< Job 3 >

1 Derefter upplät Job sin mun, och förbannade sin dag;
Entonces, abriendo su boca y maldiciendo el día de su nacimiento,
2 Utbrast, och sade:
Job dijo:
3 Den dagen vare förtappad, på hvilkom jag född är; och den natten, då man sade: En man är aflad.
Perezca el día de mi nacimiento y la noche en que se dijo: Un niño es concebido.
4 Den samme dagen vare mörk, och Gud fråge intet efter honom ofvanefter; ingen klarhet skine öfver honom.
Que ese día, hubiera sido oscuro; y Dios no hubiera tomado nota de esto desde lo alto, y no hubiera resplandecido la luz del día;
5 Mörkret behålle honom, och töcken blifve öfver honom med tjockt moln; och dimba om dagen göre honom gräselig.
Deja que la oscuridad y la noche negra sea su redentor; deja que se cubra con una nube; Deja que las sombras oscuras del día te envíen miedo.
6 Den samma nattena begripe mörker; och glädje sig icke ibland årsens dagar, och komme icke i månadetalet.
En cuanto a esa noche que la oscuridad espesa la tome; Que no tenga gozo entre los días del año; Que no venga en el número de los meses.
7 Si, vare den natten ensam, och ingen glädje komme deruti.
En cuanto a esa noche, que hubiera sido estéril; Que ninguna voz de alegría hubiera sonado en ella;
8 De der dagen förbanna, de förbanne henne; och de som redo äro till att uppväcka Leviathan.
Que la maldigan los que ponen una maldición en el día; que están listos para despertar a Leviatán.
9 Hennes stjernor varde mörka; förvänte ljus, och det komme intet; och se intet morgonrodnans ögnabryn;
Sean oscuras sus estrellas de la mañana; Que esté buscando luz, pero que no la tenga; Que no vea los rayos del alba.
10 Att hon icke igenlyckte mins lifs dörr, och icke bortgömde olyckona för min ögon.
Porque no cerró las puertas del vientre de mi madre, ni oculto los problemas de mis ojos.
11 Hvi blef jag icke straxt död i moderlifvet? Hvi vardt jag icke förgjord, då jag utu moderlifvet kommen var?
¿Por qué la muerte no me tomó cuando salí del cuerpo de mi madre, por qué no, cuando salí del vientre, entregue mi espíritu?
12 Hvi hafva de tagit mig upp i skötet? Hvi hafver jag ditt spenar?
¿Por qué hubo rodillas que me recibieron o por qué los pechos para que me den leche?
13 Så låge jag nu, och vore stilla; sofve och hade ro;
Porque entonces podría haber ido a mi descanso en silencio, y en el sueño, haber estado en paz,
14 Med Konungar och rådherrar på jordene, som bygga det öde är;
Con los reyes y los sabios de la tierra, que edificaron grandes casas para sí mismos;
15 Eller med Förstar, som guld hafva, och sin hus full med silfver;
O con los gobernantes que tenían oro, y cuyas casas estaban llenas de plata;
16 Eller som den der otida född är fördold, och vore icke till; såsom de unga barn, som aldrig hafva sett ljuset.
O como un aborto de niño que nunca podría haber existido; Como niños pequeños que no han visto la luz.
17 Der måste ju de ogudaktige låta af sitt öfvervåld; der hvilas dock de som mycket omak haft hafva.
Allí dejan de perturbar los malvados, y aquellos cuyas fuerzas han llegado a su fin tienen descanso.
18 Der hafva fångar frid med androm, och höra icke trugarens röst.
Allí los prisioneros están en paz juntos. La voz del capataz no vuelve a sus oídos.
19 Der äro både små och store; tjenaren och den som ifrå sin herra fri är.
El pequeño y el grande están allí, y el siervo está libre de su amo.
20 Hvi är ljus gifvet dem arma, och lif de bedröfvade hjerta;
¿Por qué le da luz al que está en problemas, y la vida al alma amarga;
21 (De der vänta efter döden, och han kommer icke; och uppgrofvo honom väl utu fördold rum;
Para aquellos cuyo deseo es la muerte, pero no viene; que la buscan más que la riqueza secreta;
22 De der fröjda sig mycket, och äro glade, att de kunna få grafvena; )
¿Que se alegran con gran gozo y se regocijan cuando llegan a su último lugar de descanso;
23 Och dem månne, hvilkens väg fördold är, och för honom af Gudi skyld varder?
Pporque se le da luz a un hombre que no sabe por donde va, y que está acorralado por Dios?
24 Förty min suckan är min dagliga spis; mine tårar äro min dryck.
En lugar de mi comida tengo pena, y de mí salen gritos de dolor como agua.
25 Ty det jag fruktade, det är kommet öfver mig; och det jag räddes, hafver råkat på mig.
Porque lo que estaba temiendo ha venido sobre mi y de lo cual tengo miedo me aconteció.
26 Var jag icke lyckosam? Var jag icke stilla? Hade jag icke goda ro? Och sådana oro kommer.
No tengo paz, ni silencio, ni descanso; nada más que el dolor viene sobre mí.

< Job 3 >