Job 29
1 Och Job hof åter upp sitt ordspråk, och sade:
| ויסף איוב שאת משלו ויאמר |
2 Ack! att jag vore såsom uti de förra månader, uti de dagar då Gud bevarade mig.
| מי-יתנני כירחי-קדם כימי אלוה ישמרני |
3 Då hans lykta sken öfver mitt hufvud, och jag i mörkrena gick vid hans ljus;
| בהלו נרו עלי ראשי לאורו אלך חשך |
4 Såsom jag var i min ungdoms tid, då Guds hemlighet var öfver mina hyddo;
| כאשר הייתי בימי חרפי בסוד אלוה עלי אהלי |
5 Då den Allsmägtige ännu med mig var, och mine tjenare allt omkring mig;
| בעוד שדי עמדי סביבותי נערי |
6 Då jag tvådde min väg uti smör, och hälleberget utgöt mig oljoflodar;
| ברחץ הליכי בחמה וצור יצוק עמדי פלגי-שמן |
7 Då jag utgick till stadsporten, och lät bereda mig mitt säte på gatone;
| בצאתי שער עלי-קרת ברחוב אכין מושבי |
8 Då mig ynglingar sågo, och undstungo sig, och de gamle uppstodo för mig;
| ראוני נערים ונחבאו וישישים קמו עמדו |
9 Då de öfverste igen vände att tala, och lade sina hand på sin mun;
| שרים עצרו במלים וכף ישימו לפיהם |
10 Då Förstarnas röst gömde sig undan, och deras tunga lådde vid deras gom.
| קול-נגידים נחבאו ולשונם לחכם דבקה |
11 Ty hvilkens öra mig hörde, den prisade mig saligan; och hvilkens öga mig såg, den vittnade om mig.
| כי אזן שמעה ותאשרני ועין ראתה ותעידני |
12 Förty jag halp den fattiga, som ropade, och den faderlösa, som ingen hjelpare hade.
| כי-אמלט עני משוע ויתום ולא-עזר לו |
13 Dens välsignelse, som förgås skulle, kom öfver mig; och jag tröstade enkones hjerta.
| ברכת אבד עלי תבא ולב אלמנה ארנן |
14 Rättfärdighet var min klädebonad, den iklädde jag såsom en kjortel; och min dom var min skrud.
| צדק לבשתי וילבשני כמעיל וצניף משפטי |
15 Jag var dens blindas öga, och dens haltas fot.
| עינים הייתי לעור ורגלים לפסח אני |
16 Jag var de fattigas fader, och hvilken sak jag icke visste, den utfrågade jag.
| אב אנכי לאביונים ורב לא-ידעתי אחקרהו |
17 Jag sönderslog dens orättfärdigas oxlatänder, och tog rofvet utu hans tänder.
| ואשברה מתלעות עול ומשניו אשליך טרף |
18 Jag tänkte: Jag vill dö uti mitt näste, och göra mina dagar många såsom sand.
| ואמר עם-קני אגוע וכחול ארבה ימים |
19 Min säd gick upp af vätsko, och dagg blef öfver min årsväxt.
| שרשי פתוח אלי-מים וטל ילין בקצירי |
20 Min härlighet förnyade sig för mig, och min båge förvandlade sig i mine hand.
| כבודי חדש עמדי וקשתי בידי תחליף |
21 De hörde mig, och tigde; och vaktade uppå mitt råd.
| לי-שמעו ויחלו וידמו למו עצתי |
22 Efter min ord talade ingen mer, och mitt tal dröp på dem.
| אחרי דברי לא ישנו ועלימו תטף מלתי |
23 De vaktade på mig såsom på regn, och uppgapade med munnen såsom efter aftonregn.
| ויחלו כמטר לי ופיהם פערו למלקוש |
24 Om jag log till dem, förläto de sig intet deruppå; och torde intet bedröfva mig.
| אשחק אלהם לא יאמינו ואור פני לא יפילון |
25 När jag ville komma till deras handlingar, så måste jag sitta främst; och bodde såsom en Konung ibland krigsfolk, då jag hugsvalade dem som sorgfulle voro.
| אבחר דרכם ואשב ראש ואשכון כמלך בגדוד כאשר אבלים ינחם |
