Job 3
1 Derefter upplät Job sin mun, och förbannade sin dag;
Dopo, Giobbe aprì la bocca e maledisse il suo giorno;
2 Utbrast, och sade:
prese a dire:
3 Den dagen vare förtappad, på hvilkom jag född är; och den natten, då man sade: En man är aflad.
Perisca il giorno in cui nacqui e la notte in cui si disse: «E' stato concepito un uomo!».
4 Den samme dagen vare mörk, och Gud fråge intet efter honom ofvanefter; ingen klarhet skine öfver honom.
Quel giorno sia tenebra, non lo ricerchi Dio dall'alto, né brilli mai su di esso la luce.
5 Mörkret behålle honom, och töcken blifve öfver honom med tjockt moln; och dimba om dagen göre honom gräselig.
Lo rivendichi tenebra e morte, gli si stenda sopra una nube e lo facciano spaventoso gli uragani del giorno!
6 Den samma nattena begripe mörker; och glädje sig icke ibland årsens dagar, och komme icke i månadetalet.
Quel giorno lo possieda il buio non si aggiunga ai giorni dell'anno, non entri nel conto dei mesi.
7 Si, vare den natten ensam, och ingen glädje komme deruti.
Ecco, quella notte sia lugubre e non entri giubilo in essa.
8 De der dagen förbanna, de förbanne henne; och de som redo äro till att uppväcka Leviathan.
La maledicano quelli che imprecano al giorno, che sono pronti a evocare Leviatan.
9 Hennes stjernor varde mörka; förvänte ljus, och det komme intet; och se intet morgonrodnans ögnabryn;
Si oscurino le stelle del suo crepuscolo, speri la luce e non venga; non veda schiudersi le palpebre dell'aurora,
10 Att hon icke igenlyckte mins lifs dörr, och icke bortgömde olyckona för min ögon.
poiché non mi ha chiuso il varco del grembo materno, e non ha nascosto l'affanno agli occhi miei!
11 Hvi blef jag icke straxt död i moderlifvet? Hvi vardt jag icke förgjord, då jag utu moderlifvet kommen var?
E perché non sono morto fin dal seno di mia madre e non spirai appena uscito dal grembo?
12 Hvi hafva de tagit mig upp i skötet? Hvi hafver jag ditt spenar?
Perché due ginocchia mi hanno accolto, e perché due mammelle, per allattarmi?
13 Så låge jag nu, och vore stilla; sofve och hade ro;
Sì, ora giacerei tranquillo, dormirei e avrei pace
14 Med Konungar och rådherrar på jordene, som bygga det öde är;
con i re e i governanti della terra, che si sono costruiti mausolei,
15 Eller med Förstar, som guld hafva, och sin hus full med silfver;
o con i principi, che hanno oro e riempiono le case d'argento.
16 Eller som den der otida född är fördold, och vore icke till; såsom de unga barn, som aldrig hafva sett ljuset.
Oppure, come aborto nascosto, più non sarei, o come i bimbi che non hanno visto la luce.
17 Der måste ju de ogudaktige låta af sitt öfvervåld; der hvilas dock de som mycket omak haft hafva.
Laggiù i malvagi cessano d'agitarsi, laggiù riposano gli sfiniti di forze.
18 Der hafva fångar frid med androm, och höra icke trugarens röst.
I prigionieri hanno pace insieme, non sentono più la voce dell'aguzzino.
19 Der äro både små och store; tjenaren och den som ifrå sin herra fri är.
Laggiù è il piccolo e il grande, e lo schiavo è libero dal suo padrone.
20 Hvi är ljus gifvet dem arma, och lif de bedröfvade hjerta;
Perché dare la luce a un infelice e la vita a chi ha l'amarezza nel cuore,
21 (De der vänta efter döden, och han kommer icke; och uppgrofvo honom väl utu fördold rum;
a quelli che aspettano la morte e non viene, che la cercano più di un tesoro,
22 De der fröjda sig mycket, och äro glade, att de kunna få grafvena; )
che godono alla vista di un tumulo, gioiscono se possono trovare una tomba...
23 Och dem månne, hvilkens väg fördold är, och för honom af Gudi skyld varder?
a un uomo, la cui via è nascosta e che Dio da ogni parte ha sbarrato?
24 Förty min suckan är min dagliga spis; mine tårar äro min dryck.
Così, al posto del cibo entra il mio gemito, e i miei ruggiti sgorgano come acqua,
25 Ty det jag fruktade, det är kommet öfver mig; och det jag räddes, hafver råkat på mig.
perché ciò che temo mi accade e quel che mi spaventa mi raggiunge.
26 Var jag icke lyckosam? Var jag icke stilla? Hade jag icke goda ro? Och sådana oro kommer.
Non ho tranquillità, non ho requie, non ho riposo e viene il tormento!
