Job 27

1 Och Job höll talet fram; hof upp sitt ordspråk, och sade:

Job prosiguió su discurso:

2 Så sant som Gud lefver, den mig min rätt förvägrar, och den Allsmägtige, som mina själ bedröfvar;

¡Vive ʼElohim, Quien quitó mi derecho, y ʼEL-Shadday, Quien amargó mi alma,

3 Så länge min ande i mig är, och andedrägten af Gudi i mino näso är;

que mientras tenga aliento en mí, el hálito de ʼElohim en mis fosas nasales,

4 Mine läppar skola intet orätt tala, och min tunga skall intet bedrägeri för händer hafva.

mis labios no hablarán perversidad, ni mi lengua pronunciará engaño!

5 Bort det ifrå mig, att jag skulle gifva eder rätt; intilldess min ände kommer, skall jag icke vika ifrå mine fromhet.

Lejos de mí que les dé la razón. Hasta que expire no renunciaré a mi integridad.

6 Ifrå mine rättfärdighet, som jag håller vill jag icke gå; mitt samvet gnager mig intet för alla mina lifsdagar.

Me aferraré a mi rectitud, y no la soltaré. Mi corazón no me reprochará en todos mis días.

7 Men min fiende varder funnen ogudaktig, och min motståndare orättvis.

Sea mi enemigo como el perverso y mi oponente como el injusto.

8 Ty hvad är ens skrymtares hopp, att han så girig är; och Gud rycker dock hans själ bort?

Porque ¿cuál es la esperanza del impío, aunque mucho robó, cuando ʼElohim le quite su vida?

9 Menar du, att Gud skall höra hans röst, när ångest kommer honom uppå?

¿Escuchará ʼElohim su clamor cuando le caiga la angustia?

10 Huru kan han hafva lust till den Allsmägtiga, och något åkalla honom?

¿Se deleitó en ʼEL-Shadday? ¿Invocó a ʼElohim en todo tiempo?

11 Jag vill lära eder om Guds hand, och hvad för dem Allsmäktiga gäller, vill jag icke dölja.

Los instruiré a ustedes en cuanto al poder de ʼElohim. No ocultaré lo relacionado con ʼEL-Shadday.

12 Si, I hållen eder alle, att I ären vise; hvi gifven I då sådana onyttig ting före?

Si todos ustedes lo observaron, ¿por qué entonces actúan como necios?

13 Detta är en ogudaktig menniskos lön när Gudi, och de tyranners arf, som de af dem Allsmägtiga få skola.

Esta es la parte de ʼElohim para el perverso y la herencia que los opresores reciben de ʼEL-Shadday:

14 Om han får mång barn, så skola de höra svärdet till; och hans afföda skall icke af bröd mätt varda.

Aunque sus hijos se multipliquen, serán para la espada, y sus pequeños no tendrán suficiente pan.

15 Hans återlefde skola i dödenom begrafne varda, och hans enkor skola intet gråta.

Los que le sobrevivan, los sepultará la pestilencia, y sus viudas no los llorarán.

16 Om han samkar penningar tillhopa såsom stoft, och tillreder sig kläder såsom ler,

Aunque amontone plata como polvo y apile ropa como barro,

17 Så skall han väl tillredat; men den rättfärdige skall kläda sig deruti, och den oskyldige skall utskifta penningarna.

las amontonarás, pero el justo las vestirá, y los inocentes se repartirán la plata.

18 Han bygger sitt hus såsom en spindel, såsom en väktare gör sig ett skjul.

Edificó su casa como la telaraña o como enramada de guardián.

19 När den rike nedläggs, skall han intet få med sig; han skall upplåta sin ögon, och finna intet.

El perverso se acuesta rico, pero no volverá a serlo. Abre sus ojos, y no existe su riqueza:

20 Honom skall öfverfalla förskräckelse såsom vatten; om nattena skall stormväder taga honom bort;

De día lo asaltan los terrores como aguas, de noche lo arrebata la tormenta.

21 Östanväder skall föra honom bort, att han skall förgås; och oväder skall drifva honom af hans rum.

Un viento del este la levanta. La arranca de su vivienda, y se va.

22 Detta skall han låta komma öfver honom, och skall intet skona honom; allt skall det gå honom ifrå hända.

Porque se lanzará sobre él y no perdonará, lo echará y no lo perdonará, aunque ciertamente trate de huir de su poder.

23 Man skall klappa händer tillhopa öfver honom, och hvissla öfver honom, der han varit hafver.

ʼElohim [hace] que los hombres batan las manos contra él y lo saquen de su lugar con silbidos.