< Job 30 >
1 Nu le de att mig, som yngre äro än jag; hvilkas fäder jag icke ville vårdat sätta ibland mins hjords hundar;
“But now men who are younger than I am make fun of me— men whose fathers I greatly despised, with the result that I would not even have allowed them to help my dogs guard my sheep.
2 Hvilkas förmågo jag för intet höll; de icke till ålders komma kunde;
They were men who were old and (weak/worn out); so (what could I gain from them working for me?/I would have gained nothing from them working for me.) [RHQ]
3 De som för hungers skull och bekymmer ensamme flydde in i öknena, nyliga förderfvade och elände vordne;
They were very poor and hungry, with the result that they chewed on roots [at night] in dry and desolate places.
4 De som nesslo uppryckte omkring buskarna, och enerötter var deras mat;
They pulled up plants in the desert [and ate them] and warmed themselves by [burning] the roots of broom trees.
5 Och då de dem uppryckte, fröjdades de deröfver såsom en tjuf.
Everyone shouted at them as though they were thieves and expelled them [from their areas].
6 Vid de stygga bäcker bodde de, uti jordkulor och bergskrefvor;
They were forced to live in caves in the hills, in holes in the ground, and in the sides of cliffs.
7 Emellan buskar ropade de, och ibland tistlar församlade de sig;
In the bushes they howled [like animals because they were hungry], and they huddled together under thornbushes.
8 De lösa och föraktada menniskors barn, de som ringast voro i landena.
They were people without good sense, whose names no one knows; they have been expelled from the land [where they were born].
9 Nu är jag deras strängaspel vorden, och måste vara deras nymäre.
“And now their [children] sing songs to make fun of me. They tell jokes about me.
10 De styggas vid mig, och draga sig långt ifrå mig; och spara icke att spotta för mitt ansigte.
They are disgusted with me, and they [usually] stay away from me, [but when they see me, ] they are happy to spit in my face.
11 Ty han hafver spänt mina seno, och hafver ödmjukat mig; och lagt ett betsel i munnen uppå mig.
Because [it is as though] [MET] God has cut my bowstring, [he has caused me to be unable to defend myself, ] and he has humbled me, and my enemies have done to me whatever they wanted.
12 På högra sidone, der jag grönskades, satte de sig upp emot mig; och stötte mina fötter bort, och gjorde en väg öfver mig, till att förderfva mig.
(Gangs/Groups of violent youths) attack me and force me to run away; they prepare to destroy me.
13 De hafva förspillt mina stigar; det var dem så lätt att göra mig skada, att de ingen hjelp behöfde dertill.
They prevent me from escaping, and they [do] not [need] anyone to help them (OR, there is no one to help me).
14 De äro inkomne såsom genom stora refvor, och äro utan ordan infallne;
[It is as though I am a city wall and] [SIM] they have broken through the wall, and they have come crashing down on me.
15 Förskräckelse hafver vändt sig emot mig, och såsom ett väder förföljt mina frihet, och såsom en löpande sky mina helso.
I am very terrified; My dignity/honor has been taken away as though [SIM] [it has been] blown away by the wind, and my prosperity has disappeared like [SIM] clouds disappear.
16 Men nu utgjuter sig min själ öfver mig, och mine sorgedagar hafva fattat mig.
“And now I [SYN] am about to die [IDM]; I suffer every day.
17 Om nattena varda min ben allestäds igenomborrad; och de, som mig jaga, läggar sig intet till att sofva.
My bones ache during the night, and the pain that torments me never stops.
18 Genom stora kraft varder jag margalunda klädd; och de begjorda mig dermed, såsom igenom min kjortels hufvudsmog.
[It is as though God] seizes my clothes and chokes me with the collar of my coat.
19 Man hafver trampat mig i träck, och aktat mig lika emot stoft och asko.
He has thrown me into the mud; I am [not worth anything more than] dust and ashes.
20 Ropar jag till dig, så svarar du mig intet; går jag fram, så aktar du mig intet.
“I cry out to God, but he does not answer/help me; I stand up [and pray], but he does not pay any attention.
21 Du äst mig förvänd till en grufveligan, och drager ditt hat till mig med dine hands starkhet.
He acts very cruelly toward me; with all of his power [MTY] he causes me to suffer.
22 Du lyfter mig upp, och låter mig fara uppå vädrena, och försmälter mig krafteliga;
He [allows] the wind to lift me up and blow me away, and he tosses me up and down in a violent storm.
23 Ty jag vet, du öfverantvardar mig dödenom; der är det hus, som allom lefvandom förelagdt är.
I know that he will cause me to die, which is what happens to everyone [MTY] who is alive.
24 Dock räcker han icke sina hand ut in i benhuset, och de varda ej ropande öfver sitt förderf.
“When people experience disasters, and they sit on a pile of ruins and cry out for help, others surely [RHQ] reach out their hand to help them.
25 Jag gret ju uti den hårda tiden, och min själ varkunnade sig öfver den fattiga.
[That is what I did previously]. I wept for people who were experiencing troubles, and I felt sorry for poor/needy people.
26 Jag vänte det goda, och det onda kom; jag vänte ljuset, och mörkret kom.
But when I expected good things [to happen to me], evil things happened; when I waited for light/happiness, all I experienced was darkness/unhappiness [MET].
27 Mina inelfvor sjuda, och hålla intet upp; mig är uppåkommen sorgetid.
I am very distressed [IDM], all the time; I suffer every day.
28 Jag går bedröfvad, ändock jag på ingen vredgas; jag står upp i menighetene och ropar.
I go about very discouraged; I stand up and plead for people to help me.
29 Jag är drakars broder, och strutsfoglars stallbroder.
My wailing sounds as sad as [MET] the cries of jackals/foxes and ostriches.
30 Min hud öfver mig är svart vorden, och min ben är förtorkad af hetta.
My skin has become dark/black and is peeling off, and I have a fever [which causes my body to feel like it is] burning.
31 Min harpa är vorden en klagan, och min pipa en gråt.
Previously, I played joyful music on my harp and with my flute, but now I play only the sad music of those who mourn.”