Job 27
1 Och Job höll talet fram; hof upp sitt ordspråk, och sade:
Un Ījabs teica vēl tālāk savus teikumus un sacīja:
2 Så sant som Gud lefver, den mig min rätt förvägrar, och den Allsmägtige, som mina själ bedröfvar;
Tik tiešām kā Dievs dzīvs, kas man taisnību neizspriež, un tas Visuvarenais, kas manu dvēseli apbēdinājis -
3 Så länge min ande i mig är, och andedrägten af Gudi i mino näso är;
Kamēr mana dvēsele vēl ir iekš manis un Tas Gars no Dieva manās nāsīs -
4 Mine läppar skola intet orätt tala, och min tunga skall intet bedrägeri för händer hafva.
Manas lūpas nerunās netaisnību, un mana mēle neteiks melus.
5 Bort det ifrå mig, att jag skulle gifva eder rätt; intilldess min ände kommer, skall jag icke vika ifrå mine fromhet.
Es nebūt nevaru teikt, ka jums taisnība; kamēr man dvaša zūd, es aizstāvēšu savu nenoziedzību.
6 Ifrå mine rättfärdighet, som jag håller vill jag icke gå; mitt samvet gnager mig intet för alla mina lifsdagar.
Es turēšos stipri pie savas taisnības un no tās neatlaidīšos; mana sirds mani nekož manu dienu pēc.
7 Men min fiende varder funnen ogudaktig, och min motståndare orättvis.
Manam ienaidniekam būs palikt par blēdi, un manam pretiniekam par netaisnu.
8 Ty hvad är ens skrymtares hopp, att han så girig är; och Gud rycker dock hans själ bort?
Jo kāda ir blēdnieka cerība, kad Dievs atņem un aizrauj viņa dvēseli?
9 Menar du, att Gud skall höra hans röst, när ångest kommer honom uppå?
Vai Dievs klausīs viņa saukšanu, kad viņam uznāk bēdas?
10 Huru kan han hafva lust till den Allsmägtiga, och något åkalla honom?
Jeb vai viņš var prieku dabūt pie tā Visuvarenā, vai viņš Dievu var piesaukt ikkatrā laikā?
11 Jag vill lära eder om Guds hand, och hvad för dem Allsmäktiga gäller, vill jag icke dölja.
Es jums mācīšu, kāda ir Dieva roka; kāds tā Visuvarenā padoms, to negribu slēpt.
12 Si, I hållen eder alle, att I ären vise; hvi gifven I då sådana onyttig ting före?
Redzi, jūs visi to redzat, kāpēc tad jūs domājiet tukšas domas?
13 Detta är en ogudaktig menniskos lön när Gudi, och de tyranners arf, som de af dem Allsmägtiga få skola.
Šī ir bezdievīga cilvēka alga pie Dieva un varas darītāju daļa, ko tie no tā Visuvarenā dabūs.
14 Om han får mång barn, så skola de höra svärdet till; och hans afföda skall icke af bröd mätt varda.
Ja tam daudz bērnu, tad zobens nāk pār tiem, un viņa pēcnākamie nepaēdīs maizes.
15 Hans återlefde skola i dödenom begrafne varda, och hans enkor skola intet gråta.
Viņa atlikušos mēris liek kapā, un viņa atraitnes nedabū raudāt.
16 Om han samkar penningar tillhopa såsom stoft, och tillreder sig kläder såsom ler,
Kad viņš naudu sakrāj kā pīšļus un drēbes sagādā kā mēslus,
17 Så skall han väl tillredat; men den rättfärdige skall kläda sig deruti, och den oskyldige skall utskifta penningarna.
Tad viņš gan sagādā, bet taisnie tās apvilks, un nenoziedzīgie dalīs to naudu.
18 Han bygger sitt hus såsom en spindel, såsom en väktare gör sig ett skjul.
Viņš uztaisījis savu namu kā kode un kā gans uztaisa būdu.
19 När den rike nedläggs, skall han intet få med sig; han skall upplåta sin ögon, och finna intet.
Bagāts tas apgūlās, un tad nekad vairs; viņš atdara savas acis, un nav vairs nekas.
20 Honom skall öfverfalla förskräckelse såsom vatten; om nattena skall stormväder taga honom bort;
Bailība tam uzbrūk kā ūdens, naktī viņu aizrauj viesulis.
21 Östanväder skall föra honom bort, att han skall förgås; och oväder skall drifva honom af hans rum.
Austriņa vējš viņu aizrauj, ka tas aiziet, un aizpūš viņu no savas vietas.
22 Detta skall han låta komma öfver honom, och skall intet skona honom; allt skall det gå honom ifrå hända.
(Dievs) šauj uz viņu un netaupa, no Viņa rokas tas bēg šurpu turpu.
23 Man skall klappa händer tillhopa öfver honom, och hvissla öfver honom, der han varit hafver.
Par to sasit plaukstas un to aizsvilpo no viņa vietas.
