Job 3
1 Derefter upplät Job sin mun, och förbannade sin dag;
Depois disto Jó abriu sua boca, e amaldiçoou seu dia.
2 Utbrast, och sade:
Pois Jó respondeu, e disse:
3 Den dagen vare förtappad, på hvilkom jag född är; och den natten, då man sade: En man är aflad.
Pereça o dia em que nasci, e a noite [em que] se disse: Um homem foi concebido.
4 Den samme dagen vare mörk, och Gud fråge intet efter honom ofvanefter; ingen klarhet skine öfver honom.
Torne-se aquele dia em trevas; Deus não lhe dê atenção desde acima, nem claridade brilhe sobre ele.
5 Mörkret behålle honom, och töcken blifve öfver honom med tjockt moln; och dimba om dagen göre honom gräselig.
Reivindiquem-no para si trevas e sombra de morte; nuvens habitem sobre ele; a escuridão do dia o espante.
6 Den samma nattena begripe mörker; och glädje sig icke ibland årsens dagar, och komme icke i månadetalet.
Tome a escuridão aquela noite; não seja contada entre os dias do ano, nem faça parte do número dos meses.
7 Si, vare den natten ensam, och ingen glädje komme deruti.
Ah se aquela noite fosse solitária, e música de alegria não viesse a ela!
8 De der dagen förbanna, de förbanne henne; och de som redo äro till att uppväcka Leviathan.
Amaldiçoem-na os que amaldiçoam o dia, os que se preparam para levantar seu pranto.
9 Hennes stjernor varde mörka; förvänte ljus, och det komme intet; och se intet morgonrodnans ögnabryn;
Escureçam-se as estrelas de sua manhã; espere a luz, e não venha, e as pálpebras não vejam o amanhecer;
10 Att hon icke igenlyckte mins lifs dörr, och icke bortgömde olyckona för min ögon.
Pois não fechou as portas do ventre onde eu estava, nem escondeu de meus olhos o sofrimento.
11 Hvi blef jag icke straxt död i moderlifvet? Hvi vardt jag icke förgjord, då jag utu moderlifvet kommen var?
Por que eu não morri desde a madre, ou perdi a vida ao sair do ventre?
12 Hvi hafva de tagit mig upp i skötet? Hvi hafver jag ditt spenar?
Por que joelhos me receberam? E por que seios me amamentaram?
13 Så låge jag nu, och vore stilla; sofve och hade ro;
Pois agora eu jazeria e repousaria; dormiria, e então haveria repouso para mim;
14 Med Konungar och rådherrar på jordene, som bygga det öde är;
Com os reis e os conselheiros da terra, que edificavam para si os desertos;
15 Eller med Förstar, som guld hafva, och sin hus full med silfver;
Ou com os príncipes que tinham ouro, que enchiam suas casas de prata.
16 Eller som den der otida född är fördold, och vore icke till; såsom de unga barn, som aldrig hafva sett ljuset.
Ou [por que] não fui como um aborto oculto, como as crianças que nunca viram a luz?
17 Der måste ju de ogudaktige låta af sitt öfvervåld; der hvilas dock de som mycket omak haft hafva.
Ali os maus deixam de perturbar, e ali repousam os cansados de forças.
18 Der hafva fångar frid med androm, och höra icke trugarens röst.
Ali os prisioneiros juntamente repousam; [e] não ouvem a voz do opressor.
19 Der äro både små och store; tjenaren och den som ifrå sin herra fri är.
Ali estão o pequeno e o grande; e o servo livre [está] de seu senhor.
20 Hvi är ljus gifvet dem arma, och lif de bedröfvade hjerta;
Por que se dá luz ao sofredor, e vida aos amargos de alma,
21 (De der vänta efter döden, och han kommer icke; och uppgrofvo honom väl utu fördold rum;
Que esperam a morte, e ela não chega, e que a buscam mais que tesouros;
22 De der fröjda sig mycket, och äro glade, att de kunna få grafvena; )
Que saltam de alegram e ficam contentes quando acham a sepultura?
23 Och dem månne, hvilkens väg fördold är, och för honom af Gudi skyld varder?
[E também] ao homem cujo caminho é oculto, e a quem Deus [o] encobriu?
24 Förty min suckan är min dagliga spis; mine tårar äro min dryck.
Pois antes do meu pão vem meu suspiro; e meus gemidos correm como águas.
25 Ty det jag fruktade, det är kommet öfver mig; och det jag räddes, hafver råkat på mig.
Pois aquilo eu temia tanto veio a mim, e aquilo que tinha medo me aconteceu.
26 Var jag icke lyckosam? Var jag icke stilla? Hade jag icke goda ro? Och sådana oro kommer.
Não tenho tido descanso, nem tranquilidade, nem repouso; mas perturbação veio sobre mim.
