statera iusta et sciat Deus simplicitatem meam
7 Hafver min gång vikit utaf vägen, och mitt hjerta efterföljt min ögon, och något lådat vid mina händer,
si declinavit gressus meus de via et si secutum est oculos meos cor meum et in manibus meis adhesit macula
8 Så låt mig så, och en annar äte det; och min ätt varde utrotad.
seram et alius comedat et progenies mea eradicetur
9 Hafver mitt hjerta låtit sig draga till qvinno, och hafver vaktat vid mins nästas dörr,
si deceptum est cor meum super mulierem et si ad ostium amici mei insidiatus sum
10 Så varde min hustru af enom androm skämd, och andre besofve henne;
scortum sit alteri uxor mea et super illam incurventur alii
11 Ty det är en last och en missgerning för domarena.
hoc enim nefas est et iniquitas maxima
12 Ty det vore en eld, som förtärer intill förderf, och all min tilldrägt utrotade.
ignis est usque ad perditionem devorans et omnia eradicans genimina
13 Hafver jag föraktat, mins tjenares eller mine tjenarinnos rätt, då de med mig trätte?
si contempsi subire iudicium cum servo meo et ancillae meae cum disceptarent adversum me
14 Hvad ville jag göra, när Gud reser sig upp? Och hvad ville jag svara, när han hemsöker?
quid enim faciam cum surrexerit ad iudicandum Deus et cum quaesierit quid respondebo illi
15 Hafver ock icke han gjort honom, den mig i moderlifvet gjorde; och hafver ju så väl tillredt honom i lifvena?
numquid non in utero fecit me qui et illum operatus est et formavit in vulva unus
16 Hafver jag dem torftigom förnekat hvad de begärde, och låtit enkones ögon försmäkta?
si negavi quod volebant pauperibus et oculos viduae expectare feci
17 Hafver jag ätit min beta allena, att den faderlöse icke också hafver ätit deraf?
si comedi buccellam meam solus et non comedit pupillus ex ea
18 Ty ifrå minom ungdom hafver jag hållit mig såsom en fader, och allt ifrå mitt moderlif hafver jag gerna hugsvalat.
quia ab infantia mea crevit mecum miseratio et de utero matris meae egressa est mecum
19 Hafver jag någon sett förgås, derföre att han icke hade kläder; och låtit den fattiga gå oskyldan?
si despexi pereuntem eo quod non habuerit indumentum et absque operimento pauperem
20 Hafva icke hans sidor välsignat mig, då han af min lambs skinn värmad vardt?
si non benedixerunt mihi latera eius et de velleribus ovium mearum calefactus est
21 Hafver jag låtit komma mina hand vid den faderlösa, ändock jag såg mig i portenom magt hafva,
si levavi super pupillum manum meam etiam cum viderem me in porta superiorem
22 Så falle mina skuldror ifrå mina axlar, och min arm gånge sönder ifrå läggenom.
umerus meus a iunctura sua cadat et brachium meum cum suis ossibus confringatur
23 Ty jag fruktade Gud såsom en olycko öfver mig, och kunde hans tunga icke bära.
semper enim quasi tumentes super me fluctus timui Deum et pondus eius ferre non potui
24 Hafver jag satt guld till min tröst, och sagt till guldklimpen: Du äst mitt hopp?
si putavi aurum robur meum et obrizae dixi fiducia mea
25 Hafver jag gladt mig, att jag myckna ägodelar hade, och min hand allahanda förvärfvat hade?
si laetatus sum super multis divitiis meis et quia plurima repperit manus mea
26 Hafver jag sett på ljuset, då det klarliga sken, och på månan, då han i fyllo gick?
si vidi solem cum fulgeret et lunam incedentem clare
27 Hafver mitt hjerta hemliga låtit sig tälja i det sinnet, att min mun skulle kyssa mina hand?
et lactatum est in abscondito cor meum et osculatus sum manum meam ore meo
28 Hvilket ock en missgerning är för domarena; förty dermed hade jag nekat Gud i höjdene.
quae est iniquitas maxima et negatio contra Deum altissimum
29 Hafver jag gladt mig, när minom fiende gick illa, och upphäfvit mig, att olycka råkade uppå honom?
si gavisus sum ad ruinam eius qui me oderat et exultavi quod invenisset eum malum
30 Ty jag lät min mun icke synda, så att han önskade hans själ ena banno.
non enim dedi ad peccandum guttur meum ut expeterem maledicens animam eius
31 Hafva icke de män i mine hyddo måst säga: Ack! att vi icke måtte af hans kött mättade varda.
si non dixerunt viri tabernaculi mei quis det de carnibus eius ut saturemur
32 Ute måste den främmande icke blifva; utan dem vägfarande lät jag mina dörr upp.
foris non mansit peregrinus ostium meum viatori patuit
33 Hafver jag såsom en menniska skylt mina skalkhet, att jag skulle hemliga fördölja min missgerning?
si abscondi quasi homo peccatum meum et celavi in sinu meo iniquitatem meam
34 Hafver jag grufvat mig för stora hopen; eller hafver frändernas föraktelse mig förskräckt? Jag blef stilla, och gick icke ut genom dörrena.
si expavi ad multitudinem nimiam et despectio propinquorum terruit me et non magis tacui nec egressus sum ostium
35 Ho gifver mig en förhörare, att den Allsmägtige må höra mitt begär? Att någor måtte skrifva en bok om mine sak;
quis mihi tribuat auditorem ut desiderium meum Omnipotens audiat et librum scribat ipse qui iudicat
36 Så ville jag taga henne uppå mine axlar, och ombinda mig henne såsom en krono.
ut in umero meo portem illum et circumdem illum quasi coronam mihi
37 Jag ville förkunna talet på mina gånger, och såsom en Förste ville jag det frambära.
per singulos gradus meos pronuntiabo illum et quasi principi offeram eum
38 Om min jord ropar emot mig, och dess fårar alle tillika gråta;
si adversum me terra mea clamat et cum ipsa sulci eius deflent
39 Hafver jag dess frukt obetalad ätit, och gjort åkermännernas lefverne tungt;
si fructus eius comedi absque pecunia et animam agricolarum eius adflixi
40 Så växe mig tistel för hvete, och törne för bjugg. En ända hafva Jobs ord.
pro frumento oriatur mihi tribulus et pro hordeo spina finita sunt verba Iob
