Job 28
1 Silfret hafver sin gång, och guldet sitt rum, der det verkas.
Dhugumaan iddoon meetiin keessaa qotamu, lafti warqeen itti baafamee qulqulleeffamu jira.
2 Jern tager man utaf jordene, och utaf stenar smälter man koppar.
Sibiilli lafa keessaa baafama; sibiilli diimaan immoo dhagaa albuudaa irraa baqfama.
3 På mörkret varder ju en tid ände, och finner ju någor på sistone det fördolda.
Namni hamma dhuma dukkanaatti deema; moggaa akka malee fagoo dhaqees, dukkana hamaa keessa dhagaa albuudaa barbaada.
4 Det springer ut en sådana bäck, att de, som bo deromkring, icke kunna gå deröfver till fots; han varder menniskomen allt för djup, och flyter sin kos.
Inni lafa namoonni jiraatan irraa fagaatee iddoo miilli namaa ejjetee hin beeknetti boolla qota; namoota irraa fagaatee ni rarraʼa; asii fi achis ni raafama.
5 Man får ock eld nedan utu jordene; der dock ofvantill bröd växer.
Lafa irraa garuu nyaatatu argama; jala isheetiin immoo akka waan ibidda taateetti geeddaramti;
6 Man finner saphir på somlig rum, och jordklimpar, der guld är uti.
dhagaan isaa burqaa sanpeerii ti; biyyoon isaas warqee qaba.
7 Den stigen hafver ingen fogel kunnat, och intet gamsöga sett;
Allaattiin tokko iyyuu karaa dhokfame sana hin beeku; iji culullees karaa sana hin argine.
8 De stolta barn hafva icke trampat honom, och intet lejon gångit deruppå.
Bineensonni sodaachisoon irra hin ejjenne; leencis karaa sana hin darbine.
9 Bär man också handena på stenen, och grafver bergen omkull.
Harki namaa dhagaa jabaa cabsa; hundee tulluuwwanii immoo ni gaggaragalcha.
10 Man grafver bäcker utu hällebergen, och allt det kosteligit är, ser ögat.
Inni kattaa keessaan karaa baasa; iji isaas waan gatii guddaa hunda arga.
11 Man förtager strömmom vattnet, och hafver fram i ljuset det derutinnan fördoldt är.
Madda lageenii ni sakattaʼa; waan dhokfames ifatti ni baasa.
12 Huru vill man nu vishet finna, och hvar är rummet till förståndighet?
Ogummaan garuu eessaa argamti? Hubannaanis eessa jiraata?
13 Ingen vet hvar hon ligger; och varder icke funnen i de lefvandes lande.
Namni gatii isaa hin beeku; inni biyya jiraattotaa keessatti hin argamu.
14 Afgrundet säger: Hon är icke i mig; och hafvet säger: När mig är hon icke.
Tujubni, “Inni na keessa hin jiru” jedha; galaannis, “Inni na bira hin jiru” jedha.
15 Man kan icke gifva der penningar före, ej heller silfver uppväga, till att betala henne med.
Warqeen qulqulluun isa bituu hin dandaʼu; gatiin isaas meetiidhaan hin madaalamu.
16 Hon räknas icke vid Ophiriskt guld, eller vid kostelig onich och saphir;
Warqee Oofiiriitti, dhagaa gatii guddaa sardooniksiitti yookaan sanpeeriitti hin tilmaamamu.
17 Guld och diamant kan icke liknas dervid, ej heller kan hon tillbytas för gyldene klenodier.
Warqee fi dhagaan akka bilillee calaqqisu ittiin hin qixxaatu; inni faaya warqee qulqulluutiin hin geeddaramu.
18 Ramoth och Gabis aktar man intet; hon är högre aktad än perlor.
Elellaanii fi dooqni akka waan gatii qabaniitti hin hedaman; gatiin ogummaa lula diimaa caala.
19 Topats af Ethiopien varder icke lika skattad emot henne, och det renaste guld gäller icke deremot.
Tophaaziyooniin Itoophiyaa itti qixxaatu; warqee qulqulluudhaanis bitamuu hin dandaʼu.
20 Hvadan kommer då visheten? Och hvar är rummet till förståndigheten?
Yoos ogummaan eessaa dhufti ree? Hubannaanis eessa jiraatti?
21 Hon är fördold för allas lefvandes ögon, och öfverskyld för foglarna under himmelen.
Isheen ija uumama hundaa jalaa dhokatteerti; simbirroota samii jalaas baddeerti.
22 Fördömelsen och döden säga: Vi hafve med vår öron hört hennes rykte.
Badiisnii fi Duuti, “Nu oduu ishee qofa gurra keenyaan dhageenye” jedhu.
23 Gud vet vägen dertill, och känner hennes rum.
Waaqa qofatu daandii gara ishee geessu hubatee, lafa inni jiraatus beeka;
24 Förty han ser jordenes ända, och skådar allt det under himmelen är;
inni handaara lafaa ni ilaala; waan samii jala jiru hunda ni argaatii.
25 Så att han gifver vädrena sina vigt, och vattnena sitt matt.
Inni yommuu bubbeedhaaf humna kennee bishaanota safaretti,
26 Då han satte regnena ett mål före, och tordönenom och ljungeldenom sin väg,
yommuu bokkaadhaaf seera dhaabee bakakkaaf immoo daandii baasetti,
27 Då såg han henne, och räknade henne; tillredde henne, och fann henne;
inni ogummaa ilaalee madaale; jabeessee dhaabee ishee qorate.
28 Och sade till menniskona: Si, Herrans fruktan är vishet; och fly det onda är förståndighet.
Ergasii ilmaan namaatiin, “Gooftaa sodaachuun ogummaa; waan hamaa irraa fagaachuunis hubannaa dha” jedhe.
