Job 24
1 Hvi skulle tiderna dem Allsmägtiga icke fördolda vara? Och de honom känna, se intet hans dagar?
Visto que do Todo-poderoso se não encobriram os tempos porque, os que o conhecem, não vêem os seus dias?
2 De flytta råmärken, de röfva bort hjorden, och föda honom.
Até os limites removem: roubam os rebanhos, e os apascentam.
3 De drifva bort de faderlösas åsna, och taga enkones oxa till pant.
Levam o jumento do orphão: tomam em penhor o boi da viuva.
4 De fattige måste vika för dem, och de torftige i landena måste förgömma sig.
Desviam do caminho aos necessitados; e os miseraveis da terra juntos se escondem d'elles.
5 Si, vilddjuren i öknene gå ut, såsom de pläga, bittida till rofs, att de skola bereda mat för ungarna.
Eis que, como jumentos montezes no deserto, saem á sua obra, madrugando para a preza: o campo raso dá mantimento a elles e aos seus filhos.
6 De uppskära af den åker, som dem intet tillhörer; och berga den vingård, som de med orätt hafva.
No campo segam o seu pasto, e vindimam a vinha do impio.
7 De nakna låta de ligga, och låta dem intet öfvertäckelse i frostena, hvilkom de deras kläder borttagit hafva;
Ao nu fazem passar a noite sem roupa, não tendo elle coberta contra o frio.
8 Så att de måste hålla sig i bergskrefvom, när en regnskur af bergen faller neder uppå dem; efter de eljest ingen råd hafva.
Das correntes das montanhas são molhados, e, não tendo refugio, abraçam-se com as rochas.
9 De slita barnet ifrå bröstet, och göra det faderlöst; och göra menniskorna fattiga med pantande.
Ao orphãosinho arrancam dos peitos, e penhoram o que ha sobre o pobre.
10 Den nakna låta de gå utan kläder, och dem hungroga borttaga de axen.
Fazem com que os nus vão sem vestido e famintos aos que carregam com as espigas.
11 De tvinga dem till att göra oljo uppå deras qvarn, och trampa deras pressar, och låta dem likväl törsta.
Entre as suas paredes espremem o azeite: pisam os lagares, e ainda teem sêde.
12 De göra folket i staden suckande, och dess slagnas själar ropande; och Gud straffar dem intet.
Desde as cidades gemem os homens, e a alma dos feridos exclama, e comtudo Deus lh'o não imputa como loucura.
13 Derföre äro de affallne ifrå ljusena, och känna icke dess väg, och vända icke om till dess stigar igen.
Elles estão entre os que se oppõem á luz: não conhecem os seus caminhos d'ella, e não permanecem nas suas veredas.
14 I lysningene står mördaren upp, och dräper den fattiga och torftiga; och om nattena är han som en tjuf.
De madrugada se levanta o homicida, mata o pobre e necessitado, e de noite é como o ladrão.
15 Horkarlens öga hafver akt på skymningena, och säger: Mig ser intet öga; och han förtäcker sitt anlete.
Assim como o olho do adultero aguarda o crepusculo, dizendo: Não me verá olho nenhum: e occulta o rosto,
16 I mörkrena bryter han sig in i husen; om dagen gömma de sig med hvarannan, och vilja intet veta af ljusena.
Nas trevas minam as casas que de dia se assignalaram: não conhecem a luz.
17 Ty om än morgonen kommer dem, är det dem såsom ett mörker; förty han förnimmer mörkrens förskräckelse.
Porque a manhã para todos elles é como a sombra de morte; porque, sendo conhecidos, sentem os pavores da sombra da morte.
18 Han far lätteliga åstad såsom uppå ett vatten; hans håfvor varda icke stora i landena, och han brukar intet sin vingård.
É ligeiro sobre a face das aguas; maldita é a sua parte sobre a terra: não se vira pelo caminho das vinhas.
A seccura e o calor desfazem as aguas da neve; assim desfará a sepultura aos que peccaram. (Sheol h7585)
20 De barmhertige skola förgäta honom; hans lust varder full med matk; man skall icke mer tänka uppå honom; han skall sönderbruten varda såsom ett ruttet trä.
A madre se esquecerá d'elle, os bichos o comerão gostosamente; nunca mais haverá lembrança d'elle: e a iniquidade se quebrará como arvore.
21 Han hafver bedröfvat den ensamma, som intet föder; och enkone hafver han intet godt gjort;
Afflige á esteril que não pare, e á viuva não faz bem
22 Och hafver dragit de mägtiga under sig med sine kraft. När han står, skall han icke viss vara uppå sitt lif.
Até aos poderosos arrasta com a sua força: se se levanta, não ha vida segura.
23 Han gör sig sjelf en trygghet, der han sig uppå förlåter; dock se hans ögon uppå deras handel.
Se Deus lhes dá descanço, estribam-se n'isso: seus olhos porém estão nos caminhos d'elles.
24 De äro en liten tid upphäfne; men de varda omintet, och undertryckte, och taga en ända såsom all ting; och såsom agnar på axen skola de afslagne varda.
Por um pouco se alçam, e logo desapparecem: são abatidos, encerrados como todos, e cortados como as cabeças das espigas.
25 Är det icke så? Nu väl, ho vill straffa mig för lögn, och göra min ord om intet?
Se agora não é assim, quem me desmentirá e desfará as minhas razões?
