Job 3
1 Derefter upplät Job sin mun, och förbannade sin dag;
Allora Giobbe aprì la bocca e maledisse il giorno della sua nascita.
2 Utbrast, och sade:
E prese a dire così:
3 Den dagen vare förtappad, på hvilkom jag född är; och den natten, då man sade: En man är aflad.
“Perisca il giorno ch’io nacqui e la notte che disse: “E’ concepito un maschio!”
4 Den samme dagen vare mörk, och Gud fråge intet efter honom ofvanefter; ingen klarhet skine öfver honom.
Quel giorno si converta in tenebre, non se ne curi Iddio dall’alto, né splenda sovr’esso raggio di luce!
5 Mörkret behålle honom, och töcken blifve öfver honom med tjockt moln; och dimba om dagen göre honom gräselig.
Se lo riprendano le tenebre e l’ombra di morte, resti sovr’esso una fitta nuvola, le eclissi lo riempian di paura!
6 Den samma nattena begripe mörker; och glädje sig icke ibland årsens dagar, och komme icke i månadetalet.
Quella notte diventi preda d’un buio cupo, non abbia la gioia di contar tra i giorni dell’anno, non entri nel novero de’ mesi!
7 Si, vare den natten ensam, och ingen glädje komme deruti.
Quella notte sia notte sterile, e non vi s’oda grido di gioia.
8 De der dagen förbanna, de förbanne henne; och de som redo äro till att uppväcka Leviathan.
La maledicano quei che maledicono i giorni e sono esperti nell’evocare il drago.
9 Hennes stjernor varde mörka; förvänte ljus, och det komme intet; och se intet morgonrodnans ögnabryn;
Si oscurino le stelle del suo crepuscolo, aspetti la luce e la luce non venga, e non miri le palpebre dell’alba,
10 Att hon icke igenlyckte mins lifs dörr, och icke bortgömde olyckona för min ögon.
poiché non chiuse la porta del seno che mi portava, e non celò l’affanno agli occhi miei.
11 Hvi blef jag icke straxt död i moderlifvet? Hvi vardt jag icke förgjord, då jag utu moderlifvet kommen var?
Perché non morii nel seno di mia madre? Perché non spirai appena uscito dalle sue viscere?
12 Hvi hafva de tagit mig upp i skötet? Hvi hafver jag ditt spenar?
Perché trovai delle ginocchia per ricevermi e delle mammelle da poppare?
13 Så låge jag nu, och vore stilla; sofve och hade ro;
Ora mi giacerei tranquillo, dormirei, ed avrei così riposo
14 Med Konungar och rådherrar på jordene, som bygga det öde är;
coi re e coi consiglieri della terra che si edificarono mausolei,
15 Eller med Förstar, som guld hafva, och sin hus full med silfver;
coi principi che possedean dell’oro e che empiron d’argento le lor case;
16 Eller som den der otida född är fördold, och vore icke till; såsom de unga barn, som aldrig hafva sett ljuset.
o, come l’aborto nascosto, non esisterei, sarei come i feti che non videro la luce.
17 Der måste ju de ogudaktige låta af sitt öfvervåld; der hvilas dock de som mycket omak haft hafva.
Là cessano gli empi di tormentare gli altri. Là riposano gli stanchi,
18 Der hafva fångar frid med androm, och höra icke trugarens röst.
là i prigioni han requie tutti insieme, senz’udir voce d’aguzzino.
19 Der äro både små och store; tjenaren och den som ifrå sin herra fri är.
Piccoli e grandi sono là del pari, e lo schiavo è libero del suo padrone.
20 Hvi är ljus gifvet dem arma, och lif de bedröfvade hjerta;
Perché dar la luce all’infelice e la vita a chi ha l’anima nell’amarezza,
21 (De der vänta efter döden, och han kommer icke; och uppgrofvo honom väl utu fördold rum;
i quali aspettano la morte che non viene, e la ricercano più che i tesori nascosti,
22 De der fröjda sig mycket, och äro glade, att de kunna få grafvena; )
e si rallegrerebbero fino a giubilarne, esulterebbero se trovassero una tomba?
23 Och dem månne, hvilkens väg fördold är, och för honom af Gudi skyld varder?
Perché dar vita a un uomo la cui via è oscura? e che Dio ha stretto in un cerchio?
24 Förty min suckan är min dagliga spis; mine tårar äro min dryck.
Io sospiro anche quando prendo il mio cibo, e i miei gemiti si spandono com’acqua.
25 Ty det jag fruktade, det är kommet öfver mig; och det jag räddes, hafver råkat på mig.
Non appena temo un male, ch’esso mi colpisce; e quel che pavento, mi piomba addosso.
26 Var jag icke lyckosam? Var jag icke stilla? Hade jag icke goda ro? Och sådana oro kommer.
Non trovo posa, né requie, né pace, il tormento è continuo!”
