Job 27

1 Och Job höll talet fram; hof upp sitt ordspråk, och sade:

Job comenzó a hablar de nuevo.

2 Så sant som Gud lefver, den mig min rätt förvägrar, och den Allsmägtige, som mina själ bedröfvar;

“Les prometo que, mientras viva Dios, que me ha negado la justicia; el Todopoderoso, que me ha amargado la vida,

3 Så länge min ande i mig är, och andedrägten af Gudi i mino näso är;

mientras tenga vida, mientras el aliento de Dios permanezca en mis fosas nasales,

4 Mine läppar skola intet orätt tala, och min tunga skall intet bedrägeri för händer hafva.

mis labios nunca dirán mentiras, mi lengua nunca será deshonesta.

5 Bort det ifrå mig, att jag skulle gifva eder rätt; intilldess min ände kommer, skall jag icke vika ifrå mine fromhet.

Nunca aceptaré que tengan la razón; insistiré en mi inocencia hasta el día de mi muerte.

6 Ifrå mine rättfärdighet, som jag håller vill jag icke gå; mitt samvet gnager mig intet för alla mina lifsdagar.

Estoy convencido de que tengo razón y nunca dejaré de creerlo; mi conciencia no me condenará mientras viva.

7 Men min fiende varder funnen ogudaktig, och min motståndare orättvis.

“Que mi enemigo se vuelva como los malvados; que los que se oponen a mí se vuelvan como los que hacen el mal.

8 Ty hvad är ens skrymtares hopp, att han så girig är; och Gud rycker dock hans själ bort?

Porque, ¿qué esperanza tienen los que rechazan a Dios, cuando él los derribe, cuando Dios ponga fin a sus vidas?

9 Menar du, att Gud skall höra hans röst, när ångest kommer honom uppå?

Cuando les lleguen tiempos de angustia, ¿escuchará Dios su grito de auxilio?

10 Huru kan han hafva lust till den Allsmägtiga, och något åkalla honom?

¿Tienen una buena relación con el Todopoderoso? ¿Pueden invocar a Dios en cualquier momento?

11 Jag vill lära eder om Guds hand, och hvad för dem Allsmäktiga gäller, vill jag icke dölja.

Permítanme explicarles el poder de Dios. No voy a retener nada de lo que el Todopoderoso ha planeado.

12 Si, I hållen eder alle, att I ären vise; hvi gifven I då sådana onyttig ting före?

Si todos ustedes han reconocido esto, ¿por qué hablan de tonterías tan vanas?

13 Detta är en ogudaktig menniskos lön när Gudi, och de tyranners arf, som de af dem Allsmägtiga få skola.

“Esto es lo que Dios dispone como destino para los malvados, esta es la herencia que los despiadados recibirán del Todopoderoso,

14 Om han får mång barn, så skola de höra svärdet till; och hans afföda skall icke af bröd mätt varda.

aunque tengan muchos hijos, experimentarán muertes violentas o morirán de hambre.

15 Hans återlefde skola i dödenom begrafne varda, och hans enkor skola intet gråta.

Los que sobrevivan morirán de enfermedad, y ni siquiera sus viudas se lamentarán por ellos.

16 Om han samkar penningar tillhopa såsom stoft, och tillreder sig kläder såsom ler,

Aunque amontonen plata como polvo y ropa como montones de barro,

17 Så skall han väl tillredat; men den rättfärdige skall kläda sig deruti, och den oskyldige skall utskifta penningarna.

los que hacen el bien se pondrán la ropa y los inocentes se repartirán la plata.

18 Han bygger sitt hus såsom en spindel, såsom en väktare gör sig ett skjul.

Construyen sus casas como la polilla; como un endeble refugio hecho por un vigilante.

19 När den rike nedläggs, skall han intet få med sig; han skall upplåta sin ögon, och finna intet.

Se acuestan ricos, pero nunca más. Porque cuando se despiertan, todo ha desaparecido.

20 Honom skall öfverfalla förskräckelse såsom vatten; om nattena skall stormväder taga honom bort;

Olas de pánico los inundan; en la noche un torbellino los arrebata.

21 Östanväder skall föra honom bort, att han skall förgås; och oväder skall drifva honom af hans rum.

El viento del este los levanta y se van, llevados lejos de donde estaban.

22 Detta skall han låta komma öfver honom, och skall intet skona honom; allt skall det gå honom ifrå hända.

El viento los golpea con toda su fuerza; intentan escapar desesperadamente.

23 Man skall klappa händer tillhopa öfver honom, och hvissla öfver honom, der han varit hafver.

Las personas aplaudirles y sisearles allí donde estén”.