< Job 24 >

1 Hvi skulle tiderna dem Allsmägtiga icke fördolda vara? Och de honom känna, se intet hans dagar?
Nahigeno Hanavenentake Anumzamo'a keagama refko hukna huhampri onte'nesniane? Ana hu'nege'za Agri'ma amage'manentaza vahe'mo'za ana knama kesagura amnefina avega ante'za mani'nazageno amne zanknara nehie?
2 De flytta råmärken, de röfva bort hjorden, och föda honom.
Kefo avu'ava'zama nehaza vahe'mo'za havige hu'za vahe mopa hanarenakura, kanagi kana eri kasi ogantu'a nente'za, sipisipi afutamina musufase'za zamagra afu kevufi eri havia nehaze.
3 De drifva bort de faderlösas åsna, och taga enkones oxa till pant.
Megusa mofavreramina rezmatga hu'za donki afuzamia nevre'za, nofi'ma hu'nazana vahe'mo'za eme neramita erisaze nehu'za, kento a'nemokizmi bulimakao afura avre'za nevaze.
4 De fattige måste vika för dem, och de torftige i landena måste förgömma sig.
Ana nehu'za zamunte omane vahera kama nevazafintira amanefi zamaretufe netraze. Ana hazage'za zamunte omne ana vahe'mokizmi zamagoro hu'za ome fra'nekize.
5 Si, vilddjuren i öknene gå ut, såsom de pläga, bittida till rofs, att de skola bereda mat för ungarna.
Ka'ma kokampi afi donki afu'mo hiaza hu'za, zamunte omane vahe'mo'za makazupa ne'zankura hakevava nehu'za, mofavre'zamimofoma zamisaza ne'zanku'enena nehakaze.
6 De uppskära af den åker, som dem intet tillhörer; och berga den vingård, som de med orätt hafva.
Vahe hozafinti ne'zana ome nehamre'za, havi avu'ava'ma nehaza vahe'mokizmi waini hozafinti waini raga neragi'za, mago'ama atre'nazama'a ome tagi vagare'naze.
7 De nakna låta de ligga, och låta dem intet öfvertäckelse i frostena, hvilkom de deras kläder borttagit hafva;
Hagi zamavufagarera kukena omnege'za zasiku nehu'za kenagera mase'za vano nehu'za, mago'zana erigonofize.
8 Så att de måste hålla sig i bergskrefvom, när en regnskur af bergen faller neder uppå dem; efter de eljest ingen råd hafva.
Agonaregati'ma runo eanko'mo eme zamahe nefarige'za, noma manisaza zanku huge'za havegampi mani'za vano nehaze.
9 De slita barnet ifrå bröstet, och göra det faderlöst; och göra menniskorna fattiga med pantande.
Kento a'nemokizmi zamasumpinti megusa mofavre nagara, eme zamavaresga hu'za nevu'za, nofi'ma hu'nazana ome paneseta ete ome zamavareta eho nehaze.
10 Den nakna låta de gå utan kläder, och dem hungroga borttaga de axen.
Hagi zamunte omne kukena zamavatera omnenege'za zamavapako vano nehu'za, vu'za hozafintira vahe ne'zana ome hamare'za eri nezamizanagi, zamagra'a zamagaku nehaze.
11 De tvinga dem till att göra oljo uppå deras qvarn, och trampa deras pressar, och låta dem likväl törsta.
Zamagra olivimofo raga'ane, wainimofo raga'a regatiti hu'za tima'a e'nerizanagi, magore hu'za tima'a ne'za onkazageno zmanankemo'a tusiza huno hagage nehie.
12 De göra folket i staden suckande, och dess slagnas själar ropande; och Gud straffar dem intet.
Frinaku'ma karagi'ma neraza vahe'mokizmi zamageru'mo ran kumapintira ome ra hu'ne. Ana nehazage'za zamahe kuzafa'ma ante'naza vahe'mo'za zamazama hanaza vaheku zavira netaze. Hianagi Anumzamo'a zavi'ma netazazana antahizamino rukrahera huno nozamage.
13 Derföre äro de affallne ifrå ljusena, och känna icke dess väg, och vända icke om till dess stigar igen.
Kefo zamavu zamava'ma nehaza vahe'mo'za masazamofona ha'renente'za, masazamofo kante'ma vu'zankura zamavesra nehige'za afete nemanize.
14 I lysningene står mördaren upp, och dräper den fattiga och torftiga; och om nattena är han som en tjuf.
Nanterama zahufama masama osu'negeno'a, vahe'ma zamahe fri vahe'mo'za oti'za vu'za zamunte omne vahe'ene keonke zanku'ma atupa'ma nehaza vahera ome zamahe nefri'za, musufa vahekna hu'za kenagera vano nehu'za ke'onke'zana musufa nesaze.
15 Horkarlens öga hafver akt på skymningena, och säger: Mig ser intet öga; och han förtäcker sitt anlete.
Vere a'nanema zamazeri savari'ma nehaza vahe'mo'za avega ante'nazageno, zagemo'a tami nefarege'za amanage nehaze. Tavugosarera refite'nesnunke'za vahe'mo'za oragegahaze nehu'za, tavaravereti zamavugosarera ana'nekize.
16 I mörkrena bryter han sig in i husen; om dagen gömma de sig med hvarannan, och vilja intet veta af ljusena.
Kumazafa vahe'mo'za kenage vano nehu'za, vahe'mokizmi nona anafe hu'za kumazafa nesaze. Ana nehu'za ferura zamavu nemase'za, masama hiama'a ke'za antahi'za nosaze.
17 Ty om än morgonen kommer dem, är det dem såsom ett mörker; förty han förnimmer mörkrens förskräckelse.
Kenage'ma hanima kintrakoma hiana e'i zamagritera nantera nese. Ana nehige'za kenage'ma amanovazi'zama fore'ma huno vahe'ma zamazeri koro'ma nehia zana ke'za antahi'za hu'nazanki'za korora nosaze.
18 Han far lätteliga åstad såsom uppå ett vatten; hans håfvor varda icke stora i landena, och han brukar intet sin vingård.
Hianagi timofo agremo'ma ame huno vagareaza hu'za fanane nehaze. Maka zama zamagrama ante'naza zamo'a kazusifi mesnige'za, zamagra'a ante'naza waini hozafinagi novaze.
19 Helvetet tager bort dem som synda, såsom hette och torka förtärer snövattnet bort. (Sheol h7585)
Zagemo'ma aisima te ze'zema higeno kekokako'ma hu'nea mopafima ufreankna hu'za kumi'ma nehaza vahera fri vahe kuma'mo zamazeri nakrinige'za frigahaze. (Sheol h7585)
20 De barmhertige skola förgäta honom; hans lust varder full med matk; man skall icke mer tänka uppå honom; han skall sönderbruten varda såsom ett ruttet trä.
Ana hina kasema zamante'naza vahera anta'zmimo'za antahi ozamigahaze. Ana nehanageno zamavufagamo'a haganentake hanige'za kanintamimo'za nenesage'za, vahe'mo'za mago'enena antahi ozamigahaze. Kumi'ma nehaza vahe'mo'za zahoko tuno zafa eri hantagiankna hu'za tami'za masegahaze.
21 Han hafver bedröfvat den ensamma, som intet föder; och enkone hafver han intet godt gjort;
Kumi'ma nehaza vahe'mo'za mofavrema kase onte'naza naravo a'nea rezmatga hu'za keonke'zazmia eneri'za, kento a'nenenema zamazama hu'zankura zamavesra nehaze.
22 Och hafver dragit de mägtiga under sig med sine kraft. När han står, skall han icke viss vara uppå sitt lif.
Hianagi zago vahe'ma mani'za vahe'mo'za ra zamagima e'neri'za vahera Anumzamo'a Agra'a hankave'areti zamazeri netre. Ana vahe'mo'za maka zampina knare hu'za vugahazanagi, henka'a ome haviza hugahaze.
23 Han gör sig sjelf en trygghet, der han sig uppå förlåter; dock se hans ögon uppå deras handel.
Anumzamo'a zamatrenigeno mago zamo'a hazenkea ozamisnige'za, knare hu'za manigahaze. Hianagi Anumzamo'a maka'zama hazazampina avua anteno nezamage.
24 De äro en liten tid upphäfne; men de varda omintet, och undertryckte, och taga en ända såsom all ting; och såsom agnar på axen skola de afslagne varda.
Hagi zamagra atupa knafi ra zamagia eri'za mani so'e hute'za, ruga'a vahe'ma fri'za nevazaza hu'za frigahaze. Ana hugahazankino witi ragamo'ma afu re'nege'zama kazinteti rukafari zankna hu'za frigahaze.
25 Är det icke så? Nu väl, ho vill straffa mig för lögn, och göra min ord om intet?
Nagrama havigema nehanugeno'a, iza nagrikura huno havige nehane hunora nazeri kori'sigeno, nagri nanekemo'a amne zanknara hugahie?

< Job 24 >