Job 3

1 Derefter upplät Job sin mun, och förbannade sin dag;

斯て後ヨブ口を啓きて自己の日を詛へり

2 Utbrast, och sade:

ヨブすなはち言詞を出して云く

3 Den dagen vare förtappad, på hvilkom jag född är; och den natten, då man sade: En man är aflad.

我が生れし日亡びうせよ 男子胎にやどれりと言し夜も亦然あれ

4 Den samme dagen vare mörk, och Gud fråge intet efter honom ofvanefter; ingen klarhet skine öfver honom.

その日は暗くなれ 神上よりこれを顧みたまはざれ 光これを照す勿れ

5 Mörkret behålle honom, och töcken blifve öfver honom med tjockt moln; och dimba om dagen göre honom gräselig.

暗闇および死蔭これを取もどせ 雲これが上をおほえ 日を暗くする者これを懼しめよ

6 Den samma nattena begripe mörker; och glädje sig icke ibland årsens dagar, och komme icke i månadetalet.

その夜は黑暗の執ふる所となれ 年の日の中に加はらざれ 月の數に入ざれ

7 Si, vare den natten ensam, och ingen glädje komme deruti.

その夜は孕むこと有ざれ 歡喜の聲その中に興らざれ

8 De der dagen förbanna, de förbanne henne; och de som redo äro till att uppväcka Leviathan.

日を詛ふ者レビヤタンを激發すに巧なる者これを詛へ

9 Hennes stjernor varde mörka; förvänte ljus, och det komme intet; och se intet morgonrodnans ögnabryn;

その夜の晨星は暗かれ その夜には光明を望むも得ざらしめ 又東雲の眼蓋を見ざらしめよ

10 Att hon icke igenlyckte mins lifs dörr, och icke bortgömde olyckona för min ögon.

是は我母の胎の戸を闔ずまた我目に憂を見ること無らしめざりしによる

11 Hvi blef jag icke straxt död i moderlifvet? Hvi vardt jag icke förgjord, då jag utu moderlifvet kommen var?

何とて我は胎より死て出ざりしや 何とて胎より出し時に氣息たえざりしや

12 Hvi hafva de tagit mig upp i skötet? Hvi hafver jag ditt spenar?

如何なれば膝ありてわれを接しや 如何なれば乳房ありてわれを養ひしや

13 Så låge jag nu, och vore stilla; sofve och hade ro;

否らずば今は我偃て安んじかつ眠らん 然ばこの身やすらひをり

14 Med Konungar och rådherrar på jordene, som bygga det öde är;

かの荒墟を自己のために築きたりし世の君等臣等と偕にあり

15 Eller med Förstar, som guld hafva, och sin hus full med silfver;

かの黄金を有ち白銀を家に充したりし牧伯等と偕にあらん

16 Eller som den der otida född är fördold, och vore icke till; såsom de unga barn, som aldrig hafva sett ljuset.

又人しれず墮る胎兒のごとくにして世に出ず また光を見ざる赤子のごとくならん

17 Der måste ju de ogudaktige låta af sitt öfvervåld; der hvilas dock de som mycket omak haft hafva.

彼處にては惡き者 虐遇を息め倦憊たる者安息を得

18 Der hafva fångar frid med androm, och höra icke trugarens röst.

彼處にては俘囚人みな共に安然に居りて驅使者の聲を聞ず

19 Der äro både små och store; tjenaren och den som ifrå sin herra fri är.

小き者も大なる者も同じく彼處にあり僕も主の手を離る

20 Hvi är ljus gifvet dem arma, och lif de bedröfvade hjerta;

如何なれば艱難にをる者に光を賜ひ 心苦しむ者に生命をたまひしや

21 (De der vänta efter döden, och han kommer icke; och uppgrofvo honom väl utu fördold rum;

斯る者は死を望むなれどもきたらず これをもとむるは藏れたる寳を掘るよりも甚だし

22 De der fröjda sig mycket, och äro glade, att de kunna få grafvena; )

もし墳墓を尋ねて獲ば大に喜こび樂しむなり

23 Och dem månne, hvilkens väg fördold är, och för honom af Gudi skyld varder?

その道かくれ神に取籠られをる人に如何なれば光明を賜ふや

24 Förty min suckan är min dagliga spis; mine tårar äro min dryck.

わが歎息はわが食物に代り我呻吟は水の流れそそぐに似たり

25 Ty det jag fruktade, det är kommet öfver mig; och det jag räddes, hafver råkat på mig.

我が戰慄き懼れし者我に臨み我が怖懼れたる者この身に及べり

26 Var jag icke lyckosam? Var jag icke stilla? Hade jag icke goda ro? Och sådana oro kommer.

我は安然ならず穩ならず安息を得ず唯艱難のみきたる