Job 31
1 Jag hafver gjort ett förbund med min ögon, att jag intet skall sköta efter någon jungfru.
“I made a covenant with my eyes; how then should I look lustfully at a young woman?
2 Men hvad gifver mig Gud till löna ofvan efter, och hvad arfvedel den Allsmägtige af höjdene?
For what is the portion from God above, and the heritage from the Almighty on high?
3 Skulle icke heldre den orättfärdige hafva den vedermödona, och en ogerningsman sådana jämmer lida?
Is it not calamity to the unrighteous, and disaster to the workers of iniquity?
4 Ser han icke mina vägar, och räknar alla mina gånger?
Doesn’t he see my ways, and count all my steps?
5 Hafver jag vandrat i fåfängelighet, eller min fot skyndat sig till bedrägeri?
“If I have walked with falsehood, and my foot has hurried to deceit
6 Man väge mig på en rätt våg, så skall Gud förnimma min fromhet.
(let me be weighed in an even balance, that God may know my integrity);
7 Hafver min gång vikit utaf vägen, och mitt hjerta efterföljt min ögon, och något lådat vid mina händer,
if my step has turned out of the way, if my heart walked after my eyes, if any defilement has stuck to my hands,
8 Så låt mig så, och en annar äte det; och min ätt varde utrotad.
then let me sow, and let another eat. Yes, let the produce of my field be rooted out.
9 Hafver mitt hjerta låtit sig draga till qvinno, och hafver vaktat vid mins nästas dörr,
“If my heart has been enticed to a woman, and I have laid wait at my neighbour’s door,
10 Så varde min hustru af enom androm skämd, och andre besofve henne;
then let my wife grind for another, and let others sleep with her.
11 Ty det är en last och en missgerning för domarena.
For that would be a heinous crime. Yes, it would be an iniquity to be punished by the judges,
12 Ty det vore en eld, som förtärer intill förderf, och all min tilldrägt utrotade.
for it is a fire that consumes to destruction, and would root out all my increase.
13 Hafver jag föraktat, mins tjenares eller mine tjenarinnos rätt, då de med mig trätte?
“If I have despised the cause of my male servant or of my female servant, when they contended with me,
14 Hvad ville jag göra, när Gud reser sig upp? Och hvad ville jag svara, när han hemsöker?
what then will I do when God rises up? When he visits, what will I answer him?
15 Hafver ock icke han gjort honom, den mig i moderlifvet gjorde; och hafver ju så väl tillredt honom i lifvena?
Didn’t he who made me in the womb make him? Didn’t one fashion us in the womb?
16 Hafver jag dem torftigom förnekat hvad de begärde, och låtit enkones ögon försmäkta?
“If I have withheld the poor from their desire, or have caused the eyes of the widow to fail,
17 Hafver jag ätit min beta allena, att den faderlöse icke också hafver ätit deraf?
or have eaten my morsel alone, and the fatherless has not eaten of it
18 Ty ifrå minom ungdom hafver jag hållit mig såsom en fader, och allt ifrå mitt moderlif hafver jag gerna hugsvalat.
(no, from my youth he grew up with me as with a father, I have guided her from my mother’s womb);
19 Hafver jag någon sett förgås, derföre att han icke hade kläder; och låtit den fattiga gå oskyldan?
if I have seen any perish for want of clothing, or that the needy had no covering;
20 Hafva icke hans sidor välsignat mig, då han af min lambs skinn värmad vardt?
if his heart hasn’t blessed me, if he hasn’t been warmed with my sheep’s fleece;
21 Hafver jag låtit komma mina hand vid den faderlösa, ändock jag såg mig i portenom magt hafva,
if I have lifted up my hand against the fatherless, because I saw my help in the gate;
22 Så falle mina skuldror ifrå mina axlar, och min arm gånge sönder ifrå läggenom.
then let my shoulder fall from the shoulder blade, and my arm be broken from the bone.
23 Ty jag fruktade Gud såsom en olycko öfver mig, och kunde hans tunga icke bära.
For calamity from God is a terror to me. Because of his majesty, I can do nothing.
24 Hafver jag satt guld till min tröst, och sagt till guldklimpen: Du äst mitt hopp?
“If I have made gold my hope, and have said to the fine gold, ‘You are my confidence;’
25 Hafver jag gladt mig, att jag myckna ägodelar hade, och min hand allahanda förvärfvat hade?
If I have rejoiced because my wealth was great, and because my hand had gotten much;
26 Hafver jag sett på ljuset, då det klarliga sken, och på månan, då han i fyllo gick?
if I have seen the sun when it shined, or the moon moving in splendour,
27 Hafver mitt hjerta hemliga låtit sig tälja i det sinnet, att min mun skulle kyssa mina hand?
and my heart has been secretly enticed, and my hand threw a kiss from my mouth;
28 Hvilket ock en missgerning är för domarena; förty dermed hade jag nekat Gud i höjdene.
this also would be an iniquity to be punished by the judges, for I would have denied the God who is above.
29 Hafver jag gladt mig, när minom fiende gick illa, och upphäfvit mig, att olycka råkade uppå honom?
“If I have rejoiced at the destruction of him who hated me, or lifted up myself when evil found him
30 Ty jag lät min mun icke synda, så att han önskade hans själ ena banno.
(I have certainly not allowed my mouth to sin by asking his life with a curse);
31 Hafva icke de män i mine hyddo måst säga: Ack! att vi icke måtte af hans kött mättade varda.
if the men of my tent have not said, ‘Who can find one who has not been filled with his meat?’
32 Ute måste den främmande icke blifva; utan dem vägfarande lät jag mina dörr upp.
(the foreigner has not camped in the street, but I have opened my doors to the traveller);
33 Hafver jag såsom en menniska skylt mina skalkhet, att jag skulle hemliga fördölja min missgerning?
if like Adam I have covered my transgressions, by hiding my iniquity in my heart,
34 Hafver jag grufvat mig för stora hopen; eller hafver frändernas föraktelse mig förskräckt? Jag blef stilla, och gick icke ut genom dörrena.
because I feared the great multitude, and the contempt of families terrified me, so that I kept silence, and didn’t go out of the door—
35 Ho gifver mig en förhörare, att den Allsmägtige må höra mitt begär? Att någor måtte skrifva en bok om mine sak;
oh that I had one to hear me! Behold, here is my signature! Let the Almighty answer me! Let the accuser write my indictment!
36 Så ville jag taga henne uppå mine axlar, och ombinda mig henne såsom en krono.
Surely I would carry it on my shoulder, and I would bind it to me as a crown.
37 Jag ville förkunna talet på mina gånger, och såsom en Förste ville jag det frambära.
I would declare to him the number of my steps. I would go near to him like a prince.
38 Om min jord ropar emot mig, och dess fårar alle tillika gråta;
If my land cries out against me, and its furrows weep together;
39 Hafver jag dess frukt obetalad ätit, och gjort åkermännernas lefverne tungt;
if I have eaten its fruits without money, or have caused its owners to lose their life,
40 Så växe mig tistel för hvete, och törne för bjugg. En ända hafva Jobs ord.
let briers grow instead of wheat, and stinkweed instead of barley.” The words of Job are ended.
