Job 31

1 Jag hafver gjort ett förbund med min ögon, att jag intet skall sköta efter någon jungfru.

Mwen te fè sèman pou m' pa janm gade yon jenn fi avèk move lide.

2 Men hvad gifver mig Gud till löna ofvan efter, och hvad arfvedel den Allsmägtige af höjdene?

Kisa Bondye ki anwo a ap fè nou konsa? Kisa Bondye ki gen tout pouvwa a sere pou nou?

3 Skulle icke heldre den orättfärdige hafva den vedermödona, och en ogerningsman sådana jämmer lida?

Li voye malè pou moun ki pa mache dwat. Li voye tribilasyon pou moun k'ap fè mechanste.

4 Ser han icke mina vägar, och räknar alla mina gånger?

Eske Bondye pa konnen tou sa n'ap fè? Eske li pa wè tout vire tounen m'?

5 Hafver jag vandrat i fåfängelighet, eller min fot skyndat sig till bedrägeri?

Eske mwen janm nan bay manti? Eske mwen janm chache twonpe moun?

6 Man väge mig på en rätt våg, så skall Gud förnimma min fromhet.

Se pou Bondye peze m' nan bon balans li a. Se pou Bondye wè jan m' toujou mache dwat.

7 Hafver min gång vikit utaf vägen, och mitt hjerta efterföljt min ögon, och något lådat vid mina händer,

Si mwen janm pran chemen kwochi pou mwen, si mwen te kite lanvi anvayi kè m', si mwen janm mete men m' nan sa ki mal,

8 Så låt mig så, och en annar äte det; och min ätt varde utrotad.

se pou lòt moun rekòlte sa mwen plante. Se pou yo rache tout ti plant k'ap pouse nan jaden m'.

9 Hafver mitt hjerta låtit sig draga till qvinno, och hafver vaktat vid mins nästas dörr,

Si mwen te kite yon lòt fanm pran tèt mwen, pou m' al kache devan pòt yon frè mwen ap veye,

10 Så varde min hustru af enom androm skämd, och andre besofve henne;

se pou madanm mwen fè manje pou yon lòt gason. Se pou lòt gason kouche avè l'.

11 Ty det är en last och en missgerning för domarena.

Se yon gwo bagay sal mwen ta fè la a. Se bagay pou yo ta touye m'.

12 Ty det vore en eld, som förtärer intill förderf, och all min tilldrägt utrotade.

Se ta tankou yon gwo dife mwen limen pou fini avè m' nèt. Li ta boule dènye sa m' genyen.

13 Hafver jag föraktat, mins tjenares eller mine tjenarinnos rätt, då de med mig trätte?

Lè domestik mwen osinon sèvant mwen gen kont avè m', si mwen ta refize mete rezon an kote l' ye a,

14 Hvad ville jag göra, när Gud reser sig upp? Och hvad ville jag svara, när han hemsöker?

kisa mwen ta fè, lè Bondye parèt devan m'? Lè l'a mande m' kont, kisa m'a reponn li?

15 Hafver ock icke han gjort honom, den mig i moderlifvet gjorde; och hafver ju så väl tillredt honom i lifvena?

Menm Bondye ki fè m' nan vant manman m' lan, se li menm tou ki fè yo nan vant manman pa yo. Se li menm ki kreye nou tout.

16 Hafver jag dem torftigom förnekat hvad de begärde, och låtit enkones ögon försmäkta?

Mwen pa janm refize ede yon pòv. Ni mwen pa janm kite vèv yo nan nesesite.

17 Hafver jag ätit min beta allena, att den faderlöse icke också hafver ätit deraf?

Mwen pa janm kite timoun san papa yo rete grangou pou m'ap manje manje m' pou kont mwen.

18 Ty ifrå minom ungdom hafver jag hållit mig såsom en fader, och allt ifrå mitt moderlif hafver jag gerna hugsvalat.

Okontrè, depi m' fèt, m' sèvi ak timoun sa yo tankou papa ak pitit. Depi m' soti nan vant manman m', m'ap pran swen vèv yo.

19 Hafver jag någon sett förgås, derföre att han icke hade kläder; och låtit den fattiga gå oskyldan?

Lè m' jwenn yon malere toutouni osinon yon pòv endijan san yon bout dra,

20 Hafva icke hans sidor välsignat mig, då han af min lambs skinn värmad vardt?

mwen ba yo rad pou mete sou yo, mwen pran lenn sou do mouton m' pou m' ba yo chofe.

21 Hafver jag låtit komma mina hand vid den faderlösa, ändock jag såg mig i portenom magt hafva,

Si m' te janm aji mal ak yon timoun san papa paske mwen konnen y'a toujou ban m' rezon nan tribinal,

22 Så falle mina skuldror ifrå mina axlar, och min arm gånge sönder ifrå läggenom.

enben, se pou zepòl mwen dejwente, se pou de bra m' kase.

23 Ty jag fruktade Gud såsom en olycko öfver mig, och kunde hans tunga icke bära.

Paske, mwen pè jijman Bondye. Mwen pa ka kanpe devan l'.

24 Hafver jag satt guld till min tröst, och sagt till guldklimpen: Du äst mitt hopp?

Mwen pa janm mete konfyans mwen nan lò pou m' ta di se sa k'ap pwoteje m'.

25 Hafver jag gladt mig, att jag myckna ägodelar hade, och min hand allahanda förvärfvat hade?

Mwen pa janm vante tèt mwen dèske mwen gen anpil byen, dèske mwen fè anpil lajan ak men mwen.

26 Hafver jag sett på ljuset, då det klarliga sken, och på månan, då han i fyllo gick?

Mwen pa janm adore solèy ak lalin lè yo klere byen bèl nan syèl la.

27 Hafver mitt hjerta hemliga låtit sig tälja i det sinnet, att min mun skulle kyssa mina hand?

Mwen pa janm pèdi tèt mwen pou m' sèvi yo an kachèt.

28 Hvilket ock en missgerning är för domarena; förty dermed hade jag nekat Gud i höjdene.

Sa a tou, yo ta mèt touye m' si m' ta fè l', paske mwen ta nye Bondye ki gen tout pouvwa a.

29 Hafver jag gladt mig, när minom fiende gick illa, och upphäfvit mig, att olycka råkade uppå honom?

Mwen pa janm kontan lè lènmi m' ap soufri. Mwen pa janm fè fèt lè malè tonbe sou yo.

30 Ty jag lät min mun icke synda, så att han önskade hans själ ena banno.

Mwen pa janm kite bouch mwen chape pou m' ta ba yo madichon, pou m' ta rive mande lanmò pou yo.

31 Hafva icke de män i mine hyddo måst säga: Ack! att vi icke måtte af hans kött mättade varda.

Tout moun k'ap viv nan kay avè m' konnen mwen toujou byen resevwa tout moun lakay mwen.

32 Ute måste den främmande icke blifva; utan dem vägfarande lät jag mina dörr upp.

Vwayajè pa janm dòmi deyò nan lari. Pòt kay mwen toujou louvri pou yo.

33 Hafver jag såsom en menniska skylt mina skalkhet, att jag skulle hemliga fördölja min missgerning?

Mwen pa janm kache peche m' pou pesonn. Ni mwen pa janm fè sa ki mal an kachèt.

34 Hafver jag grufvat mig för stora hopen; eller hafver frändernas föraktelse mig förskräckt? Jag blef stilla, och gick icke ut genom dörrena.

Mwen pa janm pè sa moun ap di. Mwen pa janm pè louvri bouch mwen ni pè mete pwent tèt mwen deyò, paske mwen ta pè pou moun pa lonje dwèt sou mwen.

35 Ho gifver mig en förhörare, att den Allsmägtige må höra mitt begär? Att någor måtte skrifva en bok om mine sak;

Pa gen pesonn pou koute sa m'ap di la a? Mwen fin di sa pou m' di a. Koulye a, se Bondye ki pou reponn mwen. Si moun ki pa vle wè m' lan ta voye papye nan tribinal pou mwen,

36 Så ville jag taga henne uppå mine axlar, och ombinda mig henne såsom en krono.

mwen ta pote papye sa a sou zepòl mwen san ankenn wont. Mwen ta mare l' sou tèt mwen, tankou yon kouwòn.

37 Jag ville förkunna talet på mina gånger, och såsom en Förste ville jag det frambära.

Mwen ta di Bondye dènye sa mwen fè. Mwen ta kenbe tèt mwen dwat devan l'.

38 Om min jord ropar emot mig, och dess fårar alle tillika gråta;

Si se vòlò mwen te vòlò tè m'ap travay la kifè koulye a tè a ap mande m' kont,

39 Hafver jag dess frukt obetalad ätit, och gjort åkermännernas lefverne tungt;

si mwen te manje rekòt jaden an san peye travayè yo kifè koulye a y'ap pote plent pou mwen,

40 Så växe mig tistel för hvete, och törne för bjugg. En ända hafva Jobs ord.

enben, se pikan ak chadwon ki pou leve nan jaden m' kote ble ak lòj te konn pouse. Se konsa Jòb te fin pale.