Job 31
1 Jag hafver gjort ett förbund med min ögon, att jag intet skall sköta efter någon jungfru.
내가 내 눈과 언약을 세웠나니 어찌 처녀에게 주목하랴
2 Men hvad gifver mig Gud till löna ofvan efter, och hvad arfvedel den Allsmägtige af höjdene?
그리하면 위에 계신 하나님의 내리시는 분깃이 무엇이겠으며 높은 곳에서 전능자의 주시는 산업이 무엇이겠느냐
3 Skulle icke heldre den orättfärdige hafva den vedermödona, och en ogerningsman sådana jämmer lida?
불의자에게는 환난이 아니겠느냐 행악자에게는 재앙이 아니겠느냐
4 Ser han icke mina vägar, och räknar alla mina gånger?
그가 내 길을 감찰하지 아니하시느냐 내 걸음을 다 세지 아니하시느냐
5 Hafver jag vandrat i fåfängelighet, eller min fot skyndat sig till bedrägeri?
언제 나의 행위가 허탄하였으며 내 발이 궤휼에 빨랐던가
6 Man väge mig på en rätt våg, så skall Gud förnimma min fromhet.
그리하였으면 내가 공평한 저울에 달려서 하나님이 나의 정직함을 아시게 되기를 원하노라
7 Hafver min gång vikit utaf vägen, och mitt hjerta efterföljt min ögon, och något lådat vid mina händer,
언제 내 걸음이 길에서 떠났던가 내 마음이 내 눈을 따라갔던가 내 손에 더러운 것이 묻었던가
8 Så låt mig så, och en annar äte det; och min ätt varde utrotad.
그리하였으면 나의 심은 것을 타인이 먹으며 나의 소산이 뿌리까지 뽑히는 것이 마땅하니라
9 Hafver mitt hjerta låtit sig draga till qvinno, och hafver vaktat vid mins nästas dörr,
언제 내 마음이 여인에게 유혹되어 이웃의 문을 엿보아 기다렸던가
10 Så varde min hustru af enom androm skämd, och andre besofve henne;
그리하였으면 내 처가 타인의 매를 돌리며 타인이 더불어 동침하는 것이 마땅하니라
11 Ty det är en last och en missgerning för domarena.
이는 중죄라 재판장에게 벌받을 악이요
12 Ty det vore en eld, som förtärer intill förderf, och all min tilldrägt utrotade.
멸망하도록 사르는 불이라 나의 모든 소산을 뿌리까지 없이할 것이니라
13 Hafver jag föraktat, mins tjenares eller mine tjenarinnos rätt, då de med mig trätte?
남종이나 여종이 나로 더불어 쟁변할 때에 내가 언제 그의 사정을 멸시하였던가
14 Hvad ville jag göra, när Gud reser sig upp? Och hvad ville jag svara, när han hemsöker?
그리하였으면 하나님이 일어나실 때에는 내가 어떻게 하겠느냐 하나님이 국문하실 때에는 내가 무엇이라 대답하겠느냐
15 Hafver ock icke han gjort honom, den mig i moderlifvet gjorde; och hafver ju så väl tillredt honom i lifvena?
나를 태 속에 만드신 자가 그도 만들지 아니하셨느냐 우리를 뱃 속에 지으신 자가 하나가 아니시냐
16 Hafver jag dem torftigom förnekat hvad de begärde, och låtit enkones ögon försmäkta?
내가 언제 가난한 자의 소원을 막았던가 과부의 눈으로 실망케 하였던가
17 Hafver jag ätit min beta allena, att den faderlöse icke också hafver ätit deraf?
나만 홀로 식물을 먹고 고아에게 먹이지 아니하였던가
18 Ty ifrå minom ungdom hafver jag hållit mig såsom en fader, och allt ifrå mitt moderlif hafver jag gerna hugsvalat.
실상은 내가 젊었을 때부터 고아를 기르기를 그의 아비처럼 하였으며 내가 모태에서 나온 후로 과부를 인도하였었노라
19 Hafver jag någon sett förgås, derföre att han icke hade kläder; och låtit den fattiga gå oskyldan?
내가 언제 사람이 의복이 없이 죽게 된 것이나 빈궁한 자가 덮을것이 없는 것을 보고도
20 Hafva icke hans sidor välsignat mig, då han af min lambs skinn värmad vardt?
나의 양털로 그 몸을 더웁게 입혀서 그로 나를 위하여 복을 빌게하지 아니하였던가
21 Hafver jag låtit komma mina hand vid den faderlösa, ändock jag såg mig i portenom magt hafva,
나를 도와주는 자가 성문에 있음을 보고 내가 손을 들어 고아를 쳤던가
22 Så falle mina skuldror ifrå mina axlar, och min arm gånge sönder ifrå läggenom.
그리하였으면 내 어깨가 어깨뼈에서 떨어지고 내 팔 뼈가 부러짐이 마땅하니라
23 Ty jag fruktade Gud såsom en olycko öfver mig, och kunde hans tunga icke bära.
나는 하나님의 재앙을 심히 두려워하고 그 위엄을 인하여 아무 것도 할 수 없느니라
24 Hafver jag satt guld till min tröst, och sagt till guldklimpen: Du äst mitt hopp?
내가 언제 금으로 내 소망을 삼고 정금더러 너는 내 의뢰하는 바라 하였던가
25 Hafver jag gladt mig, att jag myckna ägodelar hade, och min hand allahanda förvärfvat hade?
언제 재물의 풍부함과 손으로 얻은 것이 많음으로 기뻐하였던가
26 Hafver jag sett på ljuset, då det klarliga sken, och på månan, då han i fyllo gick?
언제 태양의 빛남과 달의 명랑하게 운행되는 것을 보고
27 Hafver mitt hjerta hemliga låtit sig tälja i det sinnet, att min mun skulle kyssa mina hand?
내 마음이 가만히 유혹되어 손에 입맞추었던가
28 Hvilket ock en missgerning är för domarena; förty dermed hade jag nekat Gud i höjdene.
이 역시 재판장에게 벌 받을 죄악이니 내가 그리하였으면 위에 계신 하나님을 배반한 것이니라
29 Hafver jag gladt mig, när minom fiende gick illa, och upphäfvit mig, att olycka råkade uppå honom?
내가 언제 나를 미워하는 자의 멸망을 기뻐하였으며 그의 재앙 만남을 인하여 기운을 뽐내었던가
30 Ty jag lät min mun icke synda, så att han önskade hans själ ena banno.
실상은 내가 그의 죽기를 구하는 말로 저주하여 내 입으로 범죄케 아니하였느니라
31 Hafva icke de män i mine hyddo måst säga: Ack! att vi icke måtte af hans kött mättade varda.
내 장막 사람의 말이 주인의 고기에 배부르지 않은 자가 어디 있느뇨 하지 아니하였었는가
32 Ute måste den främmande icke blifva; utan dem vägfarande lät jag mina dörr upp.
나그네로 거리에서 자게 하지 아니하고 내가 행인에게 내 문을 열어 주었었노라
33 Hafver jag såsom en menniska skylt mina skalkhet, att jag skulle hemliga fördölja min missgerning?
내가 언제 큰 무리를 두려워하며 족속의 멸시를 무서워함으로 잠잠하고 문에 나가지 아니하여 타인처럼 내 죄악을 품에 숨겨 허물을 가리었었던가
34 Hafver jag grufvat mig för stora hopen; eller hafver frändernas föraktelse mig förskräckt? Jag blef stilla, och gick icke ut genom dörrena.
상동
35 Ho gifver mig en förhörare, att den Allsmägtige må höra mitt begär? Att någor måtte skrifva en bok om mine sak;
누구든지 나의 변백을 들을지니라 나의 서명이 여기 있으니 전능자가 내게 대답하시기를 원하노라 내 대적의 기록한 소송장이 내게 있었으면
36 Så ville jag taga henne uppå mine axlar, och ombinda mig henne såsom en krono.
내가 어깨에 메기도 하고 면류관처럼 머리에 쓰기도 하며
37 Jag ville förkunna talet på mina gånger, och såsom en Förste ville jag det frambära.
내 걸음의 수효를 그에게 고하고 왕족처럼 그를 가까이 하였으리라
38 Om min jord ropar emot mig, och dess fårar alle tillika gråta;
언제 내 토지가 부르짖어 나를 책망하며 그 이랑이 일시에 울었던가
39 Hafver jag dess frukt obetalad ätit, och gjort åkermännernas lefverne tungt;
언제 내가 값을 내지 않고 그 소산물을 먹고 그 소유주로 생명을 잃게 하였던가
40 Så växe mig tistel för hvete, och törne för bjugg. En ända hafva Jobs ord.
그리하였으면 밀 대신에 찔레가 나고 보리 대신에 잡풀이 나는 것이 마땅하니라 하고 욥의 말이 그치니라
