Job 28
1 Silfret hafver sin gång, och guldet sitt rum, der det verkas.
“Oasr luf ma silver uh pukpukyak we; Oasr pac acn ma gold uh aknasnasyeyuk we.
2 Jern tager man utaf jordene, och utaf stenar smälter man koppar.
Mwet uh pukanak osra liki ye fohk uh Ac munanla copper uh in kofelik ac sororla liki eot uh.
3 På mörkret varder ju en tid ände, och finner ju någor på sistone det fördolda.
Mwet uh suk pac acn ma lohsr oemeet in konauk ma oan we. Elos suk in acn loal lun faclu Ac pukanak yen lohsr uh in konauk eot uh.
4 Det springer ut en sådana bäck, att de, som bo deromkring, icke kunna gå deröfver till fots; han varder menniskomen allt för djup, och flyter sin kos.
Loes liki acn ma mwet uh muta we — Acn ma falken mwet uh soenna fahsr we — Mwet uh pikin laf ye eol uh, Yen ma elos ac mukena orekma we. Elos ac atla na ke sucl uh ke elos ac orekma in luf uh.
5 Man får ock eld nedan utu jordene; der dock ofvantill bröd växer.
Mwe mongo kapak infohk uh yak, A ye pacna infohk se inge Ma nukewa itungyuki ac musalsalu.
6 Man finner saphir på somlig rum, och jordklimpar, der guld är uti.
Eot infohk uh oasr wek sapphire kac, Ac kutkut in faclu oasr gold kac.
7 Den stigen hafver ingen fogel kunnat, och intet gamsöga sett;
Won hawk uh tia ku in liye inkanek nu ke lufin puk ma saok uh, Won vulture tia pac wi sohksok fin acn inge.
8 De stolta barn hafva icke trampat honom, och intet lejon gångit deruppå.
Wangin lion ku kutena kosro sulallal Wi forfor ke inkanek muku inge.
9 Bär man också handena på stenen, och grafver bergen omkull.
“Mwet uh pikin eot ma arulana keke, Ac ikruiya eol uh ke elos pukanla pe eol uh.
10 Man grafver bäcker utu hällebergen, och allt det kosteligit är, ser ögat.
Ke elos ac putala lufin eot uh, Elos konauk wek na saok.
11 Man förtager strömmom vattnet, och hafver fram i ljuset det derutinnan fördoldt är.
Elos ac pikin nwe sun acn ma infacl uh soror we me, Ac oru tuh ma wikla oan yen lohsr uh in ku in liyeyuk.
12 Huru vill man nu vishet finna, och hvar är rummet till förståndighet?
Tusruktu, pia acn ma lalmwetmet uh ku in koneyukyak we? Kut ac luti ya kut in etala?
13 Ingen vet hvar hon ligger; och varder icke funnen i de lefvandes lande.
“Lalmwetmet uh tia ma ac ku in koneyukyak yurin mwet uh; Wangin mwet etu lupan saokiya.
14 Afgrundet säger: Hon är icke i mig; och hafvet säger: När mig är hon icke.
Yen loal in meoa uh, ku inkof uh Fahk mu lalmwetmet uh tia koneyukyak we.
15 Man kan icke gifva der penningar före, ej heller silfver uppväga, till att betala henne med.
Silver ac gold tia ku in sang moli.
16 Hon räknas icke vid Ophiriskt guld, eller vid kostelig onich och saphir;
Gold ma wo oemeet, ku wek ma arulana saok, Tia ku in saok oana lalmwetmet uh.
17 Guld och diamant kan icke liknas dervid, ej heller kan hon tillbytas för gyldene klenodier.
Lalmwetmet uh saok liki gold, Ac saok liki sufa orekla ke gold, ku glass ma wo emeet uh.
18 Ramoth och Gabis aktar man intet; hon är högre aktad än perlor.
Saok lun lalmwetmet uh yohk liki Ma saok inkof uh, ku wek crystal ac ruby.
19 Topats af Ethiopien varder icke lika skattad emot henne, och det renaste guld gäller icke deremot.
Wek topaz ac gold ma wo oemeet uh Tia ku in lumweyuk nu ke saok lun lalmwetmet uh.
20 Hvadan kommer då visheten? Och hvar är rummet till förståndigheten?
“Fin angan, na pia mutaweyen lalmwetmet? Kut ac luti ya kut in etala?
21 Hon är fördold för allas lefvandes ögon, och öfverskyld för foglarna under himmelen.
Wangin ma oasr moul la ku in liye, Finne won ke pacl el sohksok uh el tia pac liye.
22 Fördömelsen och döden säga: Vi hafve med vår öron hört hennes rykte.
Finne misa, ku mwe kunausla, Eltal fahk mu eltal lohng mukena ke srumunyuk.
23 Gud vet vägen dertill, och känner hennes rum.
“God mukena pa etu inkanek nu we, Ac etu lah lalmwetmet uh ac koneyukyak oya,
24 Förty han ser jordenes ända, och skådar allt det under himmelen är;
Mweyen El liye acn nukewa faclu, Ac liye ma nukewa ma oan ye kusrao.
25 Så att han gifver vädrena sina vigt, och vattnena sitt matt.
Ke God El sang ku nu sin eng uh, Ac wotela lah ac pia lupan meoa uh;
26 Då han satte regnena ett mål före, och tordönenom och ljungeldenom sin väg,
Ke pacl se God se sulela lah af uh ac kahkla oya, Ac inkanek ma pukunyeng in pulahl uh ac fahsr kac;
27 Då såg han henne, och räknade henne; tillredde henne, och fann henne;
Pa ingan pacl se ma God El liye lalmwetmet, ac srikeya lupan woiya uh, Na El akkeyala.
28 Och sade till menniskona: Si, Herrans fruktan är vishet; och fly det onda är förståndighet.
“God El fahk nu sin mwet uh, ‘Kowos fin ke lalmwetmet, kowos enenu in sunakin Leum. Ac kowos fin lungse etauk, kowos enenu in forla liki ma koluk.’”
