Job 3
1 Derefter upplät Job sin mun, och förbannade sin dag;
Lè l fini, Job te ouvri bouch li e te modi jou li te fèt la.
2 Utbrast, och sade:
Job te di:
3 Den dagen vare förtappad, på hvilkom jag född är; och den natten, då man sade: En man är aflad.
“Kite jou ke m te dwe fèt la peri, ak nwit ki te anonse ‘se yon gason ki fèt la.’
4 Den samme dagen vare mörk, och Gud fråge intet efter honom ofvanefter; ingen klarhet skine öfver honom.
Ke jou sa a kapab vin fènwa nèt. Pa kite Bondye anwo a pran swen li, ni limyè vin klere sou li.
5 Mörkret behålle honom, och töcken blifve öfver honom med tjockt moln; och dimba om dagen göre honom gräselig.
Kite fènwa avèk gwo tenèb reklame li. Kite fènwa jou sa a modi li.
6 Den samma nattena begripe mörker; och glädje sig icke ibland årsens dagar, och komme icke i månadetalet.
Selon nwit sa a, kite tenèb sezi li. Kite li pa gen rejwisans nan jou ane a. Kite li pa antre nan chif ki konte mwa yo.
7 Si, vare den natten ensam, och ingen glädje komme deruti.
Koute byen, kite nwit sa a rete esteril. Pa kite okenn kri lajwa antre ladann.
8 De der dagen förbanna, de förbanne henne; och de som redo äro till att uppväcka Leviathan.
Kite sila ki konn modi jou yo modi jou sa a, sila ki prè pou fè Levyatan leve kò l.
9 Hennes stjernor varde mörka; förvänte ljus, och det komme intet; och se intet morgonrodnans ögnabryn;
Kite zetwal lannwit li yo vin etenn. Kite li espere limyè, men pa twouve l. E kite li pa wè maten vin parèt,
10 Att hon icke igenlyckte mins lifs dörr, och icke bortgömde olyckona för min ögon.
akoz li pa t fèmen ouvèti vant manman m, ni kache twoub devan zye m.
11 Hvi blef jag icke straxt död i moderlifvet? Hvi vardt jag icke förgjord, då jag utu moderlifvet kommen var?
“Poukisa mwen pa t mouri lè m te fèt? Sòti nan vant li e mouri la menm?
12 Hvi hafva de tagit mig upp i skötet? Hvi hafver jag ditt spenar?
Poukisa jenou yo te resevwa m, e poukisa tete a, pou m ta pran?
13 Så låge jag nu, och vore stilla; sofve och hade ro;
Paske koulye a mwen t ap gen tan kouche pou m jwenn lapè; mwen t ap dòmi depi lè sa a e mwen t ap twouve repo,
14 Med Konungar och rådherrar på jordene, som bygga det öde är;
ansanm ak wa ak konseye latè ki te rebati ansyen mazi yo pou kont yo;
15 Eller med Förstar, som guld hafva, och sin hus full med silfver;
oswa avèk prens ki te gen lò yo, ki t ap plen lakay yo ak ajan;
16 Eller som den der otida född är fördold, och vore icke till; såsom de unga barn, som aldrig hafva sett ljuset.
Oswa kon yon fòs kouch ki kache, mwen pa t ap egziste, kon yon pitit ki pa t janm wè limyè.
17 Der måste ju de ogudaktige låta af sitt öfvervåld; der hvilas dock de som mycket omak haft hafva.
La, mechan yo sispann fè laraj, e la moun fatige yo jwenn repo.
18 Der hafva fångar frid med androm, och höra icke trugarens röst.
Prizonye yo alèz ansanm. Yo p ap tande vwa a sipèvizè a.
19 Der äro både små och store; tjenaren och den som ifrå sin herra fri är.
Ni piti, ni gran yo la. E esklav la lib de mèt li.
20 Hvi är ljus gifvet dem arma, och lif de bedröfvade hjerta;
“Poukisa limyè bay a sila ki soufri a, e lavi a nanm anmè a,
21 (De der vänta efter döden, och han kommer icke; och uppgrofvo honom väl utu fördold rum;
ki anvi wè lanmò, men nanpwen, e fouye plis pou twouve li pase trezò kache,
22 De der fröjda sig mycket, och äro glade, att de kunna få grafvena; )
ki rejwi anpil e fè lwanj lè yo rive nan tonbo a?
23 Och dem månne, hvilkens väg fördold är, och för honom af Gudi skyld varder?
Poukisa limyè bay a yon nonm ak chemen an kache a, ke Bondye te jennen tout kote a?
24 Förty min suckan är min dagliga spis; mine tårar äro min dryck.
Paske soupi mwen yo parèt menm moman manje a rive devan ze m. Epi kri mwen yo vide tankou dlo.
25 Ty det jag fruktade, det är kommet öfver mig; och det jag räddes, hafver råkat på mig.
Paske sa m krent lan te vini sou mwen. Sa ke m pa vle wè a te tonbe sou mwen.
26 Var jag icke lyckosam? Var jag icke stilla? Hade jag icke goda ro? Och sådana oro kommer.
Mwen pa alèz, ni mwen pa anpè. Mwen pa jwenn repo, ni m pa kal, men se boulvèsman ki vin parèt.”
