Job 29
1 Och Job hof åter upp sitt ordspråk, och sade:
A i korero tonu a Hopa i tana pepeha, i mea,
2 Ack! att jag vore såsom uti de förra månader, uti de dagar då Gud bevarade mig.
Aue, me i rite ki nga marama o mua, ki nga ra i tiaki ai te Atua i ahau!
3 Då hans lykta sken öfver mitt hufvud, och jag i mörkrena gick vid hans ljus;
I tiaho mai ai tana rama ki toku matenga, a na tana whakamarama i haere ai ahau i te pouri:
4 Såsom jag var i min ungdoms tid, då Guds hemlighet var öfver mina hyddo;
Me i pera ano me ahau i nga ra o toku taiohitanga, i te mea nei kei runga to te Atua whakaaro puku i toku teneti;
5 Då den Allsmägtige ännu med mig var, och mine tjenare allt omkring mig;
I te mea e noho ana ano te Kaha Rawa i ahau, a kei tetahi taha oku aku tamariki, kei tetahi taha;
6 Då jag tvådde min väg uti smör, och hälleberget utgöt mig oljoflodar;
I horoia ai oku takahanga ki te pata, a rere mai ana nga awa hinu ki ahau i roto i te kohatu!
7 Då jag utgick till stadsporten, och lät bereda mig mitt säte på gatone;
I toku haerenga atu ki te kuwaha ki te pa, a whakapai ana i te nohoanga moku i te waharoa,
8 Då mig ynglingar sågo, och undstungo sig, och de gamle uppstodo för mig;
Ka kite nga taitamariki i ahau, a piri ana ratou: whakatika ana nga koroheke, tu ana ki runga;
9 Då de öfverste igen vände att tala, och lade sina hand på sin mun;
Mutu pu te korero a nga tino tangata, kua kopania te ringa ki o ratou mangai;
10 Då Förstarnas röst gömde sig undan, och deras tunga lådde vid deras gom.
Ngaro ana te reo o nga rangatira, piri ana o ratou arero ki o ratou ngao.
11 Ty hvilkens öra mig hörde, den prisade mig saligan; och hvilkens öga mig såg, den vittnade om mig.
No te rongonga hoki o te taringa i ahau manaaki ana i ahau; te kitenga o te kanohi i ahau, whakaae mai ana ki aku mahi:
12 Förty jag halp den fattiga, som ropade, och den faderlösa, som ingen hjelpare hade.
No te mea naku i whakaora te rawakore i a ia e karanga ana, te pani me te tangata hoki kahore nei ona kaiawhina.
13 Dens välsignelse, som förgås skulle, kom öfver mig; och jag tröstade enkones hjerta.
I tau ki runga ki ahau te manaaki a te tangata e tata ana ki te whakangaromanga; harakoa ana i ahau te ngakau o te pouaru.
14 Rättfärdighet var min klädebonad, den iklädde jag såsom en kjortel; och min dom var min skrud.
I kakahuria e ahau te tika, a ko tera toku kakahu: e rite ana taku whakarite whakawa he koroka, he karauna.
15 Jag var dens blindas öga, och dens haltas fot.
He kanohi ahau ki te matapo, he waewae ki te kopa.
16 Jag var de fattigas fader, och hvilken sak jag icke visste, den utfrågade jag.
He matua ahau ki nga rawakore: a i ata rapua e ahau te tikanga o te totohe a te tangata kihai nei ahau i mohio.
17 Jag sönderslog dens orättfärdigas oxlatänder, och tog rofvet utu hans tänder.
Wawahia ana e ahau nga kauae o te tangata kino, a takiritia mai ana e ahau tana mea pahua i roto i ona niho.
18 Jag tänkte: Jag vill dö uti mitt näste, och göra mina dagar många såsom sand.
Katahi ahau ka mea, Tera ahau e mate i roto i toku ohanga; ka whakanuia oku ra kia rite ki te onepu te maha:
19 Min säd gick upp af vätsko, och dagg blef öfver min årsväxt.
Ko toku pakiaka tautoro tonu ki nga wai, a i te po tau ana te tomairangi ki runga ki toku peka:
20 Min härlighet förnyade sig för mig, och min båge förvandlade sig i mine hand.
Ko toku kororia hou tonu i roto i ahau, a hoki ake ana te kaha o taku kopere i toku ringa.
21 De hörde mig, och tigde; och vaktade uppå mitt råd.
I whakarongo mai nga tangata ki ahau, i tatari, whakarongo puku ana ratou i ahau e whakatakoto whakaaro ana.
22 Efter min ord talade ingen mer, och mitt tal dröp på dem.
I muri i aku kupu kore ake ratou i korero ano; maturuturu iho ana aku kupu ki runga ki a ratou.
23 De vaktade på mig såsom på regn, och uppgapade med munnen såsom efter aftonregn.
I taria mai ahau e ratou ano ko te ua; hamama mai ana o ratou mangai ano e tatari ana ki te ua o muri.
24 Om jag log till dem, förläto de sig intet deruppå; och torde intet bedröfva mig.
Ka kata ahau ki a ratou, kihai i whakaponohia e ratou; kihai hoki ratou i whakataka i te marama o toku mata.
25 När jag ville komma till deras handlingar, så måste jag sitta främst; och bodde såsom en Konung ibland krigsfolk, då jag hugsvalade dem som sorgfulle voro.
Naku to ratou ara i whiriwhiri, a noho ana ahau hei rangatira, noho ana hoki ahau ano he kingi i roto i te ope; i rite ahau ki te kaiwhakamarie o te hunga e tangi ana.
