Job 27
1 Och Job höll talet fram; hof upp sitt ordspråk, och sade:
addidit quoque Iob adsumens parabolam suam et dixit
2 Så sant som Gud lefver, den mig min rätt förvägrar, och den Allsmägtige, som mina själ bedröfvar;
vivit Deus qui abstulit iudicium meum et Omnipotens qui ad amaritudinem adduxit animam meam
3 Så länge min ande i mig är, och andedrägten af Gudi i mino näso är;
quia donec superest halitus in me et spiritus Dei in naribus meis
4 Mine läppar skola intet orätt tala, och min tunga skall intet bedrägeri för händer hafva.
non loquentur labia mea iniquitatem nec lingua mea meditabitur mendacium
5 Bort det ifrå mig, att jag skulle gifva eder rätt; intilldess min ände kommer, skall jag icke vika ifrå mine fromhet.
absit a me ut iustos vos esse iudicem donec deficiam non recedam ab innocentia mea
6 Ifrå mine rättfärdighet, som jag håller vill jag icke gå; mitt samvet gnager mig intet för alla mina lifsdagar.
iustificationem meam quam coepi tenere non deseram nec enim reprehendit me cor meum in omni vita mea
7 Men min fiende varder funnen ogudaktig, och min motståndare orättvis.
sit ut impius inimicus meus et adversarius meus quasi iniquus
8 Ty hvad är ens skrymtares hopp, att han så girig är; och Gud rycker dock hans själ bort?
quae enim spes est hypocritae si avare rapiat et non liberet Deus animam eius
9 Menar du, att Gud skall höra hans röst, när ångest kommer honom uppå?
numquid clamorem eius Deus audiet cum venerit super illum angustia
10 Huru kan han hafva lust till den Allsmägtiga, och något åkalla honom?
aut poterit in Omnipotente delectari et invocare Deum in omni tempore
11 Jag vill lära eder om Guds hand, och hvad för dem Allsmäktiga gäller, vill jag icke dölja.
docebo vos per manum Dei quae Omnipotens habeat nec abscondam
12 Si, I hållen eder alle, att I ären vise; hvi gifven I då sådana onyttig ting före?
ecce vos omnes nostis et quid sine causa vana loquimini
13 Detta är en ogudaktig menniskos lön när Gudi, och de tyranners arf, som de af dem Allsmägtiga få skola.
haec est pars hominis impii apud Deum et hereditas violentorum quam ab Omnipotente suscipient
14 Om han får mång barn, så skola de höra svärdet till; och hans afföda skall icke af bröd mätt varda.
si multiplicati fuerint filii eius in gladio erunt et nepotes eius non saturabuntur pane
15 Hans återlefde skola i dödenom begrafne varda, och hans enkor skola intet gråta.
qui reliqui fuerint ex eo sepelientur in interitu et viduae illius non plorabunt
16 Om han samkar penningar tillhopa såsom stoft, och tillreder sig kläder såsom ler,
si conportaverit quasi terram argentum et sicut lutum praeparaverit vestimenta
17 Så skall han väl tillredat; men den rättfärdige skall kläda sig deruti, och den oskyldige skall utskifta penningarna.
praeparabit quidem sed iustus vestietur illis et argentum innocens dividet
18 Han bygger sitt hus såsom en spindel, såsom en väktare gör sig ett skjul.
aedificavit sicut tinea domum suam et sicut custos fecit umbraculum
19 När den rike nedläggs, skall han intet få med sig; han skall upplåta sin ögon, och finna intet.
dives cum dormierit nihil secum auferet aperit oculos suos et nihil inveniet
20 Honom skall öfverfalla förskräckelse såsom vatten; om nattena skall stormväder taga honom bort;
adprehendit eum quasi aqua inopia nocte opprimet eum tempestas
21 Östanväder skall föra honom bort, att han skall förgås; och oväder skall drifva honom af hans rum.
tollet eum ventus urens et auferet et velut turbo rapiet eum de loco suo
22 Detta skall han låta komma öfver honom, och skall intet skona honom; allt skall det gå honom ifrå hända.
et mittet super eum et non parcet de manu eius fugiens fugiet
23 Man skall klappa händer tillhopa öfver honom, och hvissla öfver honom, der han varit hafver.
stringet super eum manus suas et sibilabit super illum intuens locum eius
