Job 31

1 Jag hafver gjort ett förbund med min ögon, att jag intet skall sköta efter någon jungfru.

I reached an agreement with my eyes, that I would not so much as think about a virgin.

2 Men hvad gifver mig Gud till löna ofvan efter, och hvad arfvedel den Allsmägtige af höjdene?

For what portion should God from above hold for me, and what inheritance should the Almighty from on high keep?

3 Skulle icke heldre den orättfärdige hafva den vedermödona, och en ogerningsman sådana jämmer lida?

Is not destruction held for the wicked and repudiation kept for those who work injustice?

4 Ser han icke mina vägar, och räknar alla mina gånger?

Does he not examine my ways and number all my steps?

5 Hafver jag vandrat i fåfängelighet, eller min fot skyndat sig till bedrägeri?

If I have walked in vanity, or if my foot has hurried towards deceitfulness,

6 Man väge mig på en rätt våg, så skall Gud förnimma min fromhet.

let him weigh me in a just balance, and let God know my simplicity.

7 Hafver min gång vikit utaf vägen, och mitt hjerta efterföljt min ögon, och något lådat vid mina händer,

If my steps have turned aside from the way, or if my heart has followed my eyes, or if a blemish has clung to my hands,

8 Så låt mig så, och en annar äte det; och min ätt varde utrotad.

then may I sow, and let another consume, and let my offspring be eradicated.

9 Hafver mitt hjerta låtit sig draga till qvinno, och hafver vaktat vid mins nästas dörr,

If my heart has been deceived over a woman, or if I have waited in ambush at my friend’s door,

10 Så varde min hustru af enom androm skämd, och andre besofve henne;

then let my wife be the harlot of another, and let other men lean over her.

11 Ty det är en last och en missgerning för domarena.

For this is a crime and a very great injustice.

12 Ty det vore en eld, som förtärer intill förderf, och all min tilldrägt utrotade.

It is a fire devouring all the way to perdition, and it roots out all that springs forth.

13 Hafver jag föraktat, mins tjenares eller mine tjenarinnos rätt, då de med mig trätte?

If I have despised being subject to judgment with my servant or my maid, when they had any complaint against me,

14 Hvad ville jag göra, när Gud reser sig upp? Och hvad ville jag svara, när han hemsöker?

then what will I do when God rises to judge, and, when he inquires, how will I respond to him?

15 Hafver ock icke han gjort honom, den mig i moderlifvet gjorde; och hafver ju så väl tillredt honom i lifvena?

Is not he who created me in the womb, also he who labored to make him? And did not one and the same form me in the womb?

16 Hafver jag dem torftigom förnekat hvad de begärde, och låtit enkones ögon försmäkta?

If I have denied the poor what they wanted and have made the eyes of the widow wait;

17 Hafver jag ätit min beta allena, att den faderlöse icke också hafver ätit deraf?

if I have eaten my morsel of food alone, while orphans have not eaten from it;

18 Ty ifrå minom ungdom hafver jag hållit mig såsom en fader, och allt ifrå mitt moderlif hafver jag gerna hugsvalat.

(for from my infancy mercy grew with me, and it came out with me from my mother’s womb; )

19 Hafver jag någon sett förgås, derföre att han icke hade kläder; och låtit den fattiga gå oskyldan?

if I have looked down on him who was perishing because he had no clothing and the poor without any covering,

20 Hafva icke hans sidor välsignat mig, då han af min lambs skinn värmad vardt?

if his sides have not blessed me, and if he were not warmed with the fleece of my sheep;

21 Hafver jag låtit komma mina hand vid den faderlösa, ändock jag såg mig i portenom magt hafva,

if I have lifted up my hand over an orphan, even when it might seem to me that I have the advantage over him at the gate;

22 Så falle mina skuldror ifrå mina axlar, och min arm gånge sönder ifrå läggenom.

then may my shoulder fall from its joint, and may my arm, with all its bones, be broken.

23 Ty jag fruktade Gud såsom en olycko öfver mig, och kunde hans tunga icke bära.

For I have always feared God, like waves flowing over me, whose weight I was unable to bear.

24 Hafver jag satt guld till min tröst, och sagt till guldklimpen: Du äst mitt hopp?

If I have considered gold to be my strength, or if I have called purified gold ‘my Trust;’

25 Hafver jag gladt mig, att jag myckna ägodelar hade, och min hand allahanda förvärfvat hade?

if I have rejoiced over my great success, and over the many things my hand has obtained;

26 Hafver jag sett på ljuset, då det klarliga sken, och på månan, då han i fyllo gick?

if I gazed upon the sun when it shined and the moon advancing brightly,

27 Hafver mitt hjerta hemliga låtit sig tälja i det sinnet, att min mun skulle kyssa mina hand?

so that my heart rejoiced in secret and I kissed my hand with my mouth,

28 Hvilket ock en missgerning är för domarena; förty dermed hade jag nekat Gud i höjdene.

which is a very great iniquity and a denial against the most high God;

29 Hafver jag gladt mig, när minom fiende gick illa, och upphäfvit mig, att olycka råkade uppå honom?

if I have been glad at the ruin of him who hated me and have exulted that evil found him,

30 Ty jag lät min mun icke synda, så att han önskade hans själ ena banno.

for I have not been given my throat to sin by asking for a curse on his soul;

31 Hafva icke de män i mine hyddo måst säga: Ack! att vi icke måtte af hans kött mättade varda.

if the men around my tabernacle have not said: “He might give us some of his food, so that we will be filled,”

32 Ute måste den främmande icke blifva; utan dem vägfarande lät jag mina dörr upp.

for the foreigner did not remain at the door, my door was open to the traveler;

33 Hafver jag såsom en menniska skylt mina skalkhet, att jag skulle hemliga fördölja min missgerning?

if, as man does, I have hidden my sin and have concealed my iniquity in my bosom;

34 Hafver jag grufvat mig för stora hopen; eller hafver frändernas föraktelse mig förskräckt? Jag blef stilla, och gick icke ut genom dörrena.

if I became frightened by an excessive crowd, and the disrespect of close relatives alarmed me, so that I would much rather have remained silent or have gone out the door;

35 Ho gifver mig en förhörare, att den Allsmägtige må höra mitt begär? Att någor måtte skrifva en bok om mine sak;

then, would he grant me a hearing, so that the Almighty would listen to my desire, and he who judges would himself write a book,

36 Så ville jag taga henne uppå mine axlar, och ombinda mig henne såsom en krono.

which I would then carry on my shoulder and wrap around me like a crown?

37 Jag ville förkunna talet på mina gånger, och såsom en Förste ville jag det frambära.

With each of my steps, I would pronounce and offer it, as if to a prince.

38 Om min jord ropar emot mig, och dess fårar alle tillika gråta;

So, if my land cries out against me, and if its furrows weep with it,

39 Hafver jag dess frukt obetalad ätit, och gjort åkermännernas lefverne tungt;

if I have used its fruits for nothing but money and have afflicted the souls of its tillers,

40 Så växe mig tistel för hvete, och törne för bjugg. En ända hafva Jobs ord.

then, may thistles spring forth for me instead of grain, and thorns instead of barley. (This ended the words of Job.)