Job 29
1 Och Job hof åter upp sitt ordspråk, och sade:
욥이 또 비사를 들어 가로되
2 Ack! att jag vore såsom uti de förra månader, uti de dagar då Gud bevarade mig.
내가 이전 달과 하나님이 나를 보호하시던 날에 지내던것 같이 되었으면
3 Då hans lykta sken öfver mitt hufvud, och jag i mörkrena gick vid hans ljus;
그 때는 그의 등불이 내 머리에 비취었고 내가 그 광명을 힘입어 흑암에 행하였었느니라
4 Såsom jag var i min ungdoms tid, då Guds hemlighet var öfver mina hyddo;
나의 강장하던 날과 같이 지내었으면 그 때는 하나님의 우정이 내 장막 위에 있었으며
5 Då den Allsmägtige ännu med mig var, och mine tjenare allt omkring mig;
그 때는 전능자가 오히려 나와 함께 계셨으며 나의 자녀들이 나를 둘러 있었으며
6 Då jag tvådde min väg uti smör, och hälleberget utgöt mig oljoflodar;
뻐터가 내 발자취를 씻기며 반석이 나를 위하여 기름 시내를 흘러 내었으며
7 Då jag utgick till stadsporten, och lät bereda mig mitt säte på gatone;
그 때는 내가 나가서 성문에 이르기도 하며 내 자리를 거리에 베풀기도 하였었느니라
8 Då mig ynglingar sågo, och undstungo sig, och de gamle uppstodo för mig;
나를 보고 소년들은 숨으며 노인들은 일어나서 서며
9 Då de öfverste igen vände att tala, och lade sina hand på sin mun;
방백들은 말을 참고 손으로 입을 가리우며
10 Då Förstarnas röst gömde sig undan, och deras tunga lådde vid deras gom.
귀인들은 소리를 금하니 그 혀가 입 천장에 붙었었느니라
11 Ty hvilkens öra mig hörde, den prisade mig saligan; och hvilkens öga mig såg, den vittnade om mig.
귀가 들은즉 나를 위하여 축복하고 눈이 본즉 나를 위하여 증거 하였었나니
12 Förty jag halp den fattiga, som ropade, och den faderlösa, som ingen hjelpare hade.
이는 내가 부르짖는 빈민과 도와줄 자 없는 고아를 건졌음이라
13 Dens välsignelse, som förgås skulle, kom öfver mig; och jag tröstade enkones hjerta.
망하게 된 자도 나를 위하여 복을 빌었으며 과부의 마음이 나로 인하여 기뻐 노래하였었느니라
14 Rättfärdighet var min klädebonad, den iklädde jag såsom en kjortel; och min dom var min skrud.
내가 의로 옷을 삼아 입었으며 나의 공의는 도포와 면류관 같았었느니라
15 Jag var dens blindas öga, och dens haltas fot.
나는 소경의 눈도 되고 절뚝발이의 발도 되고
16 Jag var de fattigas fader, och hvilken sak jag icke visste, den utfrågade jag.
빈궁한 자의 아비도 되며 생소한 자의 일을 사실하여 주었으며
17 Jag sönderslog dens orättfärdigas oxlatänder, och tog rofvet utu hans tänder.
불의한 자의 어금니를 꺽고 그 잇사이에서 겁탈한 물건을 빼어 내었었느니라
18 Jag tänkte: Jag vill dö uti mitt näste, och göra mina dagar många såsom sand.
내가 스스로 말하기를 나는 내 보금자리에서 선종하리라 나의 날은 모래 같이 많을 것이라
19 Min säd gick upp af vätsko, och dagg blef öfver min årsväxt.
내 뿌리는 물로 뻗어나가고 내 가지는 밤이 맞도록 이슬에 젖으 며
20 Min härlighet förnyade sig för mig, och min båge förvandlade sig i mine hand.
내 영광은 내게 새로와지고 내 활은 내 손에서 날로 강하여지느니라 하였었노라
21 De hörde mig, och tigde; och vaktade uppå mitt råd.
무리는 내 말을 들으며 나의 가르치기를 잠잠히 기다리다가
22 Efter min ord talade ingen mer, och mitt tal dröp på dem.
내가 말한 후에 그들이 말을 내지 못하였었나니 나의 말이 그들에게 이슬같이 됨이니라
23 De vaktade på mig såsom på regn, och uppgapade med munnen såsom efter aftonregn.
그들이 나 바라기를 비 같이 하였으며 입을 벌리기를 늦은 비 기다리듯 하였으므로
24 Om jag log till dem, förläto de sig intet deruppå; och torde intet bedröfva mig.
그들이 의지 없을 때에 내가 함소하여 동정하면 그들이 나의 얼굴 빛을 무색하게 아니하였었느니라
25 När jag ville komma till deras handlingar, så måste jag sitta främst; och bodde såsom en Konung ibland krigsfolk, då jag hugsvalade dem som sorgfulle voro.
내가 그들의 길을 택하고 으뜸으로 앉았었나니 왕이 군중에 거함도 같았고 애곡하는 자를 위로하는 사람도 같았었느니라
