Job 27

1 Och Job höll talet fram; hof upp sitt ordspråk, och sade:

Job nastavi svoju besjedu i reče:

2 Så sant som Gud lefver, den mig min rätt förvägrar, och den Allsmägtige, som mina själ bedröfvar;

“Živoga mi Boga što mi pravdu krati i Svesilnog koji dušu mi zagorča:

3 Så länge min ande i mig är, och andedrägten af Gudi i mino näso är;

sve dok duha moga bude još u meni, dok mi dah Božji u nosnicama bude,

4 Mine läppar skola intet orätt tala, och min tunga skall intet bedrägeri för händer hafva.

usne moje neće izustiti zloću niti će laž kakva doći na moj jezik.

5 Bort det ifrå mig, att jag skulle gifva eder rätt; intilldess min ände kommer, skall jag icke vika ifrå mine fromhet.

Daleko od mene da vam dadem pravo, nedužnost svoju do zadnjeg daha branim.

6 Ifrå mine rättfärdighet, som jag håller vill jag icke gå; mitt samvet gnager mig intet för alla mina lifsdagar.

Pravde svoje ja se držim, ne puštam je; zbog mojih me dana srce korit' neće.

7 Men min fiende varder funnen ogudaktig, och min motståndare orättvis.

Neka mi dušmana kob opakog snađe, a mog protivnika udes bezbožnikov!

8 Ty hvad är ens skrymtares hopp, att han så girig är; och Gud rycker dock hans själ bort?

Čemu se nadati može kad vapije i kada uzdiže k Bogu dušu svoju?

9 Menar du, att Gud skall höra hans röst, när ångest kommer honom uppå?

Hoće li čuti Bog njegove krikove kada se na njega obori nevolja?

10 Huru kan han hafva lust till den Allsmägtiga, och något åkalla honom?

Zar će se radovat' on u Svesilnome, zar će Boga svakog časa zazivati?

11 Jag vill lära eder om Guds hand, och hvad för dem Allsmäktiga gäller, vill jag icke dölja.

Ali Božju ruku ja ću vam pokazat' i neću vam sakrit namjere Svesilnog.

12 Si, I hållen eder alle, att I ären vise; hvi gifven I då sådana onyttig ting före?

Eto, sve ste sami mogli to vidjeti, što se onda u ispraznosti gubite?”

13 Detta är en ogudaktig menniskos lön när Gudi, och de tyranners arf, som de af dem Allsmägtiga få skola.

“Ovu sudbu Bog dosuđuje opakom, ovo baštini silnik od Svemogućeg.

14 Om han får mång barn, så skola de höra svärdet till; och hans afföda skall icke af bröd mätt varda.

Ima li sinova mnogo, mač ih čeka, a porod mu neće imat' dosta kruha.

15 Hans återlefde skola i dödenom begrafne varda, och hans enkor skola intet gråta.

Smrt će sahranit' preživjele njegove i udovice ih oplakivat neće.

16 Om han samkar penningar tillhopa såsom stoft, och tillreder sig kläder såsom ler,

Ako i srebra k'o praha nagomila, ako i nakupi haljina k'o blata,

17 Så skall han väl tillredat; men den rättfärdige skall kläda sig deruti, och den oskyldige skall utskifta penningarna.

nek' ih skuplja, odjenut će ih pravednik, ljudi će nedužni podijeliti srebro.

18 Han bygger sitt hus såsom en spindel, såsom en väktare gör sig ett skjul.

Od paučine je kuću sagradio, kolibicu kakvu sebi diže čuvar:

19 När den rike nedläggs, skall han intet få med sig; han skall upplåta sin ögon, och finna intet.

bogat je legao, al' po posljednji put; kad oči otvori, ničeg više nema.

20 Honom skall öfverfalla förskräckelse såsom vatten; om nattena skall stormväder taga honom bort;

Usred bijela dana strava ga spopada, noću ga oluja zgrabi i odnese.

21 Östanväder skall föra honom bort, att han skall förgås; och oväder skall drifva honom af hans rum.

Istočni ga vjetar digne i odvuče, daleko ga baca od njegova mjesta.

22 Detta skall han låta komma öfver honom, och skall intet skona honom; allt skall det gå honom ifrå hända.

Bez milosti njime vitla on posvuda, dok mu ovaj kuša umaći iz ruke.

23 Man skall klappa händer tillhopa öfver honom, och hvissla öfver honom, der han varit hafver.

Rukama plješću nad njegovom propašću i zvižde na njega kamo god došao.