< Job 28 >

1 Silfret hafver sin gång, och guldet sitt rum, der det verkas.
Ɛwɔ deɛ wɔtu dwetɛ ne beaeɛ a wɔhoa sika kɔkɔɔ ho.
2 Jern tager man utaf jordene, och utaf stenar smälter man koppar.
Wɔtu dadeɛ firi fam, na wɔnane kɔbere firi dadeben mu.
3 På mörkret varder ju en tid ände, och finner ju någor på sistone det fördolda.
Onipa ma esum ba awieeɛ; na ɔhwehwɛ kɔ akyirikyiri asase mu kɔpɛ dadeben wɔ esum kabii mu.
4 Det springer ut en sådana bäck, att de, som bo deromkring, icke kunna gå deröfver till fots; han varder menniskomen allt för djup, och flyter sin kos.
Baabi a ɛne deɛ ɔdasani teɛ ntam ɛkwan ware no, ɔtu amena de fagudeɛtuo afidie hyɛ hɔ, mmeammea a onipa nan sii hɔ akyɛre baabi a ɛmmɛn nnipa no, ɛhɔ na ɔdi aforosiane.
5 Man får ock eld nedan utu jordene; der dock ofvantill bröd växer.
Asase a ɛbɔ aduane no, wɔnane aseɛ no te sɛ deɛ wɔde ogya na ayɛ;
6 Man finner saphir på somlig rum, och jordklimpar, der guld är uti.
aboɔdemmoɔ firi nʼabotan mu na sikakɔkɔɔ mpɔ nso wɔ ne mfuturo mu.
7 Den stigen hafver ingen fogel kunnat, och intet gamsöga sett;
Ɔkɔdeɛ biara nnim saa kwan a ahinta no, akorɔma biara ani nhunuiɛ.
8 De stolta barn hafva icke trampat honom, och intet lejon gångit deruppå.
Mmoa ahantanfoɔ nnante wɔ hɔ na agyata nkɔdɛɛdɛɛ wɔ hɔ.
9 Bär man också handena på stenen, och grafver bergen omkull.
Onipa nsa paapae abotan denden na ɔma mmepɔ ase da hɔ.
10 Man grafver bäcker utu hällebergen, och allt det kosteligit är, ser ögat.
Ɔtwa aka fa abotan mu, na ɔhunu nʼademudeɛ nyinaa.
11 Man förtager strömmom vattnet, och hafver fram i ljuset det derutinnan fördoldt är.
Ɔhwehwɛ baabi a nsubɔntene ti wɔ na ɔda nneɛma a ahinta adi.
12 Huru vill man nu vishet finna, och hvar är rummet till förståndighet?
Nanso ɛhe na yɛbɛhunu deɛ nyansa hyɛ? Ɛhe na nteaseɛ teɛ?
13 Ingen vet hvar hon ligger; och varder icke funnen i de lefvandes lande.
Onipa renhunu ne bo a ɛsom; wɔrenhunu wɔ ateasefoɔ asase so.
14 Afgrundet säger: Hon är icke i mig; och hafvet säger: När mig är hon icke.
Na ebunu ka sɛ, “Ɛnni me mu”; na ɛpo nso sɛ, “Ɛnni me nkyɛn.”
15 Man kan icke gifva der penningar före, ej heller silfver uppväga, till att betala henne med.
Wɔrentumi mfa sikakɔkɔɔ amapa ntɔ, na wɔrentumi mfa dwetɛ nkari ne boɔ.
16 Hon räknas icke vid Ophiriskt guld, eller vid kostelig onich och saphir;
Wɔrentumi mfa Ofir sikakɔkɔɔ ntɔ apopobibirieboɔ anaa aboɔdemmoɔ nso saa ara.
17 Guld och diamant kan icke liknas dervid, ej heller kan hon tillbytas för gyldene klenodier.
Wɔrentumi mfa ahwehwɛ anaa sikakɔkɔɔ ntoto ho, na wɔrentumi mfa sikakɔkɔɔ nnwinneɛ nsesa.
18 Ramoth och Gabis aktar man intet; hon är högre aktad än perlor.
Ɛnsɛ sɛ yɛbɔ ahwene panin ne ahwehwɛboɔ din; nyansa boɔ sene nhwene pa.
19 Topats af Ethiopien varder icke lika skattad emot henne, och det renaste guld gäller icke deremot.
Etiopia akarateboɔ ne no nsɛ; wɔrentumi mfa sikakɔkɔɔ kronn ntɔ.
20 Hvadan kommer då visheten? Och hvar är rummet till förståndigheten?
Ɛnneɛ na ɛhe na nyansa firie? Ɛhe na nteaseɛ teɛ?
21 Hon är fördold för allas lefvandes ögon, och öfverskyld för foglarna under himmelen.
Wɔde asie abɔdeɛ biara ani, wɔde asie ewiem nnomaa mpo.
22 Fördömelsen och döden säga: Vi hafve med vår öron hört hennes rykte.
Ɔsɛeɛ ne Owuo ka sɛ, “Yɛate no huhuhuhu kɛkɛ.”
23 Gud vet vägen dertill, och känner hennes rum.
Onyankopɔn te ɛkwan a ɛkɔ hɔ ase, na ɔno nko ara na ɔnim baabi a ɛteɛ,
24 Förty han ser jordenes ända, och skådar allt det under himmelen är;
ɛfiri sɛ ɔhwɛ kɔduru nsase ano na ɔhunu biribiara a ɛwɔ ɔsoro ase.
25 Så att han gifver vädrena sina vigt, och vattnena sitt matt.
Ɛberɛ a ɔhyɛɛ mframa ano den too hɔ na ɔsusuu nsuwa no,
26 Då han satte regnena ett mål före, och tordönenom och ljungeldenom sin väg,
ɛberɛ a ɔkaa no ɔhyɛ so kyerɛɛ osutɔ na ɔtwaa ɛkwan maa aprannaa no,
27 Då såg han henne, och räknade henne; tillredde henne, och fann henne;
afei ɔhwɛɛ nyansa na ɔkarii no hwɛeɛ; na ɔgyee no too mu na ɔsɔɔ no hwɛeɛ.
28 Och sade till menniskona: Si, Herrans fruktan är vishet; och fly det onda är förståndighet.
Na ɔka kyerɛɛ onipa sɛ, “Awurade suro, ɛno ne nyansa; na sɛ wɔkyiri bɔne a, wowɔ nteaseɛ.”

< Job 28 >