Job 3
1 Derefter upplät Job sin mun, och förbannade sin dag;
그 후에 욥이 입을 열어 자기의 생일을 저주하니라
2 Utbrast, och sade:
욥이 말을 내어 가로되
3 Den dagen vare förtappad, på hvilkom jag född är; och den natten, då man sade: En man är aflad.
나의 난 날이 멸망하였었더라면, 남아를 배었다 하던 그 밤도 그러하였었더라면,
4 Den samme dagen vare mörk, och Gud fråge intet efter honom ofvanefter; ingen klarhet skine öfver honom.
그 날이 캄캄하였었더라면, 하나님이 위에서 돌아보지 마셨더라면, 빛도 그 날을 비취지 말았었더라면,
5 Mörkret behålle honom, och töcken blifve öfver honom med tjockt moln; och dimba om dagen göre honom gräselig.
유암과 사망의 그늘이 그 날을 자기 것이라 주장하였었더라면, 구름이 그 위에 덮였었더라면, 낮을 캄캄하게 하는 것이 그날을 두렵게 하였었더라면
6 Den samma nattena begripe mörker; och glädje sig icke ibland årsens dagar, och komme icke i månadetalet.
그 밤이 심한 어두움에 잡혔었더라면, 해의 날 수 가운데 기쁨이 되지 말았었더라면, 달의 수에 들지 말았었더라면,
7 Si, vare den natten ensam, och ingen glädje komme deruti.
그 밤이 적막하였었더라면, 그 가운데서 즐거운 소리가 일어나지 말았었더라면,
8 De der dagen förbanna, de förbanne henne; och de som redo äro till att uppväcka Leviathan.
날을 저주하는 자 곧 큰 악어를 격동시키기에 익숙한 자가 그 밤을 저주하였었더라면,
9 Hennes stjernor varde mörka; förvänte ljus, och det komme intet; och se intet morgonrodnans ögnabryn;
그 밤에 새벽별들이 어두웠었더라면, 그 밤이 광명을 바랄지라도 얻지 못하며 동틈을 보지 못하였었더라면 좋았을 것을,
10 Att hon icke igenlyckte mins lifs dörr, och icke bortgömde olyckona för min ögon.
이는 내 모태의 문을 닫지 아니하였고 내 눈으로 환난을 보지 않도록 하지 아니하였음이로구나
11 Hvi blef jag icke straxt död i moderlifvet? Hvi vardt jag icke förgjord, då jag utu moderlifvet kommen var?
어찌하여 내가 태에서 죽어 나오지 아니하였었던가 어찌하여 내 어미가 낳을 때에 내가 숨지지 아니하였던가
12 Hvi hafva de tagit mig upp i skötet? Hvi hafver jag ditt spenar?
어찌하여 무릎이 나를 받았던가 어찌하여 유방이 나로 빨게 하였던가
13 Så låge jag nu, och vore stilla; sofve och hade ro;
그렇지 아니하였던들 이제는 내가 평안히 누워서 자고 쉬었을 것이니
14 Med Konungar och rådherrar på jordene, som bygga det öde är;
자기를 위하여 거친 터를 수축한 세상 임금들과 의사들과 함께 있었을 것이요
15 Eller med Förstar, som guld hafva, och sin hus full med silfver;
혹시 금을 가지며 은으로 집에 채운 목백들과 함께 있었을 것이며
16 Eller som den der otida född är fördold, och vore icke till; såsom de unga barn, som aldrig hafva sett ljuset.
또 부지중에 낙태한 아이 같아서 세상에 있지 않았겠고 빛을 보지못한 아이들 같았었을 것이라
17 Der måste ju de ogudaktige låta af sitt öfvervåld; der hvilas dock de som mycket omak haft hafva.
거기서는 악한 자가 소요를 그치며 거기서는 곤비한 자가 평강을 얻으며
18 Der hafva fångar frid med androm, och höra icke trugarens röst.
거기서는 갇힌 자가 다 함께 평안히 있어 감독자의 소리를 듣지 아니하며
19 Der äro både små och store; tjenaren och den som ifrå sin herra fri är.
거기서는 작은 자나 큰 자나 일반으로 있고 종이 상전에게서 놓이느니라
20 Hvi är ljus gifvet dem arma, och lif de bedröfvade hjerta;
어찌하여 곤고한 자에게 빛을 주셨으며 마음이 번뇌한 자에게 생명을 주셨는고
21 (De der vänta efter döden, och han kommer icke; och uppgrofvo honom väl utu fördold rum;
이러한 자는 죽기를 바라도 오지 아니하니 그것을 구하기를 땅을 파고 숨긴 보배를 찾음보다 더하다가
22 De der fröjda sig mycket, och äro glade, att de kunna få grafvena; )
무덤을 찾아 얻으면 심히 기뻐하고 즐거워하나니
23 Och dem månne, hvilkens väg fördold är, och för honom af Gudi skyld varder?
하나님에게 둘러싸여 길이 아득한 사람에게 어찌하여 빛을 주셨는고
24 Förty min suckan är min dagliga spis; mine tårar äro min dryck.
나는 먹기 전에 탄식이 나며 나의 앓는 소리는 물이 쏟아지는 것같구나
25 Ty det jag fruktade, det är kommet öfver mig; och det jag räddes, hafver råkat på mig.
나의 두려워하는 그것이 내게 임하고 나의 무서워하는 그것이 내몸에 미쳤구나
26 Var jag icke lyckosam? Var jag icke stilla? Hade jag icke goda ro? Och sådana oro kommer.
평강도 없고 안온도 없고 안식도 없고 고난만 임하였구나
