Job 27
1 Och Job höll talet fram; hof upp sitt ordspråk, och sade:
Job vedblev at fremsætte sit Tankesprog:
2 Så sant som Gud lefver, den mig min rätt förvägrar, och den Allsmägtige, som mina själ bedröfvar;
Saa sandt Gud lever, som satte min Ret til Side, den Almægtige, som gjorde mig mod i Hu:
3 Så länge min ande i mig är, och andedrägten af Gudi i mino näso är;
Saa længe jeg drager Aande og har Guds Aande i Næsen,
4 Mine läppar skola intet orätt tala, och min tunga skall intet bedrägeri för händer hafva.
skal mine Læber ej tale Uret, min Tunge ej fare med Svig!
5 Bort det ifrå mig, att jag skulle gifva eder rätt; intilldess min ände kommer, skall jag icke vika ifrå mine fromhet.
Langt være det fra mig at give jer Ret; til jeg udaander, opgiver jeg ikke min Uskyld.
6 Ifrå mine rättfärdighet, som jag håller vill jag icke gå; mitt samvet gnager mig intet för alla mina lifsdagar.
Jeg hævder min Ret, jeg slipper den ikke, ingen af mine Dage piner mit Sind.
7 Men min fiende varder funnen ogudaktig, och min motståndare orättvis.
Som den gudløse gaa det min Fjende, min Modstander som den lovløse!
8 Ty hvad är ens skrymtares hopp, att han så girig är; och Gud rycker dock hans själ bort?
Thi hvad er den vanhelliges Haab, naar Gud bortskærer og kræver hans Sjæl?
9 Menar du, att Gud skall höra hans röst, när ångest kommer honom uppå?
Hører mon Gud hans Skrig, naar Angst kommer over ham?
10 Huru kan han hafva lust till den Allsmägtiga, och något åkalla honom?
Mon han kan fryde sig over den Almægtige, føjer han ham, naar han paakalder ham?
11 Jag vill lära eder om Guds hand, och hvad för dem Allsmäktiga gäller, vill jag icke dölja.
Jeg vil lære jer om Guds Haand, den Almægtiges Tanker dølger jeg ikke;
12 Si, I hållen eder alle, att I ären vise; hvi gifven I då sådana onyttig ting före?
se, selv har I alle set det, hvi har I saa tomme Tanker?
13 Detta är en ogudaktig menniskos lön när Gudi, och de tyranners arf, som de af dem Allsmägtiga få skola.
Det er den gudløses Lod fra Gud, Arven, som Voldsmænd faar fra den Almægtige:
14 Om han får mång barn, så skola de höra svärdet till; och hans afföda skall icke af bröd mätt varda.
Vokser hans Sønner, er det for Sværdet, hans Afkom mættes ikke med Brød;
15 Hans återlefde skola i dödenom begrafne varda, och hans enkor skola intet gråta.
de øvrige bringer Pesten i Graven, deres Enker kan ej holde Klage over dem.
16 Om han samkar penningar tillhopa såsom stoft, och tillreder sig kläder såsom ler,
Opdynger han Sølv som Støv og samler sig Klæder som Ler —
17 Så skall han väl tillredat; men den rättfärdige skall kläda sig deruti, och den oskyldige skall utskifta penningarna.
han samler, men den retfærdige klæder sig i dem, og Sølvet arver den skyldfri;
18 Han bygger sitt hus såsom en spindel, såsom en väktare gör sig ett skjul.
han bygger sit Hus som en Edderkops, som Hytten, en Vogter gør sig;
19 När den rike nedläggs, skall han intet få med sig; han skall upplåta sin ögon, och finna intet.
han lægger sig rig, men for sidste Gang, han slaar Øjnene op, og er det ej mer;
20 Honom skall öfverfalla förskräckelse såsom vatten; om nattena skall stormväder taga honom bort;
Rædsler naar ham som Vande, ved Nat river Stormen ham bort;
21 Östanväder skall föra honom bort, att han skall förgås; och oväder skall drifva honom af hans rum.
løftet af Østenstorm farer han bort, den fejer ham væk fra hans Sted.
22 Detta skall han låta komma öfver honom, och skall intet skona honom; allt skall det gå honom ifrå hända.
Skaanselsløst skyder han paa ham, i Hast maa han fly fra hans Haand;
23 Man skall klappa händer tillhopa öfver honom, och hvissla öfver honom, der han varit hafver.
man klapper i Hænderne mod ham og piber ham bort fra hans Sted!
