Job 28
1 Silfret hafver sin gång, och guldet sitt rum, der det verkas.
Sølvet har jo sit Leje, som renses, sit sted
2 Jern tager man utaf jordene, och utaf stenar smälter man koppar.
Jern hentes op af Jorden, og Sten smeltes om til Kobber.
3 På mörkret varder ju en tid ände, och finner ju någor på sistone det fördolda.
På Mørket gør man en Ende og ransager indtil de dybeste Kroge Mørkets og Mulmets Sten;
4 Det springer ut en sådana bäck, att de, som bo deromkring, icke kunna gå deröfver till fots; han varder menniskomen allt för djup, och flyter sin kos.
man bryder en Skakt under Foden, og glemte, foruden Fodfæste, hænger de svævende fjernt fra Mennesker.
5 Man får ock eld nedan utu jordene; der dock ofvantill bröd växer.
Af Jorden fremvokser Brød, imedens dens Indre omvæltes som af Ild;
6 Man finner saphir på somlig rum, och jordklimpar, der guld är uti.
i Stenen der sidder Safiren, og der er Guldstøv i den.
7 Den stigen hafver ingen fogel kunnat, och intet gamsöga sett;
Stien derhen er Rovfuglen ukendt, Falkens Øje udspejder den ikke;
8 De stolta barn hafva icke trampat honom, och intet lejon gångit deruppå.
den trædes ikke af stolte Vilddyr, Løven skrider ej frem ad den.
9 Bär man också handena på stenen, och grafver bergen omkull.
På Flinten lægger man Hånd og omvælter Bjerge fra Roden;
10 Man grafver bäcker utu hällebergen, och allt det kosteligit är, ser ögat.
i Klipperne hugger man Gange, alskens Klenodier skuer Øjet;
11 Man förtager strömmom vattnet, och hafver fram i ljuset det derutinnan fördoldt är.
man tilstopper Strømmenes Kilder og bringer det skjulte for Lyset.
12 Huru vill man nu vishet finna, och hvar är rummet till förståndighet?
Men Visdommen - hvor mon den findes, og hvor er Indsigtens Sted?
13 Ingen vet hvar hon ligger; och varder icke funnen i de lefvandes lande.
Mennesket kender ikke dens Vej, den findes ej i de levendes Land;
14 Afgrundet säger: Hon är icke i mig; och hafvet säger: När mig är hon icke.
Dybet siger: "I mig er den ikke!" Havet: "Ej heller hos mig!"
15 Man kan icke gifva der penningar före, ej heller silfver uppväga, till att betala henne med.
Man får den ej for det fineste Guld, for Sølv kan den ikke købes,
16 Hon räknas icke vid Ophiriskt guld, eller vid kostelig onich och saphir;
den opvejes ikke med Ofirguld, med kostelig Sjoham eller Safir;
17 Guld och diamant kan icke liknas dervid, ej heller kan hon tillbytas för gyldene klenodier.
Guld og Glar kan ej måle sig med den, den fås ej i Bytte for gyldne Kar,
18 Ramoth och Gabis aktar man intet; hon är högre aktad än perlor.
Krystal og Koraller ikke at nævne. At eje Visdom er mere end Perler,
19 Topats af Ethiopien varder icke lika skattad emot henne, och det renaste guld gäller icke deremot.
Ætiopiens Topas kan ej måle sig med den, den opvejes ej med det rene Guld.
20 Hvadan kommer då visheten? Och hvar är rummet till förståndigheten?
Men Visdommen - hvor mon den kommer fra, og hvor er Indsigtens Sted?
21 Hon är fördold för allas lefvandes ögon, och öfverskyld för foglarna under himmelen.
Den er dulgt for alt levendes Øje og skjult for Himmelens Fugle;
22 Fördömelsen och döden säga: Vi hafve med vår öron hört hennes rykte.
Afgrund og Død må sige: "Vi hørte kun tale derom."
23 Gud vet vägen dertill, och känner hennes rum.
Gud er kendt med dens Vej, han ved, hvor den har sit Sted;
24 Förty han ser jordenes ända, och skådar allt det under himmelen är;
thi han skuer til Jordens Ender, alt under Himmelen ser han.
25 Så att han gifver vädrena sina vigt, och vattnena sitt matt.
Dengang han fastsatte Vindens Vægt og målte Vandet med Mål,
26 Då han satte regnena ett mål före, och tordönenom och ljungeldenom sin väg,
da han satte en Lov for Regnen, afmærked Tordenskyen dens Vej,
27 Då såg han henne, och räknade henne; tillredde henne, och fann henne;
da skued og mønstred han den, han stilled den op og ransaged den.
28 Och sade till menniskona: Si, Herrans fruktan är vishet; och fly det onda är förståndighet.
Men til Mennesket sagde han: "Se, HERRENs Frygt, det er Visdom, at sky det onde er Indsigt."
