Job 27
1 Och Job höll talet fram; hof upp sitt ordspråk, och sade:
Potom dále Job vedl řeč svou a řekl:
2 Så sant som Gud lefver, den mig min rätt förvägrar, och den Allsmägtige, som mina själ bedröfvar;
Živť jest Bůh silný, kterýž zavrhl při mou, a Všemohoucí, kterýž hořkostí naplnil duši mou,
3 Så länge min ande i mig är, och andedrägten af Gudi i mino näso är;
Že nikoli, dokudž duše má ve mně bude a duch Boží v chřípích mých,
4 Mine läppar skola intet orätt tala, och min tunga skall intet bedrägeri för händer hafva.
Nebudou mluviti rtové moji nepravosti, a jazyk můj vynášeti lsti.
5 Bort det ifrå mig, att jag skulle gifva eder rätt; intilldess min ände kommer, skall jag icke vika ifrå mine fromhet.
Odstup ode mne, abych vás za spravedlivé vysvědčil; dokudž dýchati budu, neodložím upřímosti své od sebe.
6 Ifrå mine rättfärdighet, som jag håller vill jag icke gå; mitt samvet gnager mig intet för alla mina lifsdagar.
Spravedlnosti své držím se, aniž se jí pustím; nezahanbíť mne srdce mé nikdy.
7 Men min fiende varder funnen ogudaktig, och min motståndare orättvis.
Bude jako bezbožník nepřítel můj, a povstávající proti mně jako nešlechetník.
8 Ty hvad är ens skrymtares hopp, att han så girig är; och Gud rycker dock hans själ bort?
Nebo jaká jest naděje pokrytce, by pak lakoměl, když Bůh vytrhne duši jeho?
9 Menar du, att Gud skall höra hans röst, när ångest kommer honom uppå?
Zdaliž volání jeho vyslyší Bůh silný, když na něj přijde ssoužení?
10 Huru kan han hafva lust till den Allsmägtiga, och något åkalla honom?
Zdaliž v Všemohoucím kochati se bude? Bude-liž vzývati Boha každého času?
11 Jag vill lära eder om Guds hand, och hvad för dem Allsmäktiga gäller, vill jag icke dölja.
Ale já učím vás, v kázni Boha silného jsa, a jak se mám k Všemohoucímu, netajím.
12 Si, I hållen eder alle, att I ären vise; hvi gifven I då sådana onyttig ting före?
Aj, vy všickni to vidíte, pročež vždy tedy takovou marnost vynášíte?
13 Detta är en ogudaktig menniskos lön när Gudi, och de tyranners arf, som de af dem Allsmägtiga få skola.
Ten má podíl člověk bezbožný u Boha silného, a to dědictví ukrutníci od Všemohoucího přijímají:
14 Om han får mång barn, så skola de höra svärdet till; och hans afföda skall icke af bröd mätt varda.
Rozmnoží-li se synové jeho, rozmnoží se pod meč, a rodina jeho nenasytí se chlebem.
15 Hans återlefde skola i dödenom begrafne varda, och hans enkor skola intet gråta.
Pozůstalí po něm v smrti pohřbeni budou, a vdovy jeho nebudou ho plakati.
16 Om han samkar penningar tillhopa såsom stoft, och tillreder sig kläder såsom ler,
Nashromáždí-li jako prachu stříbra, a jako bláta najedná-li šatů:
17 Så skall han väl tillredat; men den rättfärdige skall kläda sig deruti, och den oskyldige skall utskifta penningarna.
Co najedná, to spravedlivý obleče, a stříbro nevinný rozdělí.
18 Han bygger sitt hus såsom en spindel, såsom en väktare gör sig ett skjul.
Vystaví-li jako Arktura dům svůj, bude však jako bouda, kterouž udělal strážný.
19 När den rike nedläggs, skall han intet få med sig; han skall upplåta sin ögon, och finna intet.
Bohatý když umře, nebude pochován; pohledí někdo, anť ho není.
20 Honom skall öfverfalla förskräckelse såsom vatten; om nattena skall stormväder taga honom bort;
Postihnou jej hrůzy jako vody, v noci kradmo zachvátí ho vicher.
21 Östanväder skall föra honom bort, att han skall förgås; och oväder skall drifva honom af hans rum.
Pochytí jej východní vítr, a odejde, nebo vichřicí uchvátí jej z místa jeho.
22 Detta skall han låta komma öfver honom, och skall intet skona honom; allt skall det gå honom ifrå hända.
Takové věci na něj dopustí Bůh bez lítosti, ačkoli před rukou jeho prudce utíkati bude.
23 Man skall klappa händer tillhopa öfver honom, och hvissla öfver honom, der han varit hafver.
Tleskne nad ním každý rukama svýma, a ckáti bude z místa svého.
