Job 31
1 Jag hafver gjort ett förbund med min ögon, att jag intet skall sköta efter någon jungfru.
“Mwen te fè yon akò ak zye m; alò kòman konsa mwen ta kab voye rega mwen sou yon vyèj?
2 Men hvad gifver mig Gud till löna ofvan efter, och hvad arfvedel den Allsmägtige af höjdene?
Paske se kisa ki pòsyon Bondye soti anwo a, ak eritaj a Toupwisan an soti anwo a?
3 Skulle icke heldre den orättfärdige hafva den vedermödona, och en ogerningsman sådana jämmer lida?
Èske li pa yon malè pou sila ki pa dwat yo, ak yon dezas pou sila ki fè inikite yo?
4 Ser han icke mina vägar, och räknar alla mina gånger?
Èske Li pa wè chemen mwen yo e kontwole tout pa mwen yo?
5 Hafver jag vandrat i fåfängelighet, eller min fot skyndat sig till bedrägeri?
“Si mwen te mache nan sa ki fo, e pye m te kouri dèyè twonpe moun,
6 Man väge mig på en rätt våg, så skall Gud förnimma min fromhet.
(kite Li peze mwen nan yon balans ki jis e kite Bondye konnen entegrite m).
7 Hafver min gång vikit utaf vägen, och mitt hjerta efterföljt min ögon, och något lådat vid mina händer,
Si pa m yo te vire kite chemen an, oswa kè m te swiv zye m, oswa si gen yon tach ki kole sou men m,
8 Så låt mig så, och en annar äte det; och min ätt varde utrotad.
kite mwen simen pou yon lòt ta manje, e kite tout sa m plante vin rache.
9 Hafver mitt hjerta låtit sig draga till qvinno, och hafver vaktat vid mins nästas dörr,
“Si kè m te sedwi pa yon fanm, oswa mwen te mize nan pòtay vwazen mwen,
10 Så varde min hustru af enom androm skämd, och andre besofve henne;
kite madanm mwen graje pou yon lòt e kite lòt yo vin kouche sou li.
11 Ty det är en last och en missgerning för domarena.
Paske sa ta yon krim sansyèl; anplis, li ta yon inikite ki ta dwe jije.
12 Ty det vore en eld, som förtärer intill förderf, och all min tilldrägt utrotade.
Paske li ta yon dife ki pou limen jis rive nan Sejou Lanmò yo e ta derasine tout byen mwen ranmase yo.
13 Hafver jag föraktat, mins tjenares eller mine tjenarinnos rätt, då de med mig trätte?
Si mwen te refize demand esklav mwen an, gason kon fanm, lè l te fè yon plent kont mwen,
14 Hvad ville jag göra, när Gud reser sig upp? Och hvad ville jag svara, när han hemsöker?
alò, kisa mwen ta kab fè lè Bondye leve? Konsa, lè L rele m pou jijman, ki repons mwen ta kab bay Li?
15 Hafver ock icke han gjort honom, den mig i moderlifvet gjorde; och hafver ju så väl tillredt honom i lifvena?
Èske Sila ki te fè m nan vant lan pa t fè li menm tou? Se pa Li sèl ki te fòme nou nan vant lan?
16 Hafver jag dem torftigom förnekat hvad de begärde, och låtit enkones ögon försmäkta?
Si mwen te anpeche malere yo nan dezi yo, oswa te fè zye a vèv la pa wè klè,
17 Hafver jag ätit min beta allena, att den faderlöse icke också hafver ätit deraf?
oswa te manje pòsyon pa mwen pou kont mwen san òfelen an pa jwen ladann,
18 Ty ifrå minom ungdom hafver jag hållit mig såsom en fader, och allt ifrå mitt moderlif hafver jag gerna hugsvalat.
(Men depi jenès mwen, òfelen an te grandi avè m tankou papa l e soti nan anfans lan, mwen te fè gid pou vèv la),
19 Hafver jag någon sett förgås, derföre att han icke hade kläder; och låtit den fattiga gå oskyldan?
si mwen te wè yon moun peri akoz mank rad, oswa ke sila ak bezwen pa t gen anyen pou kouvri l,
20 Hafva icke hans sidor välsignat mig, då han af min lambs skinn värmad vardt?
si kè li pa t beni m, si li pa t chofe ak lenn mouton mwen an,
21 Hafver jag låtit komma mina hand vid den faderlösa, ändock jag såg mig i portenom magt hafva,
si mwen te leve men m kont òfelen an, akoz mwen te wè soutyen mwen nan pòtay la,
22 Så falle mina skuldror ifrå mina axlar, och min arm gånge sönder ifrå läggenom.
alò, kite zepòl mwen tonbe sòti nan zepòl li, e bra m kase soti nan zo li.
23 Ty jag fruktade Gud såsom en olycko öfver mig, och kunde hans tunga icke bära.
Paske m pè anpil malè Bondye a. Li tèlman gran ak majeste, m pa ka fè anyen devan L.
24 Hafver jag satt guld till min tröst, och sagt till guldklimpen: Du äst mitt hopp?
Si se nan lò mwen te mete espwa m, pou m te di lò fen a, ‘se ou ki konfyans mwen,’
25 Hafver jag gladt mig, att jag myckna ägodelar hade, och min hand allahanda förvärfvat hade?
Si mwen te rejwi akoz byen mwen yo te tèlman gran, e akoz men m te tèlman ranmase anpil;
26 Hafver jag sett på ljuset, då det klarliga sken, och på månan, då han i fyllo gick?
si mwen te gade solèy la lè l t ap brile, oswa lalin nan lè li prale nan bèlte li,
27 Hafver mitt hjerta hemliga låtit sig tälja i det sinnet, att min mun skulle kyssa mina hand?
epi kè m te vin sedwi an sekrè, e men mwen te voye yon bo ki sòti nan bouch mwen,
28 Hvilket ock en missgerning är för domarena; förty dermed hade jag nekat Gud i höjdene.
sa osi ta yon inikite ki merite jijman, paske mwen t ap abandone Bondye anwo a.
29 Hafver jag gladt mig, när minom fiende gick illa, och upphäfvit mig, att olycka råkade uppå honom?
Èske mwen te rejwi lè lènmi m te vin disparèt nèt? Oswa bat men m lè mal vin rive li?
30 Ty jag lät min mun icke synda, så att han önskade hans själ ena banno.
Non, mwen pa t kite bouch mwen peche, ni mwen pa t mande pou l ta mouri avèk malediksyon.
31 Hafva icke de män i mine hyddo måst säga: Ack! att vi icke måtte af hans kött mättade varda.
Èske mesye nan tant mwen yo pa t di: ‘Ou pa p twouve yon moun ki pa satisfè ak vyann pa li a?’
32 Ute måste den främmande icke blifva; utan dem vägfarande lät jag mina dörr upp.
Etranje a pa t rete deyò; mwen te ouvri pòt mwen yo a vwayajè a.
33 Hafver jag såsom en menniska skylt mina skalkhet, att jag skulle hemliga fördölja min missgerning?
Èske m te kouvri transgresyon mwen yo tankou Adam? Oswa kache inikite mwen nan kè mwen,
34 Hafver jag grufvat mig för stora hopen; eller hafver frändernas föraktelse mig förskräckt? Jag blef stilla, och gick icke ut genom dörrena.
akoz mwen te krent gwo foul la? Oswa akoz krent gwo wont lan devan lòt fanmi yo, te kenbe silans mwen e pa t sòti deyò?
35 Ho gifver mig en förhörare, att den Allsmägtige må höra mitt begär? Att någor måtte skrifva en bok om mine sak;
O ke m te gen yon moun ki pou tande mwen! Gade byen, men otograf mwen! Kite Toupwisan an reponn mwen! Mennen pwosè vèbal ke akizè a te ekri.
36 Så ville jag taga henne uppå mine axlar, och ombinda mig henne såsom en krono.
Anverite, mwen ta pote l sou zepòl mwen; mwen ta mare l sou mwen tankou yon kouwòn.
37 Jag ville förkunna talet på mina gånger, och såsom en Förste ville jag det frambära.
Mwen ta deklare a Li fòs kantite pa pye mwen yo pran. Tankou yon prens mwen ta parèt devan L.
38 Om min jord ropar emot mig, och dess fårar alle tillika gråta;
Si menm teren mwen an rele kont mwen, e tout tranch li yo kriye ansanm;
39 Hafver jag dess frukt obetalad ätit, och gjort åkermännernas lefverne tungt;
si mwen te manje fwi li san lajan, oswa te kòz ke mèt li yo te pèdi lavi yo,
40 Så växe mig tistel för hvete, och törne för bjugg. En ända hafva Jobs ord.
kite pikan yo grandi olye ble e zèb santi fò ranplase lòj la.” Pawòl yo a Job se fini.
