Job 27
1 Och Job höll talet fram; hof upp sitt ordspråk, och sade:
Moreover Job continued his discourse, and said:
2 Så sant som Gud lefver, den mig min rätt förvägrar, och den Allsmägtige, som mina själ bedröfvar;
As God liveth, who hath rejected my cause, And the Almighty, who hath afflicted my soul;
3 Så länge min ande i mig är, och andedrägten af Gudi i mino näso är;
As long as my breath is in me, And the spirit of God is in my nostrils,
4 Mine läppar skola intet orätt tala, och min tunga skall intet bedrägeri för händer hafva.
Never shall my lips speak falsehood, Nor my tongue utter deceit.
5 Bort det ifrå mig, att jag skulle gifva eder rätt; intilldess min ände kommer, skall jag icke vika ifrå mine fromhet.
God forbid that I should acknowledge you to be just: To my last breath will I assert my integrity.
6 Ifrå mine rättfärdighet, som jag håller vill jag icke gå; mitt samvet gnager mig intet för alla mina lifsdagar.
I will hold fast my innocence, and not let it go; My heart reproacheth me for no part of my life.
7 Men min fiende varder funnen ogudaktig, och min motståndare orättvis.
May mine enemy be as the wicked, And he that riseth up against me as the unrighteous!
8 Ty hvad är ens skrymtares hopp, att han så girig är; och Gud rycker dock hans själ bort?
For what is the hope of the wicked, when God cutteth off his web, And taketh away his life?
9 Menar du, att Gud skall höra hans röst, när ångest kommer honom uppå?
Will he listen to his cry, When trouble cometh upon him?
10 Huru kan han hafva lust till den Allsmägtiga, och något åkalla honom?
Can he delight himself in the Almighty, And call at all times upon God?
11 Jag vill lära eder om Guds hand, och hvad för dem Allsmäktiga gäller, vill jag icke dölja.
I will teach you concerning the hand of God; That which is with the Almighty I will not conceal.
12 Si, I hållen eder alle, att I ären vise; hvi gifven I då sådana onyttig ting före?
Behold, ye yourselves have all seen it; Why then do ye cherish such vain thoughts?
13 Detta är en ogudaktig menniskos lön när Gudi, och de tyranners arf, som de af dem Allsmägtiga få skola.
This is the portion of the wicked man from God, —The inheritance which oppressors receive from the Almighty.
14 Om han får mång barn, så skola de höra svärdet till; och hans afföda skall icke af bröd mätt varda.
If his children be multiplied, it is for the sword; And his offspring shall not be satisfied with bread.
15 Hans återlefde skola i dödenom begrafne varda, och hans enkor skola intet gråta.
Those of them that escape shall be buried by Death, And their widows shall not bewail them.
16 Om han samkar penningar tillhopa såsom stoft, och tillreder sig kläder såsom ler,
Though he heap up silver as dust, And procure raiment as clay, —
17 Så skall han väl tillredat; men den rättfärdige skall kläda sig deruti, och den oskyldige skall utskifta penningarna.
He may procure, but the righteous shall wear it, And the innocent shall share the silver.
18 Han bygger sitt hus såsom en spindel, såsom en väktare gör sig ett skjul.
He buildeth his house like the moth, Or like the shed which the watchman maketh.
19 När den rike nedläggs, skall han intet få med sig; han skall upplåta sin ögon, och finna intet.
The rich man lieth down, and is not buried; In the twinkling of an eye he is no more.
20 Honom skall öfverfalla förskräckelse såsom vatten; om nattena skall stormväder taga honom bort;
Terrors pursue him like a flood; A tempest stealeth him away in the night.
21 Östanväder skall föra honom bort, att han skall förgås; och oväder skall drifva honom af hans rum.
The east wind carrieth him away, and he perisheth; Yea, it sweepeth him away from his place.
22 Detta skall han låta komma öfver honom, och skall intet skona honom; allt skall det gå honom ifrå hända.
God sendeth his arrows at him, and doth not spare; He would fain escape from His hand.
23 Man skall klappa händer tillhopa öfver honom, och hvissla öfver honom, der han varit hafver.
Men clap their hands at him, And hiss him away from his place.
