Job 26

1 Job svarade, och sade:

Allora Giobbe rispose e disse:

2 Hvem äst du biståndig? Dem som ingen magt hafver? Hjelper du honom, som ingen starkhet hafver i armenom?

“Come hai bene aiutato il debole! Come hai sorretto il braccio senza forza!

3 Hvem gifver du råd? Dem som intet vet? Och du bär fram dina stora gerningar?

Come hai ben consigliato chi è privo di sapienza! E che abbondanza di sapere tu gli hai comunicato!

4 För hvem talar du? Och inför hvem går anden ifrå dig?

Ma a chi ti credi di aver parlato? E di chi è lo spirito che parla per mezzo tuo?

5 De Reser ängslas under vattnen, och de som när dem bo.

Dinanzi a Dio tremano le ombre disotto alle acque ed ai loro abitanti.

6 Helvetet är bart för honom, och förderfvet hafver intet öfvertäckelse. (Sheol h7585)

Dinanzi a lui il soggiorno dei morti è nudo, l’abisso è senza velo. (Sheol h7585)

7 Han sträcker ut nordet på ingo, och hänger jordena uppå intet.

Egli distende il settentrione sul vuoto, sospende la terra sul nulla.

8 Vattnet samkar han i sina skyar, och skyarna remna icke derunder.

Rinchiude le acque nelle sue nubi, e le nubi non scoppiano per il peso.

9 Han håller sin stol, och utbreder sin sky derföre.

Nasconde l’aspetto del suo trono, vi distende sopra le sue nuvole.

10 Han hafver satt ett mål om vattnet, intilldess ljus och mörker blifver ändadt.

Ha tracciato un cerchio sulla faccia dell’acque, là dove la luce confina colle tenebre.

11 Himmelens stodar skälfva, och gifva sig för hans näpst.

Le colonne del cielo sono scosse, e tremano alla sua minaccia.

12 För hans kraft varder hafvet hasteliga stormande, och för hans klokhet stillar sig hafsens höghet.

Con la sua forza egli solleva il mare, con la sua intelligenza ne abbatte l’orgoglio.

13 På himmelen varder det klart igenom hans väder, och hans hand drifver bort hvalfisken.

Al suo soffio il cielo torna sereno, la sua mano trafigge il drago fuggente.

14 Si, alltså går det till med hans gerningar; men hvad besynnerligit hafve vi derutinnan hört? Ho kan förstå hans magts dunder?

Ecco, questi non son che gli estremi lembi dell’azione sua. Non ce ne giunge all’orecchio che un breve sussurro; Ma il tuono delle sue potenti opere chi lo può intendere?”