Job 30
1 Nu le de att mig, som yngre äro än jag; hvilkas fäder jag icke ville vårdat sätta ibland mins hjords hundar;
但現今年紀小於我的人，都嘲笑我；這些人的父親，我都不屑於列在守我羊群的狗中。
2 Hvilkas förmågo jag för intet höll; de icke till ålders komma kunde;
他們的精力已經喪失，他們手臂的力量，對我還有何用﹖
3 De som för hungers skull och bekymmer ensamme flydde in i öknena, nyliga förderfvade och elände vordne;
他們因貧乏和饑饉而消瘦，咀嚼曠野裏的草根，以及荒山野嶺所生的荊棘。
4 De som nesslo uppryckte omkring buskarna, och enerötter var deras mat;
他們由叢莽中採取鹹菜，以杜松根做自己的食物。
5 Och då de dem uppryckte, fröjdades de deröfver såsom en tjuf.
人將他們由人群中逐出，在他們後面喊叫有如追賊；
6 Vid de stygga bäcker bodde de, uti jordkulor och bergskrefvor;
他們只得避居於深谷，住在山洞和岩穴中；
7 Emellan buskar ropade de, och ibland tistlar församlade de sig;
在荊棘叢中哀歎，在葛藤下蝟縮。
8 De lösa och föraktada menniskors barn, de som ringast voro i landena.
這些人都是流氓的後代，都是無名氏之子孫，由本國驅逐境外的。
9 Nu är jag deras strängaspel vorden, och måste vara deras nymäre.
但現今我竟成了他們的歌謠，做了他們的話柄。
10 De styggas vid mig, och draga sig långt ifrå mig; och spara icke att spotta för mitt ansigte.
他們因憎惡我而遠離我，竟任意向我臉上吐唾沫。
11 Ty han hafver spänt mina seno, och hafver ödmjukat mig; och lagt ett betsel i munnen uppå mig.
他們解開了韁繩以攻擊我，在我面前除掉了轡頭。
12 På högra sidone, der jag grönskades, satte de sig upp emot mig; och stötte mina fötter bort, och gjorde en väg öfver mig, till att förderfva mig.
下流之輩在我右邊起來，向我投擲石頭，築成一條使我喪亡的路。
13 De hafva förspillt mina stigar; det var dem så lätt att göra mig skada, att de ingen hjelp behöfde dertill.
他們破壞了我的道路，使我跌仆，卻沒有人阻止他們。
14 De äro inkomne såsom genom stora refvor, och äro utan ordan infallne;
他們由寬大的缺口進入，輾轉於廢墟之中。
15 Förskräckelse hafver vändt sig emot mig, och såsom ett väder förföljt mina frihet, och såsom en löpande sky mina helso.
恐怖臨於我身，我的尊榮如被風吹散，我的救恩如浮雲逝去。
16 Men nu utgjuter sig min själ öfver mig, och mine sorgedagar hafva fattat mig.
現今我的心神已頹廢，憂患的日子不放鬆我。
17 Om nattena varda min ben allestäds igenomborrad; och de, som mig jaga, läggar sig intet till att sofva.
夜間痛苦刺透我骨，我的脈絡都不得安息。
18 Genom stora kraft varder jag margalunda klädd; och de begjorda mig dermed, såsom igenom min kjortels hufvudsmog.
天主以大力抓住我的衣服，握緊我長衣的領口，
19 Man hafver trampat mig i träck, och aktat mig lika emot stoft och asko.
將我投入泥中，使我變成灰土。
20 Ropar jag till dig, så svarar du mig intet; går jag fram, så aktar du mig intet.
天主啊! 我向你呼號，你不回答我；我立起來，你也不理睬我。
21 Du äst mig förvänd till en grufveligan, och drager ditt hat till mig med dine hands starkhet.
你對我變成了暴君，用你有力的手迫害我。
22 Du lyfter mig upp, och låter mig fara uppå vädrena, och försmälter mig krafteliga;
你將我提起，乘風而去，使我在狂風中飄搖不定。
23 Ty jag vet, du öfverantvardar mig dödenom; der är det hus, som allom lefvandom förelagdt är.
我知道你要導我於死亡，到眾生聚集的家鄉。
24 Dock räcker han icke sina hand ut in i benhuset, och de varda ej ropande öfver sitt förderf.
若窮人遇到不幸向我求救，我豈不伸手去援助他﹖
25 Jag gret ju uti den hårda tiden, och min själ varkunnade sig öfver den fattiga.
他人遭難，我豈沒有流淚﹖人窮乏，我的心豈沒有憐憫﹖
26 Jag vänte det goda, och det onda kom; jag vänte ljuset, och mörkret kom.
我希望幸福，來的卻是災禍；我期待光明，黑暗反而來臨。
27 Mina inelfvor sjuda, och hålla intet upp; mig är uppåkommen sorgetid.
我內心煩惱不安，痛苦的日子常臨於我。
28 Jag går bedröfvad, ändock jag på ingen vredgas; jag står upp i menighetene och ropar.
我憂悶而行，無人安慰我，我要在集會中起立喊冤。
29 Jag är drakars broder, och strutsfoglars stallbroder.
我成了豺狼的兄弟，成了駝鳥的伴侶。
30 Min hud öfver mig är svart vorden, och min ben är förtorkad af hetta.
我的皮膚變黑，我的骨頭因熱灼焦，
31 Min harpa är vorden en klagan, och min pipa en gråt.
我的琴瑟奏出哀調，我的簫笛發出哭聲。
