Job 30
1 Nu le de att mig, som yngre äro än jag; hvilkas fäder jag icke ville vårdat sätta ibland mins hjords hundar;
Kodwa khathesi abatsha kulami ngensuku bayangihleka, oyise babo engangingabadelela ukubafaka lezinja zomhlambi wami.
2 Hvilkas förmågo jag för intet höll; de icke till ålders komma kunde;
Yebo, amandla ezandla zabo ayengaba yini kimi, ukuvuthwa kwabo sekuphelile?
3 De som för hungers skull och bekymmer ensamme flydde in i öknena, nyliga förderfvade och elände vordne;
Ngenswelo langendlala bajujukile, bangqathuze elizweni elomileyo, elalikade liyinkangala legwadule.
4 De som nesslo uppryckte omkring buskarna, och enerötter var deras mat;
Abakha imibhida yetshwayi enkotheni, lempande yesihlahla serotemu iyikudla kwabo.
5 Och då de dem uppryckte, fröjdades de deröfver såsom en tjuf.
Baxotshwa phakathi kwabantu; bamemeza ngabo kungathi lisela;
6 Vid de stygga bäcker bodde de, uti jordkulor och bergskrefvor;
ukuthi bahlale eliweni lezihotsha, imigodi yenhlabathi, lamadwala.
7 Emellan buskar ropade de, och ibland tistlar församlade de sig;
Bayakhonya phakathi kwenkotha, babuthane phansi kokhula.
8 De lösa och föraktada menniskors barn, de som ringast voro i landena.
Bangabantwana beziphukuphuku, yebo abantwana abangelabizo; betshaywa, bexotshwa emhlabeni.
9 Nu är jag deras strängaspel vorden, och måste vara deras nymäre.
Khathesi sengiyingoma yabo, sengiyisiga sabo.
10 De styggas vid mig, och draga sig långt ifrå mig; och spara icke att spotta för mitt ansigte.
Banengwa yimi, bamela khatshana lami; kabayekeli ukungikhafulela ebusweni ngamathe.
11 Ty han hafver spänt mina seno, och hafver ödmjukat mig; och lagt ett betsel i munnen uppå mig.
Ngoba ukhulule intambo yami, wangicindezela, ngakho balahle itomu phambi kwami.
12 På högra sidone, der jag grönskades, satte de sig upp emot mig; och stötte mina fötter bort, och gjorde en väg öfver mig, till att förderfva mig.
Ngakwesokunene abatsha bayasukuma, bafuqa inyawo zami, bangivusela indlela zabo zokubhubhisa.
13 De hafva förspillt mina stigar; det var dem så lätt att göra mig skada, att de ingen hjelp behöfde dertill.
Badiliza indlela yami, bancedisa ukuqhubela phambili incithakalo yami, kabalamncedisi.
14 De äro inkomne såsom genom stora refvor, och äro utan ordan infallne;
Beza kungathi bafohlela esikhaleni esibanzi; phakathi kwencithakalo batheleka.
15 Förskräckelse hafver vändt sig emot mig, och såsom ett väder förföljt mina frihet, och såsom en löpande sky mina helso.
Izesabiso ziphendukele phezu kwami; baxotshana lodumo lwami njengomoya, lempumelelo yami yedlula njengeyezi.
16 Men nu utgjuter sig min själ öfver mig, och mine sorgedagar hafva fattat mig.
Khathesi-ke umphefumulo wami uyazithulula phezu kwami; insuku zosizi zingibambile.
17 Om nattena varda min ben allestäds igenomborrad; och de, som mig jaga, läggar sig intet till att sofva.
Ubusuku bugwaza amathambo ami phakathi kwami, lokungingqathuzayo kakuphumuli.
18 Genom stora kraft varder jag margalunda klädd; och de begjorda mig dermed, såsom igenom min kjortels hufvudsmog.
Ngobunengi bamandla akhe isembatho sami siyaguqulwa; uyangibhinca njengesiphika sebhatshi lami.
19 Man hafver trampat mig i träck, och aktat mig lika emot stoft och asko.
Ungiphosele odakeni, senginjengothuli lomlotha.
20 Ropar jag till dig, så svarar du mig intet; går jag fram, så aktar du mig intet.
Ngiyakhala kuwe, kodwa kawungiphenduli; ngiyasukuma, unginanzelele nje.
21 Du äst mig förvänd till en grufveligan, och drager ditt hat till mig med dine hands starkhet.
Usuphenduke waba lesihluku kimi; ngamandla esandla sakho umelana lami.
22 Du lyfter mig upp, och låter mig fara uppå vädrena, och försmälter mig krafteliga;
Ungiphakamisela emoyeni, ungigadise kuwo, ungincibilikisele kusiphepho.
23 Ty jag vet, du öfverantvardar mig dödenom; der är det hus, som allom lefvandom förelagdt är.
Ngoba ngiyazi ukuthi uzangibuyisela ekufeni, lendlini emiselwe bonke abaphilayo.
24 Dock räcker han icke sina hand ut in i benhuset, och de varda ej ropande öfver sitt förderf.
Kodwa umuntu kayikwelulela isandla engcwabeni, kumbe encithakalweni yakhe akhalele usizo.
25 Jag gret ju uti den hårda tiden, och min själ varkunnade sig öfver den fattiga.
Kangimkhalelanga inyembezi yini owayelensuku ezilukhuni, umphefumulo wami wadabuka ngongumyanga?
26 Jag vänte det goda, och det onda kom; jag vänte ljuset, och mörkret kom.
Lapho ngilindele okuhle, kweza okubi; lapho ngilindele ukukhanya, kweza umnyama.
27 Mina inelfvor sjuda, och hålla intet upp; mig är uppåkommen sorgetid.
Imibilini yami yabila, kayithulanga, lensuku zosizi zingandulele.
28 Jag går bedröfvad, ändock jag på ingen vredgas; jag står upp i menighetene och ropar.
Ngahamba ngilila, kungelalanga; ngasukuma ebandleni ngakhalela usizo.
29 Jag är drakars broder, och strutsfoglars stallbroder.
Ngingumfowabo wemigobho, lomngane wezintshe.
30 Min hud öfver mig är svart vorden, och min ben är förtorkad af hetta.
Isikhumba sami simnyama phezu kwami, lamathambo ami atshile ngokutshisa.
31 Min harpa är vorden en klagan, och min pipa en gråt.
Ichacho lami selibe yisililo, lomhlanga wami uyilizwi labakhala inyembezi.
