Job 29
1 Och Job hof åter upp sitt ordspråk, och sade:
Job went on speaking.
2 Ack! att jag vore såsom uti de förra månader, uti de dagar då Gud bevarade mig.
“I wish I was back in the old days when God looked after me!
3 Då hans lykta sken öfver mitt hufvud, och jag i mörkrena gick vid hans ljus;
His light shone above me and lit my way through the darkness.
4 Såsom jag var i min ungdoms tid, då Guds hemlighet var öfver mina hyddo;
When I was young and strong, God was my friend and spoke to me in my home.
5 Då den Allsmägtige ännu med mig var, och mine tjenare allt omkring mig;
The Almighty was still with me and I was surrounded with my children.
6 Då jag tvådde min väg uti smör, och hälleberget utgöt mig oljoflodar;
My herds produced much milk, and oil flowed freely from my olive presses.
7 Då jag utgick till stadsporten, och lät bereda mig mitt säte på gatone;
I went out to the city gate and took my seat in the public square.
8 Då mig ynglingar sågo, och undstungo sig, och de gamle uppstodo för mig;
The young men saw me and moved out of the way; the elders would stand up for me.
9 Då de öfverste igen vände att tala, och lade sina hand på sin mun;
The leaders remained silent and covered their mouths with their hands.
10 Då Förstarnas röst gömde sig undan, och deras tunga lådde vid deras gom.
The voices of the officials were hushed; they held their tongues in my presence.
11 Ty hvilkens öra mig hörde, den prisade mig saligan; och hvilkens öga mig såg, den vittnade om mig.
Everyone who listened to me praised me; whoever saw me commended me,
12 Förty jag halp den fattiga, som ropade, och den faderlösa, som ingen hjelpare hade.
because I gave to the poor who called out to me and the orphans who had no one to help them.
13 Dens välsignelse, som förgås skulle, kom öfver mig; och jag tröstade enkones hjerta.
Those who were about to die blessed me; I made the widow sing for joy.
14 Rättfärdighet var min klädebonad, den iklädde jag såsom en kjortel; och min dom var min skrud.
Being true and acting right were what I wore for clothing.
15 Jag var dens blindas öga, och dens haltas fot.
I was like eyes for the blind and feet for the lame.
16 Jag var de fattigas fader, och hvilken sak jag icke visste, den utfrågade jag.
I was like a father to the poor, and I defended the rights of strangers.
17 Jag sönderslog dens orättfärdigas oxlatänder, och tog rofvet utu hans tänder.
I broke the jaw of the wicked and made them drop their prey from their teeth.
18 Jag tänkte: Jag vill dö uti mitt näste, och göra mina dagar många såsom sand.
I thought I would die at home, after many years.
19 Min säd gick upp af vätsko, och dagg blef öfver min årsväxt.
Like a tree my roots spread out to the water; the dew rests on my branches overnight.
20 Min härlighet förnyade sig för mig, och min båge förvandlade sig i mine hand.
Fresh honors were always being given to me; my strength was renewed like an unfailing bow.
21 De hörde mig, och tigde; och vaktade uppå mitt råd.
People listened carefully to what I had to say; they kept quiet as they listened to my advice.
22 Efter min ord talade ingen mer, och mitt tal dröp på dem.
Once I had spoken they had nothing else to say; what I said was enough.
23 De vaktade på mig såsom på regn, och uppgapade med munnen såsom efter aftonregn.
They waited for me like people waiting for rain; their mouths wide open for the spring rain.
24 Om jag log till dem, förläto de sig intet deruppå; och torde intet bedröfva mig.
When I smiled at them they could hardly believe it; my approval meant all the world to them.
25 När jag ville komma till deras handlingar, så måste jag sitta främst; och bodde såsom en Konung ibland krigsfolk, då jag hugsvalade dem som sorgfulle voro.
I decided the way forward as their leader, living like a king among his soldiers, and when they were sad I comforted them.
