Job 28
1 Silfret hafver sin gång, och guldet sitt rum, der det verkas.
Habet argentum, venarum suarum principia: et auro locus est, in quo conflatur.
2 Jern tager man utaf jordene, och utaf stenar smälter man koppar.
Ferrum de terra tollitur: et lapis solutus calore, in æs vertitur.
3 På mörkret varder ju en tid ände, och finner ju någor på sistone det fördolda.
Tempus posuit tenebris, et universorum finem ipse considerat, lapidem quoque caliginis, et umbram mortis.
4 Det springer ut en sådana bäck, att de, som bo deromkring, icke kunna gå deröfver till fots; han varder menniskomen allt för djup, och flyter sin kos.
Dividit torrens a populo peregrinante, eos, quos oblitus est pes egentis hominis, et invios.
5 Man får ock eld nedan utu jordene; der dock ofvantill bröd växer.
Terra, de qua oriebatur panis in loco suo, igni subversa est.
6 Man finner saphir på somlig rum, och jordklimpar, der guld är uti.
Locus sapphiri lapides eius, et glebæ illius aurum.
7 Den stigen hafver ingen fogel kunnat, och intet gamsöga sett;
Semitam ignoravit avis, nec intuitus est eam oculus vulturis.
8 De stolta barn hafva icke trampat honom, och intet lejon gångit deruppå.
Non calcaverunt eam filii institorum, nec pertransivit per eam leæna.
9 Bär man också handena på stenen, och grafver bergen omkull.
Ad silicem extendit manum suam, subvertit a radicibus montes.
10 Man grafver bäcker utu hällebergen, och allt det kosteligit är, ser ögat.
In petris rivos excidit, et omne pretiosum vidit oculus eius.
11 Man förtager strömmom vattnet, och hafver fram i ljuset det derutinnan fördoldt är.
Profunda quoque fluviorum scrutatus est, et abscondita in lucem produxit.
12 Huru vill man nu vishet finna, och hvar är rummet till förståndighet?
Sapientia vero ubi invenitur? et quis est locus intelligentiæ?
13 Ingen vet hvar hon ligger; och varder icke funnen i de lefvandes lande.
Nescit homo pretium eius, nec invenitur in terra suaviter viventium.
14 Afgrundet säger: Hon är icke i mig; och hafvet säger: När mig är hon icke.
Abyssus dicit: Non est in me: et mare loquitur: Non est mecum.
15 Man kan icke gifva der penningar före, ej heller silfver uppväga, till att betala henne med.
Non dabitur aurum obrizum pro ea, nec appendetur argentum in commutatione eius.
16 Hon räknas icke vid Ophiriskt guld, eller vid kostelig onich och saphir;
Non conferetur tinctis Indiæ coloribus, nec lapidi sardonycho pretiosissimo, vel sapphiro.
17 Guld och diamant kan icke liknas dervid, ej heller kan hon tillbytas för gyldene klenodier.
Non adæquabitur ei aurum vel vitrum, nec commutabuntur pro ea vasa auri:
18 Ramoth och Gabis aktar man intet; hon är högre aktad än perlor.
Excelsa et eminentia non memorabuntur comparatione eius: trahitur autem sapientia de occultis.
19 Topats af Ethiopien varder icke lika skattad emot henne, och det renaste guld gäller icke deremot.
Non adæquabitur ei topazius de Æthiopia, nec tincturæ mundissimæ componetur.
20 Hvadan kommer då visheten? Och hvar är rummet till förståndigheten?
Unde ergo sapientia venit? et quis est locus intelligentiæ?
21 Hon är fördold för allas lefvandes ögon, och öfverskyld för foglarna under himmelen.
Abscondita est ab oculis omnium viventium, volucres quoque cæli latet.
22 Fördömelsen och döden säga: Vi hafve med vår öron hört hennes rykte.
Perditio et mors dixerunt: Auribus nostris audivimus famam eius.
23 Gud vet vägen dertill, och känner hennes rum.
Deus intelligit viam eius, et ipse novit locum illius.
24 Förty han ser jordenes ända, och skådar allt det under himmelen är;
Ipse enim fines mundi intuetur: et omnia, quæ sub cælo sunt, respicit.
25 Så att han gifver vädrena sina vigt, och vattnena sitt matt.
Qui fecit ventis pondus, et aquas appendit in mensura.
26 Då han satte regnena ett mål före, och tordönenom och ljungeldenom sin väg,
Quando ponebat pluviis legem, et viam procellis sonantibus:
27 Då såg han henne, och räknade henne; tillredde henne, och fann henne;
Tunc vidit illam, et enarravit, et præparavit, et investigavit.
28 Och sade till menniskona: Si, Herrans fruktan är vishet; och fly det onda är förståndighet.
Et dixit homini: Ecce timor Domini, ipsa est sapientia: et recedere a malo, intelligentia.
