Job 3
1 Derefter upplät Job sin mun, och förbannade sin dag;
Aftir these thingis Joob openyde his mouth,
2 Utbrast, och sade:
and curside his dai, and seide, Perische the dai in which Y was borun,
3 Den dagen vare förtappad, på hvilkom jag född är; och den natten, då man sade: En man är aflad.
and the nyyt in which it was seid, The man is conceyued.
4 Den samme dagen vare mörk, och Gud fråge intet efter honom ofvanefter; ingen klarhet skine öfver honom.
Thilke dai be turnede in to derknessis; God seke not it aboue, and be it not in mynde, nethir be it liytned with liyt.
5 Mörkret behålle honom, och töcken blifve öfver honom med tjockt moln; och dimba om dagen göre honom gräselig.
Derknessis make it derk, and the schadewe of deeth and myist occupie it; and be it wlappid with bittirnesse.
6 Den samma nattena begripe mörker; och glädje sig icke ibland årsens dagar, och komme icke i månadetalet.
Derk whirlwynde holde that niyt; be it not rikynyd among the daies of the yeer, nethir be it noumbrid among the monethes.
7 Si, vare den natten ensam, och ingen glädje komme deruti.
Thilke nyyt be soleyn, and not worthi of preisyng.
8 De der dagen förbanna, de förbanne henne; och de som redo äro till att uppväcka Leviathan.
Curse thei it, that cursen the dai, that ben redi to reise Leuyathan.
9 Hennes stjernor varde mörka; förvänte ljus, och det komme intet; och se intet morgonrodnans ögnabryn;
Sterris be maad derk with the derknesse therof; abide it liyt, and se it not, nethir the bigynnyng of the morwetid risyng vp.
10 Att hon icke igenlyckte mins lifs dörr, och icke bortgömde olyckona för min ögon.
For it closide not the doris of the wombe, that bar me, nethir took awei yuels fro min iyen.
11 Hvi blef jag icke straxt död i moderlifvet? Hvi vardt jag icke förgjord, då jag utu moderlifvet kommen var?
Whi was not Y deed in the wombe? whi yede Y out of the wombe, and perischide not anoon?
12 Hvi hafva de tagit mig upp i skötet? Hvi hafver jag ditt spenar?
Whi was Y takun on knees? whi was Y suclid with teetis?
13 Så låge jag nu, och vore stilla; sofve och hade ro;
For now Y slepynge schulde be stille, and schulde reste in my sleep,
14 Med Konungar och rådherrar på jordene, som bygga det öde är;
with kyngis, and consuls of erthe, that bilden to hem soleyn places;
15 Eller med Förstar, som guld hafva, och sin hus full med silfver;
ethir with prynces that han gold in possessioun, and fillen her housis with siluer;
16 Eller som den der otida född är fördold, och vore icke till; såsom de unga barn, som aldrig hafva sett ljuset.
ethir as a `thing hid not borun Y schulde not stonde, ethir whiche conseyued sien not liyt.
17 Der måste ju de ogudaktige låta af sitt öfvervåld; der hvilas dock de som mycket omak haft hafva.
There wickid men ceessiden of noise, and there men maad wery of strengthe restiden.
18 Der hafva fångar frid med androm, och höra icke trugarens röst.
And sum tyme boundun togidere with out disese thei herden not the voys of the wrongful axere.
19 Der äro både små och store; tjenaren och den som ifrå sin herra fri är.
A litil man and greet man be there, and a seruaunt free fro his lord.
20 Hvi är ljus gifvet dem arma, och lif de bedröfvade hjerta;
Whi is liyt youun to the wretche, and lijf to hem that ben in bitternesse of soule?
21 (De der vänta efter döden, och han kommer icke; och uppgrofvo honom väl utu fördold rum;
Whiche abiden deeth, and it cometh not;
22 De der fröjda sig mycket, och äro glade, att de kunna få grafvena; )
as men diggynge out tresour and ioien greetly, whanne thei han founde a sepulcre?
23 Och dem månne, hvilkens väg fördold är, och för honom af Gudi skyld varder?
Whi is liyt youun to a man, whos weie is hid, and God hath cumpassid hym with derknessis?
24 Förty min suckan är min dagliga spis; mine tårar äro min dryck.
Bifore that Y ete, Y siyhe; and as of watir flowynge, so is my roryng.
25 Ty det jag fruktade, det är kommet öfver mig; och det jag räddes, hafver råkat på mig.
For the drede, which Y dredde, cam to me; and that, that Y schamede, bifelde.
26 Var jag icke lyckosam? Var jag icke stilla? Hade jag icke goda ro? Och sådana oro kommer.
Whether Y dissymilide not? whether Y was not stille? whether Y restide not? and indignacioun cometh on me.
