Job 30

1 Nu le de att mig, som yngre äro än jag; hvilkas fäder jag icke ville vårdat sätta ibland mins hjords hundar;

Pero ahora los que son más jóvenes que yo; se burlan de mi, aquellos cuyos padres aborrecería poner con los perros de mis rebaños.

2 Hvilkas förmågo jag för intet höll; de icke till ålders komma kunde;

¿De qué sirve la fuerza de sus manos para mí? toda fuerza se ha ido de ellos.

3 De som för hungers skull och bekymmer ensamme flydde in i öknena, nyliga förderfvade och elände vordne;

Se desperdician por la necesidad de comida, mordiendo la tierra seca; Su única esperanza de vida está en la tierra baldía.

4 De som nesslo uppryckte omkring buskarna, och enerötter var deras mat;

Ellos están arrancando verdolagas de la maleza, y comían raíces de árboles.

5 Och då de dem uppryckte, fröjdades de deröfver såsom en tjuf.

Ellos eran rechazados de entre los habitantes de sus ciudades, los hombres gritan contra ellos como ladrones.

6 Vid de stygga bäcker bodde de, uti jordkulor och bergskrefvor;

Moraban en valles de terror; Tienen que vivir en las cuevas, en los barrancos y las rocas.

7 Emellan buskar ropade de, och ibland tistlar församlade de sig;

Bramaban entre la maleza; Se juntan bajo las espinas.

8 De lösa och föraktada menniskors barn, de som ringast voro i landena.

Son hijos de vergüenza, y de hombres sin nombre, que han sido expulsados de su pueblo.

9 Nu är jag deras strängaspel vorden, och måste vara deras nymäre.

Y ahora me he convertido en su canción, y soy la burla de todos.

10 De styggas vid mig, och draga sig långt ifrå mig; och spara icke att spotta för mitt ansigte.

Les soy asqueroso; Se alejan de mí y me escupen en la cara.

11 Ty han hafver spänt mina seno, och hafver ödmjukat mig; och lagt ett betsel i munnen uppå mig.

Porque ha desatado el cordón de mi arco, y me ha afligido; Él los enviado y se han desenfrenado delante de mí.

12 På högra sidone, der jag grönskades, satte de sig upp emot mig; och stötte mina fötter bort, och gjorde en väg öfver mig, till att förderfva mig.

A mi diestra se levantaron los jóvenes, empujaron mis pies, se pusieron en orden y alzaron sus caminos de destrucción contra mí:

13 De hafva förspillt mina stigar; det var dem så lätt att göra mig skada, att de ingen hjelp behöfde dertill.

Han destruido mis caminos, se benefician a causa de mi destrucción; aprovechan que nadie los detiene.

14 De äro inkomne såsom genom stora refvor, och äro utan ordan infallne;

A través de un agujero en la pared como un portillo, se avalanchan contra mi.

15 Förskräckelse hafver vändt sig emot mig, och såsom ett väder förföljt mina frihet, och såsom en löpande sky mina helso.

Me ha venido él temor. Mi esperanza se ha ido como el viento, y mi bienestar como una nube.

16 Men nu utgjuter sig min själ öfver mig, och mine sorgedagar hafva fattat mig.

Pero ahora mi alma se vuelve agua en mí, me superan días de problemas.

17 Om nattena varda min ben allestäds igenomborrad; och de, som mig jaga, läggar sig intet till att sofva.

El dolor penetra mis huesos, y no me dieron descanso; No hay fin a mis dolores.

18 Genom stora kraft varder jag margalunda klädd; och de begjorda mig dermed, såsom igenom min kjortels hufvudsmog.

Con gran fuerza desfigura mi ropa, me ciñe como cuello de mi túnica.

19 Man hafver trampat mig i träck, och aktat mig lika emot stoft och asko.

En verdad, Dios me ha rebajado hasta la tierra, y me he vuelto como el polvo.

20 Ropar jag till dig, så svarar du mig intet; går jag fram, så aktar du mig intet.

No respondes a mi clamor, y no tomas nota de mi oración.

21 Du äst mig förvänd till en grufveligan, och drager ditt hat till mig med dine hands starkhet.

Te has vuelto cruel conmigo; la fuerza de tu mano me aborrece.

22 Du lyfter mig upp, och låter mig fara uppå vädrena, och försmälter mig krafteliga;

Levantándome, me haces ir en las alas del viento; Estoy deshecho por la tormenta.

23 Ty jag vet, du öfverantvardar mig dödenom; der är det hus, som allom lefvandom förelagdt är.

Porque estoy seguro de que me llevarás a la muerte y al lugar de reunión ordenado para todos los vivos.

24 Dock räcker han icke sina hand ut in i benhuset, och de varda ej ropande öfver sitt förderf.

¿No se ha extendido mi mano para ayudar a los pobres? ¿No he sido para él un salvador en su apuro?

25 Jag gret ju uti den hårda tiden, och min själ varkunnade sig öfver den fattiga.

¿No he llorado por los oprimidos? ¿Y no estaba mi alma triste por el necesitado?

26 Jag vänte det goda, och det onda kom; jag vänte ljuset, och mörkret kom.

Cuando buscaba el bien, vino el mal; Estaba esperando la luz, y se oscureció.

27 Mina inelfvor sjuda, och hålla intet upp; mig är uppåkommen sorgetid.

Mis sentimientos están fuertemente conmovidos, y no me dan descanso; Los días de angustia me han sobrepasado.

28 Jag går bedröfvad, ändock jag på ingen vredgas; jag står upp i menighetene och ropar.

Ando en ropa oscura, incómodo; Me levanto en el lugar público, pidiendo ayuda.

29 Jag är drakars broder, och strutsfoglars stallbroder.

Me he convertido en un hermano de los chacales, y voy en compañía de avestruces.

30 Min hud öfver mig är svart vorden, och min ben är förtorkad af hetta.

Mi piel es negra y se me cae; y mis huesos arden con el calor de mi enfermedad.

31 Min harpa är vorden en klagan, och min pipa en gråt.

Y mi arpa se ha convertido en luto, y el sonido de mi flauta en el ruido de lamento.