Job 27

1 Och Job höll talet fram; hof upp sitt ordspråk, och sade:

Og Job blev ved å fremføre sin visdomstale og sa:

2 Så sant som Gud lefver, den mig min rätt förvägrar, och den Allsmägtige, som mina själ bedröfvar;

Så sant Gud lever, som har tatt min rett fra mig, den Allmektige, som har voldt mig bitter sorg

3 Så länge min ande i mig är, och andedrägten af Gudi i mino näso är;

- for ennu er hele mitt livspust i mig og den Allmektiges ånde i min nese -:

4 Mine läppar skola intet orätt tala, och min tunga skall intet bedrägeri för händer hafva.

Mine leber taler ikke urett, og min tunge taler ikke svik.

5 Bort det ifrå mig, att jag skulle gifva eder rätt; intilldess min ände kommer, skall jag icke vika ifrå mine fromhet.

Det være langt fra mig å gi eder rett! Inntil jeg opgir ånden, lar jeg ikke min brødefrihet tas fra mig.

6 Ifrå mine rättfärdighet, som jag håller vill jag icke gå; mitt samvet gnager mig intet för alla mina lifsdagar.

Jeg holder fast på min rettferdighet og slipper den ikke; mitt hjerte laster mig ikke for nogen av mine dager.

7 Men min fiende varder funnen ogudaktig, och min motståndare orättvis.

La min fiende stå der som en ugudelig, og min motstander som en urettferdig!

8 Ty hvad är ens skrymtares hopp, att han så girig är; och Gud rycker dock hans själ bort?

For hvad håp har den gudløse, når Gud avskjærer hans liv, når han tar hans sjel fra ham?

9 Menar du, att Gud skall höra hans röst, när ångest kommer honom uppå?

Hører vel Gud hans skrik når trengsel kommer over ham?

10 Huru kan han hafva lust till den Allsmägtiga, och något åkalla honom?

Eller kan han glede sig i den Allmektige, kan han påkalle Gud til enhver tid?

11 Jag vill lära eder om Guds hand, och hvad för dem Allsmäktiga gäller, vill jag icke dölja.

Jeg vil lære eder om Guds hånd; jeg vil ikke dølge hvad den Allmektige har i sinne.

12 Si, I hållen eder alle, att I ären vise; hvi gifven I då sådana onyttig ting före?

I har jo alle selv sett det; hvorfor fører I da så tom en tale?

13 Detta är en ogudaktig menniskos lön när Gudi, och de tyranners arf, som de af dem Allsmägtiga få skola.

Dette er det ugudelige menneskes lodd hos Gud og den arv som voldsmennene får av den Allmektige:

14 Om han får mång barn, så skola de höra svärdet till; och hans afföda skall icke af bröd mätt varda.

Får han mange barn, så er de hjemfalt til sverdet; hans ætlinger får ikke brød å mette sig med.

15 Hans återlefde skola i dödenom begrafne varda, och hans enkor skola intet gråta.

De av dem som slipper unda, legges i graven ved pest, og enkene holder ikke sørgefest over dem.

16 Om han samkar penningar tillhopa såsom stoft, och tillreder sig kläder såsom ler,

Når han dynger op sølv som støv og samler sig klær som lere,

17 Så skall han väl tillredat; men den rättfärdige skall kläda sig deruti, och den oskyldige skall utskifta penningarna.

så blir det de rettferdige som klær sig med det han har samlet, og sølvet skal de skyldfrie dele.

18 Han bygger sitt hus såsom en spindel, såsom en väktare gör sig ett skjul.

Som møllet har han bygget sitt hus og som den hytte en markvokter lager sig.

19 När den rike nedläggs, skall han intet få med sig; han skall upplåta sin ögon, och finna intet.

Rik legger han sig, og intet er tatt bort; han slår sine øine op, og det er der ikke.

20 Honom skall öfverfalla förskräckelse såsom vatten; om nattena skall stormväder taga honom bort;

Som en vannflom innhenter redsler ham, om natten fører en storm ham bort.

21 Östanväder skall föra honom bort, att han skall förgås; och oväder skall drifva honom af hans rum.

Østenvinden løfter ham op, så han farer avsted, og den blåser ham bort fra hans sted.

22 Detta skall han låta komma öfver honom, och skall intet skona honom; allt skall det gå honom ifrå hända.

Gud skyter sine piler mot ham og sparer ham ikke; for hans hånd flyr han i hast.

23 Man skall klappa händer tillhopa öfver honom, och hvissla öfver honom, der han varit hafver.

Folk klapper i hendene og håner ham og piper ham bort fra hans sted.