Job 28
1 Silfret hafver sin gång, och guldet sitt rum, der det verkas.
Thi Sølvet har sit Sted, hvorfra det kommer, og Guldet, man renser, har sit Sted.
2 Jern tager man utaf jordene, och utaf stenar smälter man koppar.
Jern hentes af Støvet og Stene, som smeltes til Kobber.
3 På mörkret varder ju en tid ände, och finner ju någor på sistone det fördolda.
Man gør Ende paa Mørket, og indtil det yderste ransager man de Stene, som ligge i Mørket og Dødens Skygge.
4 Det springer ut en sådana bäck, att de, som bo deromkring, icke kunna gå deröfver till fots; han varder menniskomen allt för djup, och flyter sin kos.
Man bryder en Skakt ned fra Jordboen; forglemte af Vandrerens Fod hænge de, borte fra Mennesker svæve de.
5 Man får ock eld nedan utu jordene; der dock ofvantill bröd växer.
Af Jorden fremkommer Brød, men indeni omvæltes den som af Ild.
6 Man finner saphir på somlig rum, och jordklimpar, der guld är uti.
Dens Stene ere Safirens Sted, og den har Guldstøv i sig.
7 Den stigen hafver ingen fogel kunnat, och intet gamsöga sett;
Stien derhen har ingen Rovfugl kendt, ingen Skades Øjne set.
8 De stolta barn hafva icke trampat honom, och intet lejon gångit deruppå.
De stolte Dyr have ikke betraadt den, og ingen Løve har gaaet ad den.
9 Bär man också handena på stenen, och grafver bergen omkull.
Man lægger Haand paa den haarde Flint, man omvælter Bjerge fra Roden af.
10 Man grafver bäcker utu hällebergen, och allt det kosteligit är, ser ögat.
Man udhugger Gange i Klipperne, og Øjet ser alt det dyrebare.
11 Man förtager strömmom vattnet, och hafver fram i ljuset det derutinnan fördoldt är.
Man binder for Strømmene, saa at ikke en Draabe siver ud, og fører de skjulte Ting frem til Lyset.
12 Huru vill man nu vishet finna, och hvar är rummet till förståndighet?
Men Visdommen — hvorfra vil man finde den? og hvor er Indsigtens Sted?
13 Ingen vet hvar hon ligger; och varder icke funnen i de lefvandes lande.
Et Menneske kender ikke dens Værdi, og den findes ikke i de levendes Land.
14 Afgrundet säger: Hon är icke i mig; och hafvet säger: När mig är hon icke.
Afgrunden siger: Den er ikke i mig, og Havet siger: Den er ikke hos mig.
15 Man kan icke gifva der penningar före, ej heller silfver uppväga, till att betala henne med.
Den kan ikke faas for det fineste Guld, ej heller dens Værdi opvejes med Sølv.
16 Hon räknas icke vid Ophiriskt guld, eller vid kostelig onich och saphir;
Den kan ikke opvejes med Guld fra Ofir, ej heller med den dyrebare Onyks og Safir.
17 Guld och diamant kan icke liknas dervid, ej heller kan hon tillbytas för gyldene klenodier.
Den kan ikke vurderes lige med Guld og Krystal; man kan ikke tilbytte sig den for Kar af fint Guld.
18 Ramoth och Gabis aktar man intet; hon är högre aktad än perlor.
Koraller og Ædelstene tales der ikke om; og Visdoms Besiddelse er bedre end Perler.
19 Topats af Ethiopien varder icke lika skattad emot henne, och det renaste guld gäller icke deremot.
Topazer af Morland kunne ikke vurderes lige imod den; den kan ikke opvejes med det rene Guld.
20 Hvadan kommer då visheten? Och hvar är rummet till förståndigheten?
Men Visdommen — hvorfra kommer den? og hvor er Indsigtens Sted?
21 Hon är fördold för allas lefvandes ögon, och öfverskyld för foglarna under himmelen.
Den er skjult for alle levendes Øjne, den er og dulgt for Fuglene under Himmelen.
22 Fördömelsen och döden säga: Vi hafve med vår öron hört hennes rykte.
Afgrunden og Døden sige: Kun et Rygte om den hørte vi med vore Øren.
23 Gud vet vägen dertill, och känner hennes rum.
Gud forstaar dens Vej, og han kender dens Sted.
24 Förty han ser jordenes ända, och skådar allt det under himmelen är;
Thi han skuer indtil Jordens Ender; han ser hen under al Himmelen.
25 Så att han gifver vädrena sina vigt, och vattnena sitt matt.
Der han gav Vinden sin Vægt og bestemte Vandet dets Maal,
26 Då han satte regnena ett mål före, och tordönenom och ljungeldenom sin väg,
der han satte en Lov for Regnen og en Vej for Lynet, som gaar foran Torden,
27 Då såg han henne, och räknade henne; tillredde henne, och fann henne;
da saa han den og kundgjorde den, beredte den, ja gennemskuede den.
28 Och sade till menniskona: Si, Herrans fruktan är vishet; och fly det onda är förståndighet.
Og han sagde til Mennesket: Se, Herrens Frygt, det er Visdom, og at vige fra det onde, det er Forstand.
