Job 31

1 Jag hafver gjort ett förbund med min ögon, att jag intet skall sköta efter någon jungfru.

I Made a covenant with my eyes; why then should I think upon a maid?

2 Men hvad gifver mig Gud till löna ofvan efter, och hvad arfvedel den Allsmägtige af höjdene?

For what portion of God [is there] from above? and [what] inheritance of the Almighty from on high?

3 Skulle icke heldre den orättfärdige hafva den vedermödona, och en ogerningsman sådana jämmer lida?

[Is] not destruction to the wicked? and a strange [punishment] to the workers of iniquity?

4 Ser han icke mina vägar, och räknar alla mina gånger?

Doth not he see my ways, and count all my steps?

5 Hafver jag vandrat i fåfängelighet, eller min fot skyndat sig till bedrägeri?

If I have walked with vanity, or if my foot hath hasted to deceit;

6 Man väge mig på en rätt våg, så skall Gud förnimma min fromhet.

Let me be weighed in an even balance, that God may know my integrity.

7 Hafver min gång vikit utaf vägen, och mitt hjerta efterföljt min ögon, och något lådat vid mina händer,

If my step hath turned out of the way, and my heart walked after my eyes, and if any blot hath cleaved to my hands;

8 Så låt mig så, och en annar äte det; och min ätt varde utrotad.

[Then] let me sow, and let another eat; yes, let my offspring be rooted out.

9 Hafver mitt hjerta låtit sig draga till qvinno, och hafver vaktat vid mins nästas dörr,

If my heart hath been deceived by a woman, or [if] I have laid wait at my neighbor's door;

10 Så varde min hustru af enom androm skämd, och andre besofve henne;

[Then] let my wife grind to another, and let others bow down upon her.

11 Ty det är en last och en missgerning för domarena.

For this [is] a hainous crime; yea, it [is] an iniquity [to be punished by] the judges.

12 Ty det vore en eld, som förtärer intill förderf, och all min tilldrägt utrotade.

For it [is] a fire [that] consumeth to destruction, and would root out all my increase.

13 Hafver jag föraktat, mins tjenares eller mine tjenarinnos rätt, då de med mig trätte?

If I despised the cause of my man-servant or of my maid-servant, when they contended with me;

14 Hvad ville jag göra, när Gud reser sig upp? Och hvad ville jag svara, när han hemsöker?

What then shall I do when God riseth up? and when he visiteth, what shall I answer him?

15 Hafver ock icke han gjort honom, den mig i moderlifvet gjorde; och hafver ju så väl tillredt honom i lifvena?

Did not he that made me in the womb make him? and did not one fashion us in the womb?

16 Hafver jag dem torftigom förnekat hvad de begärde, och låtit enkones ögon försmäkta?

If I have withheld the poor from [their] desire, or have caused the eyes of the widow to fail;

17 Hafver jag ätit min beta allena, att den faderlöse icke också hafver ätit deraf?

Or have eaten my morsel myself alone, and the fatherless hath not eaten of it;

18 Ty ifrå minom ungdom hafver jag hållit mig såsom en fader, och allt ifrå mitt moderlif hafver jag gerna hugsvalat.

(For from my youth he was brought up with me, as [with] a father, and I have guided her from my mother's womb; )

19 Hafver jag någon sett förgås, derföre att han icke hade kläder; och låtit den fattiga gå oskyldan?

If I have seen any perish for want of clothing, or any poor without covering;

20 Hafva icke hans sidor välsignat mig, då han af min lambs skinn värmad vardt?

If his loins have not blessed me, and [if] he hath not been warmed with the fleece of my sheep;

21 Hafver jag låtit komma mina hand vid den faderlösa, ändock jag såg mig i portenom magt hafva,

If I have lifted up my hand against the fatherless, when I saw my help in the gate:

22 Så falle mina skuldror ifrå mina axlar, och min arm gånge sönder ifrå läggenom.

[Then] let my arm fall from my shoulder-blade, and my arm be broken from the bone.

23 Ty jag fruktade Gud såsom en olycko öfver mig, och kunde hans tunga icke bära.

For destruction [from] God [was] a terror to me, and by reason of his highness I could not endure.

24 Hafver jag satt guld till min tröst, och sagt till guldklimpen: Du äst mitt hopp?

If I have made gold my hope, or have said to the fine gold, [Thou art] my confidence;

25 Hafver jag gladt mig, att jag myckna ägodelar hade, och min hand allahanda förvärfvat hade?

If I have rejoiced because my wealth [was] great, and because my hand had gained much;

26 Hafver jag sett på ljuset, då det klarliga sken, och på månan, då han i fyllo gick?

If I have beheld the sun when it shined, or the moon walking [in] brightness;

27 Hafver mitt hjerta hemliga låtit sig tälja i det sinnet, att min mun skulle kyssa mina hand?

And my heart hath been secretly enticed, or my mouth hath kissed my hand:

28 Hvilket ock en missgerning är för domarena; förty dermed hade jag nekat Gud i höjdene.

This also [were] an iniquity [to be punished by] the judge: for I should have denied the God [that is] above.

29 Hafver jag gladt mig, när minom fiende gick illa, och upphäfvit mig, att olycka råkade uppå honom?

If I have rejoiced at the destruction of him that hated me, or have lifted up myself when evil found him:

30 Ty jag lät min mun icke synda, så att han önskade hans själ ena banno.

Neither have I suffered my mouth to sin by wishing a curse to his soul.

31 Hafva icke de män i mine hyddo måst säga: Ack! att vi icke måtte af hans kött mättade varda.

If the men of my tabernacle have not said, Oh that we had of his flesh! we cannot be satisfied.

32 Ute måste den främmande icke blifva; utan dem vägfarande lät jag mina dörr upp.

The stranger did not lodge in the street: [but] I opened my doors to the traveler.

33 Hafver jag såsom en menniska skylt mina skalkhet, att jag skulle hemliga fördölja min missgerning?

If I have covered my transgressions as Adam, by hiding my iniquity in my bosom:

34 Hafver jag grufvat mig för stora hopen; eller hafver frändernas föraktelse mig förskräckt? Jag blef stilla, och gick icke ut genom dörrena.

Did I fear a great multitude, or did the contempt of families terrify me, that I kept silence, [and] went not out of the door?

35 Ho gifver mig en förhörare, att den Allsmägtige må höra mitt begär? Att någor måtte skrifva en bok om mine sak;

Oh that one would hear me! behold, my desire [is], [that] the Almighty would answer me, and [that] my adversary had written a book.

36 Så ville jag taga henne uppå mine axlar, och ombinda mig henne såsom en krono.

Surely I would take it upon my shoulder, [and] bind it [as] a crown to me.

37 Jag ville förkunna talet på mina gånger, och såsom en Förste ville jag det frambära.

I would declare to him the number of my steps; as a prince would I go near to him.

38 Om min jord ropar emot mig, och dess fårar alle tillika gråta;

If my land crieth against me, or its furrows likewise complain;

39 Hafver jag dess frukt obetalad ätit, och gjort åkermännernas lefverne tungt;

If I have eaten the fruits of it without money, or have caused its owners to lose their life:

40 Så växe mig tistel för hvete, och törne för bjugg. En ända hafva Jobs ord.

Let thistles grow instead of wheat, and cockle instead of barley. The words of Job are ended.