Job 28
1 Silfret hafver sin gång, och guldet sitt rum, der det verkas.
Cak ham a khorhui om tih sui ham khaw a ciil nah hmuen om.
2 Jern tager man utaf jordene, och utaf stenar smälter man koppar.
Thicung khaw laipi lamloh a loh tih lungto te rhohum la a tlae.
3 På mörkret varder ju en tid ände, och finner ju någor på sistone det fördolda.
A bawtnah te a hmuep neh a khuetnah a cungkuem hil a khueh. Anih loh lungto te a hmuep neh dueknah hlipkhup ah khaw a hoem.
4 Det springer ut en sådana bäck, att de, som bo deromkring, icke kunna gå deröfver till fots; han varder menniskomen allt för djup, och flyter sin kos.
Soklong te aka bakuep taeng lamloh a yoe tih kho neh caeh khaw a hnilh uh. Hlanghing lamkah aka tlayae rhoek khaw hinghuen uh.
5 Man får ock eld nedan utu jordene; der dock ofvantill bröd växer.
Diklai amah lamloh buh thoeng tih a hmui ah hmai bangla om.
6 Man finner saphir på somlig rum, och jordklimpar, der guld är uti.
A lungto te minhum hmuen tih a taengah sui laipi om.
7 Den stigen hafver ingen fogel kunnat, och intet gamsöga sett;
A hawn te vatlung loh ming pawt tih maisi mik loh hmu pawh.
8 De stolta barn hafva icke trampat honom, och intet lejon gångit deruppå.
Te te sa ca rhoek loh cawt pawt tih te donglong te sathuengca long khaw pawn pawh.
9 Bär man också handena på stenen, och grafver bergen omkull.
Hmailung soah a kut a hlah tih tlang pataeng a yung ah a phil.
10 Man grafver bäcker utu hällebergen, och allt det kosteligit är, ser ögat.
Sokko lungpang dongah a khoel tih umponah cungkuem khaw a mik loh a hmuh.
11 Man förtager strömmom vattnet, och hafver fram i ljuset det derutinnan fördoldt är.
Tuiva tuilong khaw a kueng tih olhuep te khosae la a khuen.
12 Huru vill man nu vishet finna, och hvar är rummet till förståndighet?
Tedae me rhoek ah nim cueihnah a hmuh tih yakmingnah hmuen he menim?
13 Ingen vet hvar hon ligger; och varder icke funnen i de lefvandes lande.
A phu te hlanghing loh ming pawt tih mulhing khohmuen ah a hmuh moenih.
14 Afgrundet säger: Hon är icke i mig; och hafvet säger: När mig är hon icke.
Tuidung loh, “Te te kai ah moenih,” a ti tih tuitunli loh, “Kai taengah moenih,” a ti.
15 Man kan icke gifva der penningar före, ej heller silfver uppväga, till att betala henne med.
Te ham te cui cilh khaw pae thai pawt tih cueihnah a phu te cak khaw a khiing pah.
16 Hon räknas icke vid Ophiriskt guld, eller vid kostelig onich och saphir;
Ophir sui nen khaw, oitha lung vang nen khaw minhum nen khawting pawh.
17 Guld och diamant kan icke liknas dervid, ej heller kan hon tillbytas för gyldene klenodier.
Te te sui neh canglung neh tluk pawt tih a hnothung he suicilh hnopai bal moenih.
18 Ramoth och Gabis aktar man intet; hon är högre aktad än perlor.
Maerhuhlung neh disaehlung khaw thui lawk pawt tih cueihnah rhovoep tah lungvang lakah then.
19 Topats af Ethiopien varder icke lika skattad emot henne, och det renaste guld gäller icke deremot.
Te te Kusah vaya nen khaw tluk pawt tih sui cilh nen khaw ting pawh.
20 Hvadan kommer då visheten? Och hvar är rummet till förståndigheten?
Te dongah cueihnah he me lamkah nim ha pawk tih yakmingnah hmuen he menim?
21 Hon är fördold för allas lefvandes ögon, och öfverskyld för foglarna under himmelen.
Mulhing boeih kah mik lamloh a thuh pah tih vaan kah vaa taeng lamloh a thuh.
22 Fördömelsen och döden säga: Vi hafve med vår öron hört hennes rykte.
Abaddon neh dueknah loh, “A olthang te kaimih hna neh ka yaak uh,” a ti.
23 Gud vet vägen dertill, och känner hennes rum.
Pathen loh a longpuei a yakming tih a hmuen te khaw amah loh a ming.
24 Förty han ser jordenes ända, och skådar allt det under himmelen är;
Amah loh diklai khobawt hil a paelki tih vaan hmui khaw boeih a hmuh.
25 Så att han gifver vädrena sina vigt, och vattnena sitt matt.
Yilh kah a khiing a khueh pah tih tui khaw cungnueh neh a nueh.
26 Då han satte regnena ett mål före, och tordönenom och ljungeldenom sin väg,
Amah loh khotlan ham rhi a suem tih rhaek ol ham khaw longpuei a khueh.
27 Då såg han henne, och räknade henne; tillredde henne, och fann henne;
Cueihnah te a hmuh tih a tae. Cueihnah te a sikim sak tih a khe bal.
28 Och sade till menniskona: Si, Herrans fruktan är vishet; och fly det onda är förståndighet.
Hlang taengah khaw, 'Ka Boeipa hinyahnah he cueihnah la om tih boethae lamloh nong he yakmingnah,’ a ti,” a ti nah.
