Job 29

1 Och Job hof åter upp sitt ordspråk, och sade:

Job siguió hablando.

2 Ack! att jag vore såsom uti de förra månader, uti de dagar då Gud bevarade mig.

“¡Ojalá volviera a los viejos tiempos en que Dios me cuidaba!

3 Då hans lykta sken öfver mitt hufvud, och jag i mörkrena gick vid hans ljus;

Su luz brillaba sobre mí y alumbraba mi camino en la oscuridad.

4 Såsom jag var i min ungdoms tid, då Guds hemlighet var öfver mina hyddo;

Cuando era joven y fuerte, Dios era mi amigo y me hablaba en mi casa.

5 Då den Allsmägtige ännu med mig var, och mine tjenare allt omkring mig;

El Todopoderoso seguía conmigo y estaba rodeado de mis hijos.

6 Då jag tvådde min väg uti smör, och hälleberget utgöt mig oljoflodar;

Mis rebaños producían mucha leche, y el aceite fluía libremente de mis prensas de aceitunas.

7 Då jag utgick till stadsporten, och lät bereda mig mitt säte på gatone;

Salí a la puerta de la ciudad y me senté en la plaza pública.

8 Då mig ynglingar sågo, och undstungo sig, och de gamle uppstodo för mig;

Los jóvenes me veían y se apartaban del camino; los ancianos me defendían.

9 Då de öfverste igen vände att tala, och lade sina hand på sin mun;

Los dirigentes guardaron silencio y se taparon la boca con las manos.

10 Då Förstarnas röst gömde sig undan, och deras tunga lådde vid deras gom.

Las voces de los funcionarios se acallaron; se callaron en mi presencia.

11 Ty hvilkens öra mig hörde, den prisade mig saligan; och hvilkens öga mig såg, den vittnade om mig.

“Todos los que me escuchaban me alababan; los que me veían me elogiaban,

12 Förty jag halp den fattiga, som ropade, och den faderlösa, som ingen hjelpare hade.

porque daba a los pobres que me llamaban y a los huérfanos que no tenían quien los ayudara.

13 Dens välsignelse, som förgås skulle, kom öfver mig; och jag tröstade enkones hjerta.

Los que estaban a punto de morir me bendijeron; hice cantar de alegría a la viuda.

14 Rättfärdighet var min klädebonad, den iklädde jag såsom en kjortel; och min dom var min skrud.

Siendo sincero y actuando correctamente eran lo que yo llevaba como ropa.

15 Jag var dens blindas öga, och dens haltas fot.

Fui como los ojos para los ciegos y los pies para los cojos.

16 Jag var de fattigas fader, och hvilken sak jag icke visste, den utfrågade jag.

Fui como un padre para los pobres, y defendí los derechos de los extranjeros.

17 Jag sönderslog dens orättfärdigas oxlatänder, och tog rofvet utu hans tänder.

Rompí la mandíbula de los malvados y les hice soltar su presa de los dientes.

18 Jag tänkte: Jag vill dö uti mitt näste, och göra mina dagar många såsom sand.

Pensé que moriría en casa, después de muchos años.

19 Min säd gick upp af vätsko, och dagg blef öfver min årsväxt.

Como un árbol, mis raíces se extienden hasta el agua; el rocío se posa en mis ramas durante la noche.

20 Min härlighet förnyade sig för mig, och min båge förvandlade sig i mine hand.

Siempre se me concedían nuevos honores; mi fuerza se renovaba como un arco infalible.

21 De hörde mig, och tigde; och vaktade uppå mitt råd.

“La gente escuchaba atentamente lo que yo decía; se callaba al escuchar mis consejos.

22 Efter min ord talade ingen mer, och mitt tal dröp på dem.

Una vez que yo hablaba, no tenían nada más que decir; lo que yo decía era suficiente.

23 De vaktade på mig såsom på regn, och uppgapade med munnen såsom efter aftonregn.

Me esperaban como quien espera la lluvia, con la boca abierta por la lluvia de primavera.

24 Om jag log till dem, förläto de sig intet deruppå; och torde intet bedröfva mig.

Cuando les sonreía, apenas podían creerlo; mi aprobación significaba todo el mundo para ellos.

25 När jag ville komma till deras handlingar, så måste jag sitta främst; och bodde såsom en Konung ibland krigsfolk, då jag hugsvalade dem som sorgfulle voro.

Decidí el camino a seguir como su líder, viviendo como un rey entre sus soldados, y cuando estaban tristes los consolaba”.