Job 3
1 Derefter upplät Job sin mun, och förbannade sin dag;
Emva kwalokho uJobe wavula umlomo wakhe, waqalekisa usuku lwakhe.
2 Utbrast, och sade:
UJobe wasephendula wathi:
3 Den dagen vare förtappad, på hvilkom jag född är; och den natten, då man sade: En man är aflad.
Kalubhubhe usuku engazalwa ngalo, lobusuku okwathiwa ngalo: Kukhulelwe umntwana wesilisa.
4 Den samme dagen vare mörk, och Gud fråge intet efter honom ofvanefter; ingen klarhet skine öfver honom.
Lolosuku kalube ngumnyama, uNkulunkulu angalunanzi ephezulu, lokukhanya kungalukhanyisi.
5 Mörkret behålle honom, och töcken blifve öfver honom med tjockt moln; och dimba om dagen göre honom gräselig.
Umnyama lethunzi lokufa kakuluhlenge, iyezi lihlale phezu kwalo, umnyama welanga ulwesabise.
6 Den samma nattena begripe mörker; och glädje sig icke ibland årsens dagar, och komme icke i månadetalet.
Lobobusuku, umnyama ububambe, lungathokozi ensukwini zomnyaka, lungezi kunani lezinyanga.
7 Si, vare den natten ensam, och ingen glädje komme deruti.
Khangela, lobobusuku kabube yinyumba, umsindo wentokozo ungangeni kubo.
8 De der dagen förbanna, de förbanne henne; och de som redo äro till att uppväcka Leviathan.
Kababuqalekise abaqalekisi bosuku, abalungele ukuvusa uLeviyathani.
9 Hennes stjernor varde mörka; förvänte ljus, och det komme intet; och se intet morgonrodnans ögnabryn;
Zibe mnyama inkanyezi zokusa kwabo, bulindele ukukhanya, kodwa kungabi khona, bungaboni inkophe zokusa.
10 Att hon icke igenlyckte mins lifs dörr, och icke bortgömde olyckona för min ögon.
Ngoba bungavalanga iminyango yesisu sikamama wami, bungafihlanga usizi emehlweni ami.
11 Hvi blef jag icke straxt död i moderlifvet? Hvi vardt jag icke förgjord, då jag utu moderlifvet kommen var?
Kungani ngingafanga kusukela esizalweni, ngiphele ekuphumeni kwami esiswini?
12 Hvi hafva de tagit mig upp i skötet? Hvi hafver jag ditt spenar?
Kungani amadolo angandulela? Kungani lamabele ukuthi ngimunye?
13 Så låge jag nu, och vore stilla; sofve och hade ro;
Ngoba khathesi ngabe ngacambalala ngathula, ngalala, khona ngaba lokuphumula,
14 Med Konungar och rådherrar på jordene, som bygga det öde är;
kanye lamakhosi labeluleki bomhlaba abazakhela amanxiwa,
15 Eller med Förstar, som guld hafva, och sin hus full med silfver;
kumbe kanye leziphathamandla ezazilegolide ezagcwalisa izindlu zazo ngesiliva.
16 Eller som den der otida född är fördold, och vore icke till; såsom de unga barn, som aldrig hafva sett ljuset.
Kumbe njengomphunzo ofihliweyo ngingabi khona, njengensane ezingabonanga ukukhanya.
17 Der måste ju de ogudaktige låta af sitt öfvervåld; der hvilas dock de som mycket omak haft hafva.
Lapho ababi bayekela ukuhlupha, lapho abakhathele ngamandla bephumula.
18 Der hafva fångar frid med androm, och höra icke trugarens röst.
Izibotshwa ziyaphumula ndawonye, kazizwa ilizwi lomcindezeli.
19 Der äro både små och store; tjenaren och den som ifrå sin herra fri är.
Omncinyane lomkhulu balapho, lesigqili sikhululekile enkosini yaso.
20 Hvi är ljus gifvet dem arma, och lif de bedröfvade hjerta;
Kungani enika ukukhanya kohluphekayo, lempilo kwabalokubaba komphefumulo;
21 (De der vänta efter döden, och han kommer icke; och uppgrofvo honom väl utu fördold rum;
abalindele ukufa, kodwa kungekho, bekugebha kulenotho efihliweyo,
22 De der fröjda sig mycket, och äro glade, att de kunna få grafvena; )
abathabayo kakhulu ngentokozo, bajabule lapho bethola ingcwaba?
23 Och dem månne, hvilkens väg fördold är, och för honom af Gudi skyld varder?
Emuntwini yini, ondlela yakhe ifihliwe, uNkulunkulu ambiyeleyo?
24 Förty min suckan är min dagliga spis; mine tårar äro min dryck.
Ngoba ukububula kwami kuza phambi kokudla kwami, lokubhonga kwami kuthululeka njengamanzi.
25 Ty det jag fruktade, det är kommet öfver mig; och det jag räddes, hafver råkat på mig.
Ngoba engikwesabayo ngokwesaba sekungehlele, lengilovalo ngakho kufikile kimi.
26 Var jag icke lyckosam? Var jag icke stilla? Hade jag icke goda ro? Och sådana oro kommer.
Ngangingahlalisekanga, ngingaphumuli, ngingelakuthula, lohlupho lweza.
