Job 31
1 Jag hafver gjort ett förbund med min ögon, att jag intet skall sköta efter någon jungfru.
我わが目と約を立たり 何ぞ小艾を慕はんや
2 Men hvad gifver mig Gud till löna ofvan efter, och hvad arfvedel den Allsmägtige af höjdene?
然せば上より神の降し給ふ分は如何なるべきぞ 高處より全能者の與へ給ふ業は如何なるべきぞ
3 Skulle icke heldre den orättfärdige hafva den vedermödona, och en ogerningsman sådana jämmer lida?
惡き人には滅亡きたらざらんや 善らぬ事を爲す者には常ならぬ災禍あらざらんや
4 Ser han icke mina vägar, och räknar alla mina gånger?
彼わが道を見そなはし わが歩履をことごとく數へたまはざらんや
5 Hafver jag vandrat i fåfängelighet, eller min fot skyndat sig till bedrägeri?
我虚誕とつれだちて歩みし事ありや わが足虚僞に奔從がひし事ありや
6 Man väge mig på en rätt våg, så skall Gud förnimma min fromhet.
請ふ公平き權衡をもて我を稱れ 然ば神われの正しきを知たまはん
7 Hafver min gång vikit utaf vägen, och mitt hjerta efterföljt min ögon, och något lådat vid mina händer,
わが歩履もし道を離れ わが心もしわが目に隨がひて歩み わが手にもし汚のつきてあらば
8 Så låt mig så, och en annar äte det; och min ätt varde utrotad.
我が播たるを人食ふも善し わが產物を根より拔るるも善し
9 Hafver mitt hjerta låtit sig draga till qvinno, och hafver vaktat vid mins nästas dörr,
われもし婦人のために心まよへる事あるか 又は我もしわが隣の門にありて伺ひし事あらば
10 Så varde min hustru af enom androm skämd, och andre besofve henne;
わが妻ほかの人のために臼磨き ほかの人々かれの上に寢るも善し
11 Ty det är en last och en missgerning för domarena.
其は是は重き罪にして裁判人に罰せらるべき惡事なればなり
12 Ty det vore en eld, som förtärer intill förderf, och all min tilldrägt utrotade.
是はすなはち滅亡にまでも燬いたる火にしてわが一切の產をことごとく絶さん
13 Hafver jag föraktat, mins tjenares eller mine tjenarinnos rätt, då de med mig trätte?
わが僕あるひは婢の我と辯爭ひし時に我もし之が權理を輕んぜし事あらば
14 Hvad ville jag göra, när Gud reser sig upp? Och hvad ville jag svara, när han hemsöker?
神の起あがりたまふ時には如何せんや 神の臨みたまふ時には何と答へまつらんや
15 Hafver ock icke han gjort honom, den mig i moderlifvet gjorde; och hafver ju så väl tillredt honom i lifvena?
われを胎内に造りし者また彼をも造りたまひしならずや われらを腹の内に形造りたまひし者は唯一の者ならずや
16 Hafver jag dem torftigom förnekat hvad de begärde, och låtit enkones ögon försmäkta?
我もし貧き者にその願ふところを獲しめず 寡婦をしてその目おとろへしめし事あるか
17 Hafver jag ätit min beta allena, att den faderlöse icke också hafver ätit deraf?
または我獨みづから食物を啖ひて孤子にこれを啖はしめざりしこと有るか
18 Ty ifrå minom ungdom hafver jag hållit mig såsom en fader, och allt ifrå mitt moderlif hafver jag gerna hugsvalat.
(却つて彼らは我が若き時より我に育てられしこと父におけるが如し 我は胎内を出てより以來寡を導びく事をせり)
19 Hafver jag någon sett förgås, derföre att han icke hade kläder; och låtit den fattiga gå oskyldan?
われ衣服なくして死んとする者あるひは身を覆ふ物なくして居る人を見し時に
20 Hafva icke hans sidor välsignat mig, då han af min lambs skinn värmad vardt?
その腰もし我を祝せず また彼もしわが羊の毛にて温まらざりし事あるか
21 Hafver jag låtit komma mina hand vid den faderlösa, ändock jag såg mig i portenom magt hafva,
われを助くる者の門にをるを見て我みなしごに向ひて手を上し事あるか
22 Så falle mina skuldror ifrå mina axlar, och min arm gånge sönder ifrå läggenom.
然ありしならば肩骨よりしてわが肩おち骨とはなれてわが腕折よ
23 Ty jag fruktade Gud såsom en olycko öfver mig, och kunde hans tunga icke bära.
神より出る災禍は我これを懼る その威光の前には我 能力なし
24 Hafver jag satt guld till min tröst, och sagt till guldklimpen: Du äst mitt hopp?
我もし金をわが望となし 精金にむかひて汝わが所賴なりと言しこと有か
25 Hafver jag gladt mig, att jag myckna ägodelar hade, och min hand allahanda förvärfvat hade?
我もしわが富の大なるとわが手に物を多く獲たることを喜びしことあるか
26 Hafver jag sett på ljuset, då det klarliga sken, och på månan, då han i fyllo gick?
われ日の輝くを見または月の輝わたりて歩むを見し時
27 Hafver mitt hjerta hemliga låtit sig tälja i det sinnet, att min mun skulle kyssa mina hand?
心竊にまよひて手を口に接しことあるか
28 Hvilket ock en missgerning är för domarena; förty dermed hade jag nekat Gud i höjdene.
是もまた裁判人に罪せらるべき惡事なり 我もし斯なせし事あらば上なる神に背しなり
29 Hafver jag gladt mig, när minom fiende gick illa, och upphäfvit mig, att olycka råkade uppå honom?
我もし我を惡む者の滅亡るを喜び 又は其災禍に罹るによりて自ら誇りし事あるか
30 Ty jag lät min mun icke synda, så att han önskade hans själ ena banno.
（我は之が生命を呪ひ索めて我口に罪を犯さしめし如き事あらず）
31 Hafva icke de män i mine hyddo måst säga: Ack! att vi icke måtte af hans kött mättade varda.
わが天幕の人は言ずや彼の肉に飽ざる者いづこにか在んと
32 Ute måste den främmande icke blifva; utan dem vägfarande lät jag mina dörr upp.
旅人は外に宿らず わが門を我は街衢にむけて啓けり
33 Hafver jag såsom en menniska skylt mina skalkhet, att jag skulle hemliga fördölja min missgerning?
我もしアダムのごとくわが罪を蔽ひ わが惡事を胸に隱せしことあるか
34 Hafver jag grufvat mig för stora hopen; eller hafver frändernas föraktelse mig förskräckt? Jag blef stilla, och gick icke ut genom dörrena.
すなはち大衆を懼れ宗族の輕蔑に怖ぢて口を閉ぢ門を出ざりしごとき事あるか
35 Ho gifver mig en förhörare, att den Allsmägtige må höra mitt begär? Att någor måtte skrifva en bok om mine sak;
嗚呼われの言ところを聽わくる者あらまほし(我が花押ここに在り 願くは全能者われに答へたまへ)我を訴ふる者みづから訴訟状を書け
36 Så ville jag taga henne uppå mine axlar, och ombinda mig henne såsom en krono.
われ必らず之を肩に負ひ冠冕のごとくこれを首に結ばん
37 Jag ville förkunna talet på mina gånger, och såsom en Förste ville jag det frambära.
我わが歩履の數を彼に述ん 君王たる者のごとくして彼に近づかん
38 Om min jord ropar emot mig, och dess fårar alle tillika gråta;
わが田圃號呼りて我を攻め その阡陌ことごとく泣さけぶあるか
39 Hafver jag dess frukt obetalad ätit, och gjort åkermännernas lefverne tungt;
若われ金を出さずしてその產物を食ひ またはその所有主をして生命を失はしめし事あらば
40 Så växe mig tistel för hvete, och törne för bjugg. En ända hafva Jobs ord.
小麥の代に蒺藜生いで 大麥のかはりに雜草おひ出るとも善し ヨブの詞をはりぬ
