Job 3
1 Derefter upplät Job sin mun, och förbannade sin dag;
Después de esto Job comenzó a hablar, maldiciendo el día de su nacimiento.
2 Utbrast, och sade:
Y dijo:
3 Den dagen vare förtappad, på hvilkom jag född är; och den natten, då man sade: En man är aflad.
“Que el día en que nací sea borrado, así como la noche en que se anunció que un niño había sido concebido.
4 Den samme dagen vare mörk, och Gud fråge intet efter honom ofvanefter; ingen klarhet skine öfver honom.
Que ese día se convierta en tinieblas. Que el Dios de arriba no lo recuerde. Que no brille la luz sobre él.
5 Mörkret behålle honom, och töcken blifve öfver honom med tjockt moln; och dimba om dagen göre honom gräselig.
Cúbranlo con oscuridad y sombra de muerte. Una nube negra debería ensombrecerlo. Debería ser tan aterrador como la oscuridad de un eclipse de día.
6 Den samma nattena begripe mörker; och glädje sig icke ibland årsens dagar, och komme icke i månadetalet.
Borren esa noche como si nunca hubiera existido. No la cuenten en el calendario. Que no tenga día en ningún mes.
7 Si, vare den natten ensam, och ingen glädje komme deruti.
“Que en esa noche no nazcan niños, que no se escuchen sonidos de felicidad.
8 De der dagen förbanna, de förbanne henne; och de som redo äro till att uppväcka Leviathan.
Que la maldigan los que maldicen ciertos días, los que tienen el poder de sacar al Leviatán.
9 Hennes stjernor varde mörka; förvänte ljus, och det komme intet; och se intet morgonrodnans ögnabryn;
Que sus estrellas de la madrugada permanezcan oscuras. Que al buscar la luz, no vea ninguna, que no vea el resplandor del amanecer
10 Att hon icke igenlyckte mins lifs dörr, och icke bortgömde olyckona för min ögon.
porque no cerró el vientre de mi madre para impedirme ver los problemas.
11 Hvi blef jag icke straxt död i moderlifvet? Hvi vardt jag icke förgjord, då jag utu moderlifvet kommen var?
“¿Por qué no nací muerto? ¿Por qué no morí al nacer?
12 Hvi hafva de tagit mig upp i skötet? Hvi hafver jag ditt spenar?
¿Por qué hubo un regazo para que me acostara, y pechos para que me amamantaran?
13 Så låge jag nu, och vore stilla; sofve och hade ro;
Ahora estaría acostado en paz, durmiendo y descansando
14 Med Konungar och rådherrar på jordene, som bygga det öde är;
junto con los reyes de este mundo y sus funcionarios cuyos palacios ahora yacen en ruinas;
15 Eller med Förstar, som guld hafva, och sin hus full med silfver;
o con los nobles que coleccionaban oro y llenaban sus casas de plata.
16 Eller som den der otida född är fördold, och vore icke till; såsom de unga barn, som aldrig hafva sett ljuset.
¿Por qué no fui un aborto, enterrado en secreto, un bebé que nunca vio la luz?
17 Der måste ju de ogudaktige låta af sitt öfvervåld; der hvilas dock de som mycket omak haft hafva.
Allí, en la tumba, los malvados no dan más problemas, y los que ya no tienen fuerzas tienen su descanso.
18 Der hafva fångar frid med androm, och höra icke trugarens röst.
Allí los prisioneros descansan y no escuchan las órdenes de sus opresores.
19 Der äro både små och store; tjenaren och den som ifrå sin herra fri är.
Tanto los pequeños como los grandes están allí, y los esclavos son liberados de sus amos.
20 Hvi är ljus gifvet dem arma, och lif de bedröfvade hjerta;
¿Por qué Dios da vida a los que sufren, a los que viven amargamente,
21 (De der vänta efter döden, och han kommer icke; och uppgrofvo honom väl utu fördold rum;
a los que esperan una muerte que no llega y a los que buscan la muerte más desesperadamente que la caza de un tesoro?
22 De der fröjda sig mycket, och äro glade, att de kunna få grafvena; )
¡Son tan increíblemente felices cuando llegan a la tumba!
23 Och dem månne, hvilkens väg fördold är, och för honom af Gudi skyld varder?
¿Por qué se da luz a quien no sabe a dónde va, a quien Dios ha cercado?
24 Förty min suckan är min dagliga spis; mine tårar äro min dryck.
“Mis gemidos son el pan que como, y mis lágrimas son el agua que bebo.
25 Ty det jag fruktade, det är kommet öfver mig; och det jag räddes, hafver råkat på mig.
Porque todo lo que temía me ha sucedido; todo lo que temía me ha sobrevenido.
26 Var jag icke lyckosam? Var jag icke stilla? Hade jag icke goda ro? Och sådana oro kommer.
No tengo paz, ni tranquilidad, ni descanso. Lo único que siento es rabia”.
