Job 29
1 Och Job hof åter upp sitt ordspråk, och sade:
Jòb tanmen pale ankò, li di:
2 Ack! att jag vore såsom uti de förra månader, uti de dagar då Gud bevarade mig.
-Ki moun ki va fè m' viv tan lontan an, lè Bondye t'ap voye je sou mwen an?
3 Då hans lykta sken öfver mitt hufvud, och jag i mörkrena gick vid hans ljus;
Lè sa a, Bondye te toujou la avèk mwen. Limyè li te klere anwo tèt mwen, li t'ap moutre m' kote pou m' mete pye m' nan fènwa a.
4 Såsom jag var i min ungdoms tid, då Guds hemlighet var öfver mina hyddo;
Nan tan sa a, tout zafè m' t'ap mache byen. Bondye te zanmi m'. Li t'ap pwoteje kay mwen.
5 Då den Allsmägtige ännu med mig var, och mine tjenare allt omkring mig;
Bondye ki gen tout pouvwa a te toujou la avèk mwen. Mwen t'ap viv nan mitan tout pitit gason m' yo.
6 Då jag tvådde min väg uti smör, och hälleberget utgöt mig oljoflodar;
Bèf ak kabrit mwen yo te konn bay anpil lèt. Pye oliv mwen yo te donnen menm nan tè wòch.
7 Då jag utgick till stadsporten, och lät bereda mig mitt säte på gatone;
Lè mwen parèt pòtay lavil la, lè mwen pran plas mwen nan mitan chèf fanmi yo,
8 Då mig ynglingar sågo, och undstungo sig, och de gamle uppstodo för mig;
wè yo wè m', jenn gason yo mete kò yo sou kote, granmoun yo leve kanpe pa respè pou mwen.
9 Då de öfverste igen vände att tala, och lade sina hand på sin mun;
Notab yo sispann pale, yo fèmen bouch yo.
10 Då Förstarnas röst gömde sig undan, och deras tunga lådde vid deras gom.
Ata chèf yo pa ka pale ankò! Lang yo vin lou nan bouch yo.
11 Ty hvilkens öra mig hörde, den prisade mig saligan; och hvilkens öga mig såg, den vittnade om mig.
Tout moun ki te wè m' t'ap mache fè lwanj mwen, tout moun ki te tande m' te kontan avè m'.
12 Förty jag halp den fattiga, som ropade, och den faderlösa, som ingen hjelpare hade.
Mwen lonje men bay pòv malere ki nan ka ansanm ak timoun san papa ki san sekou.
13 Dens välsignelse, som förgås skulle, kom öfver mig; och jag tröstade enkones hjerta.
Moun ki te nan pi gwo mizè t'ap fè lwanj mwen. Mwen te fè kè vèv yo kontan.
14 Rättfärdighet var min klädebonad, den iklädde jag såsom en kjortel; och min dom var min skrud.
Mwen te toujou fè sa ki dwat. Mwen pa t' janm nan patipri.
15 Jag var dens blindas öga, och dens haltas fot.
Se mwen ki te wè pou avèg yo. Se mwen ki te mache pou kokobe yo.
16 Jag var de fattigas fader, och hvilken sak jag icke visste, den utfrågade jag.
Mwen te yon papa pou pòv malere yo. Mwen te kanpe pou defann kòz etranje yo.
17 Jag sönderslog dens orättfärdigas oxlatänder, och tog rofvet utu hans tänder.
Mwen te kraze pouvwa malveyan yo. Mwen sove moun ki te anba men yo.
18 Jag tänkte: Jag vill dö uti mitt näste, och göra mina dagar många såsom sand.
Mwen t'ap di nan kè m': M'a viv kont viv mwen. M'a mouri sou kabann mwen ak kè poze.
19 Min säd gick upp af vätsko, och dagg blef öfver min årsväxt.
Mwen te tankou yon pyebwa plante bò larivyè. Sou tout branch li yo se lawouze.
20 Min härlighet förnyade sig för mig, och min båge förvandlade sig i mine hand.
Moun pa ta janm sispann fè lwanj mwen. Mwen t'ap toujou gen tout fòs mwen sou mwen.
21 De hörde mig, och tigde; och vaktade uppå mitt råd.
Lè m'ap pale, tout moun fèmen bouch yo. Yo louvri zòrèy yo, y'ap tann konsa konsèy m'ap bay.
22 Efter min ord talade ingen mer, och mitt tal dröp på dem.
Pawòl mwen tonbe nan kè yo tankou grenn lapli. Lè m' fin pale, pesonn pa gen anyen pou di ankò.
23 De vaktade på mig såsom på regn, och uppgapade med munnen såsom efter aftonregn.
Yo t'ap tann mwen pale tankou tè sèk k'ap tann lapli. Yo rete bouch louvri pou ranmase sa m'ap di.
24 Om jag log till dem, förläto de sig intet deruppå; och torde intet bedröfva mig.
Lè yo dekouraje, mwen fè yon ti ri ak yo. Sa te kont pou remoute kouraj yo.
25 När jag ville komma till deras handlingar, så måste jag sitta främst; och bodde såsom en Konung ibland krigsfolk, då jag hugsvalade dem som sorgfulle voro.
Mwen te kanpe alatèt yo. Mwen mennen yo tankou yon wa k'ap mennen sòlda li yo. Mwen di yo sa pou yo fè. Mwen te ba yo kouraj lè yo nan lafliksyon.
