Job 24
1 Hvi skulle tiderna dem Allsmägtiga icke fördolda vara? Och de honom känna, se intet hans dagar?
¿Por qué no son ocultos los tiempos al Todopoderoso, pues los que le conocen no ven sus días?
2 De flytta råmärken, de röfva bort hjorden, och föda honom.
Toman los términos, roban los ganados, y los apacientan.
3 De drifva bort de faderlösas åsna, och taga enkones oxa till pant.
Llévanse el asno de los huérfanos, prendan el buey de la viuda.
4 De fattige måste vika för dem, och de torftige i landena måste förgömma sig.
Hacen apartar del camino a los pobres, y todos los pobres de la tierra se esconden.
5 Si, vilddjuren i öknene gå ut, såsom de pläga, bittida till rofs, att de skola bereda mat för ungarna.
He aquí, que como asnos monteses en el desierto salen a su obra madrugando para robar; el desierto es su mantenimiento, y de sus hijos.
6 De uppskära af den åker, som dem intet tillhörer; och berga den vingård, som de med orätt hafva.
En el campo siegan su pasto, y los impíos vendimian la viña.
7 De nakna låta de ligga, och låta dem intet öfvertäckelse i frostena, hvilkom de deras kläder borttagit hafva;
Al desnudo hacen dormir sin ropa, y que en el frío no tenga cobertura.
8 Så att de måste hålla sig i bergskrefvom, när en regnskur af bergen faller neder uppå dem; efter de eljest ingen råd hafva.
De la inundación de los montes fueron humedecidos; y abrazaron las peñas sin tener en que cubrirse.
9 De slita barnet ifrå bröstet, och göra det faderlöst; och göra menniskorna fattiga med pantande.
Al huérfano del pecho roban, y de sobre el pobre toman la prenda.
10 Den nakna låta de gå utan kläder, och dem hungroga borttaga de axen.
Al desnudo hacen andar sin vestido, y a los hambrientos quitan los manojos.
11 De tvinga dem till att göra oljo uppå deras qvarn, och trampa deras pressar, och låta dem likväl törsta.
De dentro de sus paredes exprimen el aceite, pisan los lagares, y mueren de sed.
12 De göra folket i staden suckande, och dess slagnas själar ropande; och Gud straffar dem intet.
De la ciudad claman los hombres, y las almas de los muertos dan voces, y Dios no puso estorbo.
13 Derföre äro de affallne ifrå ljusena, och känna icke dess väg, och vända icke om till dess stigar igen.
Ellos son los que son rebeldes a la luz: nunca conocieron sus caminos, ni estuvieron en sus veredas.
14 I lysningene står mördaren upp, och dräper den fattiga och torftiga; och om nattena är han som en tjuf.
A la luz se levanta el matador: mata al pobre y al necesitado, y de noche es como ladrón.
15 Horkarlens öga hafver akt på skymningena, och säger: Mig ser intet öga; och han förtäcker sitt anlete.
El ojo del adúltero está aguardando la noche, diciendo: No me verá nadie, y esconderá su rostro.
16 I mörkrena bryter han sig in i husen; om dagen gömma de sig med hvarannan, och vilja intet veta af ljusena.
En las tinieblas minan las casas, que de día se señalaron: no conocen la luz.
17 Ty om än morgonen kommer dem, är det dem såsom ett mörker; förty han förnimmer mörkrens förskräckelse.
Porque a todos ellos la mañana les es como sombra de muerte: si son conocidos, terrores de sombra de muerte los toman.
18 Han far lätteliga åstad såsom uppå ett vatten; hans håfvor varda icke stora i landena, och han brukar intet sin vingård.
Son livianos sobre las aguas: su porción es maldita en la tierra. Nunca vienen por el camino de las viñas.
La sequedad, y también el calor roban las aguas de la nieve; y el sepulcro a los pecadores. (Sheol h7585)
20 De barmhertige skola förgäta honom; hans lust varder full med matk; man skall icke mer tänka uppå honom; han skall sönderbruten varda såsom ett ruttet trä.
El misericordioso se olvidará de ellos, los gusanos sentirán dulzura de ellos: nunca más habrá de ellos memoria; y como un árbol será quebrantada la iniquidad.
21 Han hafver bedröfvat den ensamma, som intet föder; och enkone hafver han intet godt gjort;
A la mujer estéril que no paría, afligió: y a la viuda nunca hizo bien.
22 Och hafver dragit de mägtiga under sig med sine kraft. När han står, skall han icke viss vara uppå sitt lif.
Mas a los violentos adelantó con su poder: levantóse, y no fió a nadie en la vida.
23 Han gör sig sjelf en trygghet, der han sig uppå förlåter; dock se hans ögon uppå deras handel.
Si algunos le dieron a crédito, y se afirmó en ellos; sus ojos tuvo puestos sobre los caminos de ellos.
24 De äro en liten tid upphäfne; men de varda omintet, och undertryckte, och taga en ända såsom all ting; och såsom agnar på axen skola de afslagne varda.
Fueron enaltecidos por un poco, y desaparecieron, y son abatidos como cada cual: serán encerrados, y cortados como cabezas de espigas.
25 Är det icke så? Nu väl, ho vill straffa mig för lögn, och göra min ord om intet?
Y si no es así, ¿quién me desmentirá ahora, o tornará en nada mis palabras?
