Job 3
1 Derefter upplät Job sin mun, och förbannade sin dag;
After thus he opened Job mouth his and he cursed day his.
2 Utbrast, och sade:
And he answered Job and he said.
3 Den dagen vare förtappad, på hvilkom jag född är; och den natten, då man sade: En man är aflad.
Let it perish [the] day [which] I was born on it and the night [which] it said he has been conceived a man.
4 Den samme dagen vare mörk, och Gud fråge intet efter honom ofvanefter; ingen klarhet skine öfver honom.
The day that let it be darkness may not he care for it God above and may not it shine forth on it daylight.
5 Mörkret behålle honom, och töcken blifve öfver honom med tjockt moln; och dimba om dagen göre honom gräselig.
Let them reclaim it darkness and deep darkness let it settle down over it cloud let them terrify it [the] darkness of day.
6 Den samma nattena begripe mörker; och glädje sig icke ibland årsens dagar, och komme icke i månadetalet.
The night that let it take it darkness may not it rejoice among [the] days of [the] year in [the] number of [the] months may not it come.
7 Si, vare den natten ensam, och ingen glädje komme deruti.
There! the night that let it be barren may not it come a cry of joy in it.
8 De der dagen förbanna, de förbanne henne; och de som redo äro till att uppväcka Leviathan.
Let them curse it cursers of a day the [ones] ready to rouse Leviathan.
9 Hennes stjernor varde mörka; förvänte ljus, och det komme intet; och se intet morgonrodnans ögnabryn;
Let them grow dark [the] stars of twilight its let it wait for light and not and may not it look on [the] eyelids of dawn.
10 Att hon icke igenlyckte mins lifs dörr, och icke bortgömde olyckona för min ögon.
For not it shut [the] doors of womb my and it hid trouble from eyes my.
11 Hvi blef jag icke straxt död i moderlifvet? Hvi vardt jag icke förgjord, då jag utu moderlifvet kommen var?
Why? not from [the] womb did I die from [the] belly I came forth and I may expire?
12 Hvi hafva de tagit mig upp i skötet? Hvi hafver jag ditt spenar?
Why? did they receive me knees and why? breasts that I will suckle.
13 Så låge jag nu, och vore stilla; sofve och hade ro;
For now I lay down and I may be at peace I slept then - it is at rest to me.
14 Med Konungar och rådherrar på jordene, som bygga det öde är;
With kings and counselors of [the] earth the [ones who] rebuilt ruins for themselves.
15 Eller med Förstar, som guld hafva, och sin hus full med silfver;
Or with princes [whom] gold [belonged] to them those [who] filled houses their silver.
16 Eller som den der otida född är fördold, och vore icke till; såsom de unga barn, som aldrig hafva sett ljuset.
Or like a miscarriage hidden not was I? like children [who] not they have seen light.
17 Der måste ju de ogudaktige låta af sitt öfvervåld; der hvilas dock de som mycket omak haft hafva.
There wicked [people] they cease turmoil and there they rest weary [ones] of strength.
18 Der hafva fångar frid med androm, och höra icke trugarens röst.
Together prisoners they are at ease not they hear [the] voice of a taskmaster.
19 Der äro både små och store; tjenaren och den som ifrå sin herra fri är.
Small and great [is] there he and a slave [is] free from master his.
20 Hvi är ljus gifvet dem arma, och lif de bedröfvade hjerta;
Why? does someone give to a sufferer light and life to [people] bitter of soul.
21 (De der vänta efter döden, och han kommer icke; och uppgrofvo honom väl utu fördold rum;
Those [who] long for death and there not [is] it and they dug for it more than hidden treasures.
22 De der fröjda sig mycket, och äro glade, att de kunna få grafvena; )
The joyful [people] to rejoicing they exult if they find [the] grave.
23 Och dem månne, hvilkens väg fördold är, och för honom af Gudi skyld varder?
To a man whom way his it is hidden and he has made inaccessible God behind him.
24 Förty min suckan är min dagliga spis; mine tårar äro min dryck.
If before food my groaning my it comes and they poured forth like water cries of distress my.
25 Ty det jag fruktade, det är kommet öfver mig; och det jag räddes, hafver råkat på mig.
For a fear I feared and it came to me and [that] which I dreaded it came to me.
26 Var jag icke lyckosam? Var jag icke stilla? Hade jag icke goda ro? Och sådana oro kommer.
Not I am at ease - and not I am at peace and not I am at rest and it has come turmoil.
