< Job 24 >

1 Hvi skulle tiderna dem Allsmägtiga icke fördolda vara? Och de honom känna, se intet hans dagar?
Apay a saan nga ikeddeng ti Mannakabalin-amin dagiti tiempo para iti panangukom kadagiti nadangkes a tattao? Apay a saan a makita dagiti napudno iti Dios ti iyuumay dagiti aldaw a panangukomna?
2 De flytta råmärken, de röfva bort hjorden, och föda honom.
Adda dagiti nadangkes a tattao nga agiyakar kadagiti pagilasinan ti beddeng; adda dagiti nadangkes a tattao nga agagaw kadagiti arban ket ikabilda kadagiti bukodda a pagpaaraban.
3 De drifva bort de faderlösas åsna, och taga enkones oxa till pant.
Ipanawda ti asno dagiti awanan ti amma; Alaenda ti kalakian a baka ti balo a kas pammatalged.
4 De fattige måste vika för dem, och de torftige i landena måste förgömma sig.
Pilitenda a paglisien dagiti agkasapulan a tattao kadagiti pagnaanda; ilemmengan ida amin dagiti napanglaw a tattao iti daga.
5 Si, vilddjuren i öknene gå ut, såsom de pläga, bittida till rofs, att de skola bereda mat för ungarna.
Kitaenyo, rummuar dagitoy a napanglaw a tattao a mapan iti trabahoda a kasla kadagiti atap nga asno iti let-ang, nga agbirbiruk a naimbag iti makan; nalabit nga ipaayan ida ti Araba iti taraon para kadagiti annakda.
6 De uppskära af den åker, som dem intet tillhörer; och berga den vingård, som de med orätt hafva.
Agapit dagiti napanglaw a tattao iti rabii kadagiti taltalon dagiti sabali a tattao; agtudtudda kadagiti ubas manipud iti nagapitan dagiti nadangkes a tattao.
7 De nakna låta de ligga, och låta dem intet öfvertäckelse i frostena, hvilkom de deras kläder borttagit hafva;
Agiddada a lamo-lamo iti agpatpatnag nga awanan ti pagan- anay; awan ti pagabbongda iti lammiis.
8 Så att de måste hålla sig i bergskrefvom, när en regnskur af bergen faller neder uppå dem; efter de eljest ingen råd hafva.
Mabasbasada kadagiti arbis dagiti bantay; agiddada iti abay dagiti dadakkel a bato gapu ta awan ti paglinonganda.
9 De slita barnet ifrå bröstet, och göra det faderlöst; och göra menniskorna fattiga med pantande.
Adda dagiti nadangkes a tattao nga agagaw kadagiti ulila manipud iti barukong dagiti innada, ken nadangkes a tattao nga agala kadagiti annak a kas pammatalged manipud kadagiti napanglaw a tattao.
10 Den nakna låta de gå utan kläder, och dem hungroga borttaga de axen.
Ngem rummuar a lamo-lamo dagiti napanglaw a tattao nga awanan ti pagan-anay; uray no mapanda a mabisbisin, awitenda dagiti rineppet a dawa dagiti dadduma a tattao.
11 De tvinga dem till att göra oljo uppå deras qvarn, och trampa deras pressar, och låta dem likväl törsta.
Agar-aramid dagiti napanglaw a tattao ti lana kadagiti uneg dagiti pader dagiti nadangkes a tattao; baddebaddekanda dagiti pagpespesan ti arak dagiti nadangkes a tattao, ngem isuda a mismo ket mawaw.
12 De göra folket i staden suckande, och dess slagnas själar ropande; och Gud straffar dem intet.
Iti siudad, umas-asug dagiti tattao; agpukpukkaw dagiti nasugatan a tattao, ngem saan nga ipangpangag ti Dios dagiti karkararagda.
13 Derföre äro de affallne ifrå ljusena, och känna icke dess väg, och vända icke om till dess stigar igen.
Ti sumagmamano kadagiti nadangkes a tattao ket bumusor iti lawag; saanda nga ammo dagiti dalanna, wenno saanda nga agtalinaed kadagiti pagnaanna.
14 I lysningene står mördaren upp, och dräper den fattiga och torftiga; och om nattena är han som en tjuf.
Agtakder ti mammapatay iti lawag; papatayenna ti napanglaw ken dagiti agkasapulan a tattao; iti rabii, kasla maysa isuna nga agtatakaw.
15 Horkarlens öga hafver akt på skymningena, och säger: Mig ser intet öga; och han förtäcker sitt anlete.
Maysa pay, ur-urayen ti mata ti mannakikamalala ti sardam; kunkunana, 'Awan iti mata a makakita kaniak.' Manglimlimo ti rupana.
16 I mörkrena bryter han sig in i husen; om dagen gömma de sig med hvarannan, och vilja intet veta af ljusena.
Iti kasipngetan, agkali dagiti nadangkes a tattao kadagiti babbalay; ngem ilemmengda dagiti bagbagida iti aldaw; awan pakibibbianganda iti lawag.
17 Ty om än morgonen kommer dem, är det dem såsom ett mörker; förty han förnimmer mörkrens förskräckelse.
Ta kadakuada amin, ti agsapa ket kasla iti nakaro a kinasipnget; nanam-ayda kadagiti pagbutbutngan iti nakaro a sipnget.
18 Han far lätteliga åstad såsom uppå ett vatten; hans håfvor varda icke stora i landena, och han brukar intet sin vingård.
Nupay kasta, matayda iti apagbiit, a kasla iti labutab iti rabaw dagiti dandanum; nailunod dagiti pasetda iti daga; awan ti siasinoman a mapan agtrabaho kadagiti kaubasanda.
19 Helvetet tager bort dem som synda, såsom hette och torka förtärer snövattnet bort. (Sheol h7585)
Runrunawen ti tikag ken pudot dagiti niebe a danum; kasta met a runrunawen ti sheol dagiti nagbasol. (Sheol h7585)
20 De barmhertige skola förgäta honom; hans lust varder full med matk; man skall icke mer tänka uppå honom; han skall sönderbruten varda såsom ett ruttet trä.
Lipatento isuna ti aanakan a nangipasngay kenkuana; sisasam-itto a mangan ti igges kenkuana; saanton a malagip isuna; iti kastoy a wagas, madadaelto ti kinadangkes a kasla iti maysa a kayo.
21 Han hafver bedröfvat den ensamma, som intet föder; och enkone hafver han intet godt gjort;
Al-alun-unen ti nadangkes a tao dagiti lupes a babbai a saan a naganak; awan ti nasayaat nga ar-aramidenna kadagiti balo.
22 Och hafver dragit de mägtiga under sig med sine kraft. När han står, skall han icke viss vara uppå sitt lif.
Ngem guyoden nga iyadayo ti Dios dagiti nabibileg a tattao babaen iti pannakabalinna; tumakder isuna ket saanna ida a papigsaen iti biag.
23 Han gör sig sjelf en trygghet, der han sig uppå förlåter; dock se hans ögon uppå deras handel.
Ipalubos ti Dios a panunotenda a natalgedda, ket naragsakda iti maipanggep iti dayta, ngem adda dagiti matana kadagiti dalanda.
24 De äro en liten tid upphäfne; men de varda omintet, och undertryckte, och taga en ända såsom all ting; och såsom agnar på axen skola de afslagne varda.
Naitan-ok dagitoy a tattao; nupay kasta, iti apagbiit laeng, mapukawdanto; pudno, maipababadanto; maurnongdanto a kasla kadagiti amin a dadduma a tattao; maputeddanto a kasla kadagiti murdong dagiti dawa ti trigo.
25 Är det icke så? Nu väl, ho vill straffa mig för lögn, och göra min ord om intet?
No saan ngarud a kasta, siasino ti makapaneknek nga ulbodak; siasino ti makaibaga nga awan pategna dagiti sasaok?”

< Job 24 >